Juni. Radion pratar om poliser som karvar huvudena av IS-krigare i Syrien, och så varv på varv om det nu dömda rötägget i SD-korgen.

Jag kan inte flyga

David Berjlund

Juni. Radion pratar om poliser som karvar huvudena av IS-krigare i Syrien, och så varv på varv om det nu dömda rötägget i SD-korgen. Rasistpartiet i fråga gottar sig: han är rutten, vi är oskämda.

Jag ligger på rygg på ett utegym i skogen och pressar ett par stockar upp mot himlen. Där uppe flyger tornseglarna. Lätta, ständigt i rörelse. De behöver inget utegym, de kör på som vanligt. Flyttar över halva världen, häckar om de överlever, får ungar och flyger igång dem. Som de alltid gjort.

Lite som vi, vi kör ju också på som vanligt, fast spåren av vår tunga framfart riskerar så mycket mer. Det vet vi ju, vi har hela världen i huvudet, information så riklig att den möjligen blockerar möjligheterna att hantera den.

I början av juni pratade panelen i P1:s Godmorgon världen om regeringens förslag om flygskatt. Ledarskribenten från Dagen sa att den a) inte kommer att ha någon effekt – ”skulle jag lägga mig på nattåg till Luleå för att det kostar 80 kronor mer att flyga?” – och b) att den enda effekten blir att branschen sätts under press.

Jag tänker att hon kanske också är sönderinformerad. Ekvationen går inte ihop. ”Ingen effekt” = 0, ”effekten blir press på branschen” = > 0. Alltså någon effekt. Och att den förhoppningsvis avsedda effekten – minskat flygande, eller i alla fall minskad ökning av flygandet – hänger ihop med en möjligen pressad bransch…

Äh, det där är logik. Den står sig så klart slätt om den kan kräva en natt på tåget när man ska till Norrbotten. Mycket riktigt säger en annan av panelledarskribenterna att flygskatt blir bra, men man måste kompensera Norrbotten och Gotland. Sverige måste bli rundare, säger han.

Men Sverige är ju avlångt.

Nu ligger jag på utegymmet och tänker tacksamt på Karin Svensson Smith, som sa att det är rimligt om flygplatser får stänga. ”Det är ju ett av syftena med skatten”, sa hon. Nu tog regeringen snart avstånd från det hon sa, och tyvärr är väl 80 spänns påslag på inrikesflygbiljetten väldigt nära noll, i sammanhanget. Avgiften kan kanske börja ställa om logiken, på sikt, fast själv tror jag väldigt lite på ekonomiska styrmedel i sånt här. Jag tror på förbud. Tvingande regler.

Ungefär som bilbälteslagen, skolplikten eller smittskyddslagen – vi har dem, men inte ens en diskussion om förbud mot att steka framtiden med fossilfordon. Logik, någon?

Äh, jag vet, jag glömde en faktor: tillväxten. Men kanske handlar det också om självbilden. Vår fart. Vår oövervinnerlighet.

Ovanför mig går ett flygplan in för landning på Bromma flygplats. Flygplan … de är symboler, tecken i skyn: vi överskrider våra begränsningar, vi gör ett avlångt land runt, vi kan flyga!

Fast det kan vi ju inte. Inte om vi tar in faktorn ”framtiden”.

Frågan är om vi kan uthärda begränsningar, tänker jag, och ser tornseglaren. Den är så fri i luften – och jag är inte den.

 

 

Kommentarsfältet är stängt.