Häromdagen läste jag en rubrik i min amerikanska morgontidning ”Varför dör fler och fler vita personer av överdoser eller självmord?”

Det är en rubrik som aldrig skulle förekomma i Sverige. Visserligen kanske frågan inte har någon bäring i en svensk kontext, men även om den hade det skulle aldrig vita personer pekas ut som en specifik grupp.

I USA är etnicitet och hudfärg visserligen kategorier som används för att stereotypisera, generalisera, nedvärdera och faktiskt mörda människor, som alla de svarta unga män och kvinnor som mördas av poliser här. Men det är också kategorier som behövs – givetvis tillsammans med andra kategorier – för att förstå samhället vi lever i. Etnicitet/hudfärg är en viktig komponent i vad som utgör förutsättningarna för en människas liv, och i förlängningen alltså förutsättningarna för hela samhället.

I Sverige använder sig visserligen aktivister av hudfärg som kategori, ett exempel är communityn Svart Kvinna som just släppt en bok om sina erfarenheter som svarta kvinnor i Sverige. De beskriver det som ”Att existera som svart kvinna i Sverige resulterar inte sällan i sexualiserande/sexistiska, exotifierande och/eller rasistiska utagerande från omgivningen.”

Trots dessa och andra aktivisters vilja att beskriva sina erfarenheter och trots en del akademikers synliggörande av hierarkier genom intersektionalitetsbegreppet så används inte etnicitet som gängse begrepp för allmänheten i till exempel morgontidningar. De ickevärderande kategorierna för att beskriva skillnader i Sverige har i stället blivit människors förhållande till medborgarskapet: nyanlända, svenskar, invandrare, nysvenskar.

Visst är det relevanta kategorier beroende på vad som diskuteras, men det är inget som kan ersätta etnicitet som begrepp. Mina erfarenheter och privilegier som vit kvinna sammanfaller visserligen ibland med det svenska medborgarskap jag föddes med, men sättet på vilket jag rör mig som människa i världen och samhället har mycket mer att göra med min vithet än med att min mormor också föddes i Sverige.

Etnicitet/hudfärg är givetvis inget allomfattande och det är en kategori som måste diskuteras och ifrågasättas. Men Sverige kan aldrig bli ett mångkulturellt land, som USA trots allt är, så länge man vägrar erkänna att historiska koloniala (och industriella etc) processer har delat in människor i kategorier. Kategorier som genom historien och än i dag formar människors erfarenheter och möjligheter, i resten av världen såväl som i Sverige. Den uppdelningen kommer inte att försvinna bara för att man i Sverige viftar sitt neutralitetskort och låtsas som att kolonialism och förtryck inte har något med svensk historia att göra.

Helena Hägglund