Ibland händer det saker som leder till ett uppvaknande. Nya kunskaper läggs till det man förut visste och det nya är förpliktigande på något sätt. Det finns ingen återvändo till gamla tankesätt och mönster. Tre sådana händelser har kommit till mig på kort tid.
Jag hamnade nyligen i ett läge med tvångstankar om framtiden. De var förlamande och skymde sikten för det goda i livet just nu. En vän hjälpte mig att klarare se mitt själsliga tillstånd. Det var inte behagligt att inse hur låst jag varit. Jag fick effektiva verktyg och meditationsövningar som kommer att hjälpa nästa gång jag trillar dit.
Nog vet jag redan en hel del om mitt inre landskap, men att blicka djupare in i min själ och inse behov av förändring var ett befriande uppvaknande som förpliktigar. Det går inte att köra längre i gamla spår, utan det blev startpunkt för ett nytt sätt att leva med mig själv.
Kort därefter såg jag genom Facebook en video om ett projekt i regi av Amnesty International. Parvis filmades en människa på flykt tillsammans med en människa från ett mottagande land. Under fyra minuter satt de, parvis, både barn och vuxna, med oavbruten ögonkontakt. Det kom försiktiga leenden, några enkla ord, befriande tårar, utsträckta händer och famntag. Kan man efter ett sådant möte önska sin medmänniska annat än det bästa?
Nog vet jag redan en hel del om mänskliga möten, men det går inte att förbise den fredsbyggande kraft som ligger i dessa enkla, nästan ordlösa möten – öga mot öga. Det går inte att bara stanna vid att ‘gilla’ detta som ett intressant projekt. Videons budskap är förpliktigande och det kommer säkert att gestaltas vidare i mitt arbete och liv med andra människor.
På flygresa nyss från USA läste jag Olle Sahlströms senaste bok Vänd andra kinden till: Vandring i flyktingarnas och vapenexportens land. Nog vet jag en hel del om det strukturella våldets lömska väv, men jag drabbades djupare in av att slå följe med Sahlström – om än figurativt från min flygstol högt ovan jorden – på sin pilgrimsfärd in i sig själv och ut mot sin samtid.
När man vaknat upp och fått insikt i illusioner, hyckleri, tvivelaktiga samband och oheliga allianser som genomströmmar vårt samhälle, är det lätt att förtvivla. Däruppe i luften upplevde jag istället en hisnande frihetskänsla och lust att bära de nya kunskaperna med mig och söka nya vägar att verka som fredsmänniska.
Oavsett uppvaknande gäller den egna inre topografin, vägar till mänskliga möten eller fågelperspektivet på de stora sammanhangen, så gäller det att inte somna om.
