– Judar är apornas och svinens avkommor, skanderades det från en imam i Helsingborg under en demonstration i juli. Imamen tillade även att judarna är luriga, de har lurat flera folkslag och även Mohammeds folk. Intermezzot skedde när en grupp demonstranter protesterade mot Israels politik.

Sveriges Radio (15/8) gjorde senare ett uppföljande reportage då imamen hävdar att han handlade i affekt och inte minns alla detaljer. Däremot säger imamen att de antisemitiska uttryck han fått ur sig är vanligt och förekommande i Mellanöstern. Han säger att i själva verket är det inte judefientligt och att han syftade på de ”extremistiska israeler” som ockuperat Palestina. En individ med en ledande position för en välbesökt samfundslokal bör självklart kunna dra skarpare resonemang än att vara antisemitisk i sin israelkritik. Han bör också vakta sin tunga, så han inte blir lurig själv.

Israelkritik säger han. Antisemitism säger jag.

– Jews will not replace us, skanderades det ut på gatorna i den amerikanska staden Charlottesville, Virginia, när högerextrema och vitmakt anhängare (och en och annan Sverigedemokrat) möttes under slagordet ”unite the right” (övers. förena högern) den 11-12 augusti. Protestmarschen urartade när en av protestanterna medvetet körde in i motdemonstranter. Flera av de påkörda skadades och en 32-årig kvinna dog.

Och är det inte märkligt. Att årtionden efter Förintelsen så finns antisemitismen kvar. Den finns i Sverige, den finns i USA. Den finns nog i hela världen.

För att förstå problemet måste vi gräva djupare än att en imam borde veta bättre och de högerextrema protestanterna är mer än bara omogna. Självklart är de fjantar och självklart är imamen både lurig och korkad. Dock är det bara en del av problemet.

Problematiken är ju att detta händer om och om igen. Att det tillåts ske. Det är inte första gången en samfundsledare utrycker sig antisemitiskt och inte heller är det första gången högerextrema gör det. Det har till och med skett så många gånger så vi vet nästan exakt vad som kan ske. Vi vet vilka förödande konsekvenser de kan få. Det har vi lärt oss i skolan, sett på tv och några av oss har släkt eller har själva varit med om det. Ändå. Så sker det om och om igen.

Så vad gör vi när okunskapen gör sig synlig. När dumheter sprids över världen. När främlingsfientligheten finns på våra arbetsplatser, i våra samfund och möteslokaler. Vi använder oss av det botemedel som finns inom oss. Vi möts. Det är den enda förståelsen vi begär. Att mötas med samma nyfikenhet, vår sipprande ovisshet och ökade insikter om varandra. För annorlunda, det är vi. Och oliktänkande likaså. Vi måste fortsätta skapa mötesplatser för varandras olikheter. På den plats vi står på. Den platsen som är nu.

Därför behövs forum för religionsdialog, mötesplatser för jämlikhet och samtal varandra. Nu mer än på ett bra tag. Vi måste visa att vi finns överallt. För det gör vi. Vi måste synas och utbyta erfarenheter. På våra arbetsplatser, i samfund och platser för möten. För antisemitismen finns på varje plats. Okunskapen om den likaså. Och när den stagnerar förlorar vi greppet om demokratin.

Istället för handfallenhet bör vi omvandla det negativa till möjligheter. Vi visar att vi finns. Delar statuerande klipp på facebook. Mejlar tips till vänner eller bjuder in främlingar. Demokratin kan endast stå rakryggad tillsammans. Intolerans bör enbart mötas med förståelse och tolerans.

Vi visar världen våra olikheter. Och gör det omöjligt att befinna sig i de antisemitiska vågarna som slår mot samhället.