I kyrkan i South Carolina där jag var engagerad för 30 år sedan var inga präster kvinnor. Jag tyckte inte att det var konstigt. Jag var utbytesstudent i ett land och en stat där man låg efter Sverige med jämställdhet helt enkelt. Jag var på studiebesök i en värld som låg ett antal år tillbaka i tiden, tänkte jag.

Jag minns Harvey. Där i sydstaternas USA, bodde han i sitt trailerhem med sin 20 år yngre hustru Gloria. Harvey satt i sin stora fåtölj av märket Lazy boy. På väggen bakom honom hängde geväret så han lätt kunde skjuta objudna gäster, förklarade han. Harvey menade vidare att det var hans medborgerliga rätt att köra bil utan säkerhetsbälte. Jag minns att jag stumnade inför han sätt att resonera, tänka och vara. Det han sa var så främmande, så sanslöst. Allt det jag bar i ryggraden om jämställdhet, solidaritet och människors lika värde utmanades av hans sätt att vara.

Ni kvinnor, sa Harvey, som kan se så vackra ut när ni fixat till er – varför gör ni inte alltid det? Varför går kvinnor någonsin omkring i mysbyxor och ser slafsiga ut, när de kan locka håret, sminka sig och sätta på sig högklackat – och bli så där attraktiva och sexiga? Harvey förväntade sig på fullaste allvar att hans fru skulle vara vacker, glad, och iförd de högklackade skorna komma med kall öl till honom där han satt i sin Lazy boy.

Ännu mer uppseendeväckande – det gjorde hon! Gloria fnittrade, satte sig på stolskarmen och gav honom en kyss. Jag vet inte vad hon egentligen tänkte och tyckte, det var han som pratade. Jag iakttog. Jag kom att bo i South Carolina i elva år. Jag blev under den tiden beklämmande bekant med de bibeltexter som användes för att understryka kvinnans underordning. Där finns fortfarande inga kvinnor som är präster i kyrkan. Taket som hindrar dem är inte alls av glas utan tillsnickrat av fundamentalistiskt lästa bibelord.

Jag träffade inte Harvey och Gloria (som båda heter något annat) igen, men väl många som helt eller delvis delade Harveys värderingar. När jag idag försöker förstå Donald Trumps enorma framgångar i South Carolina tänker jag på Harvey. Medan världen häpnar, gestaltar Donald Trump den människosyn som fick mig att stumna i avsmak och förfäran den gången. Hur kan det vara möjligt att en person som säger så nedvärderande saker om andra människor; kvinnor, muslimer, mexikaner osv, kan ha nått så långt i presidentvalet i USA?

När Trump antyder att den proffsiga journalisten säkert har PMS. När han berömmer sig över sitt goda föräldraskap genom att säga att hans dotter är sexig. När han hävdar sin kompetens genom att berätta om storleken på sin penis. När han förnedrar den muslimska kvinnan vars son förlorat livet i krig. När han kallar Hillary Clinton för djävulen. Allt detta och mycket mer, utan att han avfärdas som möjlig presidentkandidat. Då förstår jag att Harveys värderingar ännu har starka rötter.

Och jag vet att det fortsätter att vara kyrkorna som befäster könsmaktsordningen. Där kvinnans värde ligger i hennes utseende, förmågan att laga god mat och omsorgen om maken som är hennes överhuvud. Det stör hela min existens att de menar detta vara kristna värderingar. Vägen till jämställdhet är så lång. Hellre än att rösta på en kvinna kör de vidare utan säkerhetsbälte, med Trump vid ratten. Tur att South Carolina bara är en av 52 stater.