”Ett centralt inslag i den kristna tron är respekten för människovärdet” skriver 91 pastorer, präster och andra kristna profiler i ett upprop i Aftonbladet som publicerades häromveckan. De som undertecknat uppropet uttrycker sitt stöd för rätten till det som kallas ”samvetsfrihet för vårdpersonal”, eller med andra ord: barnmorskors och annan vårdpersonals ”rätt” att vägra ge patienter vård som strider mot deras kristna övertygelse.
Saken gäller de (få) barnmorskor i Sverige som vill uppmärksamma sin förmodade sin rätt att arbeta på arbetsplatser där det utförs aborter, utan att själva delta i arbetet. Att aktiv dödshjälp i uppropet nämns parallellt med abort i vad jag förmodar vara ett aktivt försök att likställa två helt olika fenomenen kan vi bortse från för tillfället.
I uppropet åberopas den mänskliga rättigheten att utöva tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och barnmorskornas vånda inför arbetsuppgiften beskrivs ingående. ”I Sverige i dag tvingas barnmorskor att välja mellan att medverka vid abortingrepp som avslutar små människoliv, eller att sluta sitt jobb” (min kursivering), skriver artikelförfattarna – men vi alla vet ju att ingen människa tvingas att utbilda sig till och arbeta som barnmorska i Sverige, eller någon annanstans.
Jag, som själv är kristen, lever med en hel rad övertygelser som jag menar hör samman med min religion. Där ingår respekten för min nästa, för djur och natur och för Gud som överordnad alla världsliga makter. Eftersom jag gärna vill att mina religiösa övertygelser ska respekteras vill jag även respektera andras.
Jag respekterar därför att det finns människor som inte vill arbeta med att utföra aborter. Men det märkliga med arbetet för barnmorskors rätt till samvetsfrihet är att de personer som kampanjarbetet kretsar kring har sökt sig till barnmorskeyrket trots att de visste vad deras arbetsuppgifter skulle komma att bli. Jag är inte den första (och förmodligen inte heller den sista) att misstänka att frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal inte rör sig om en kamp den enskilda människans rätt att utöva sin religion, utan om ett illa dolt abortmotstånd.
Det finns en massa arbetsuppgifter som min kristna övertygelse och mitt samvete hindrar mig från att utföra. Jag vill till exempel inte bidra till att upprätthålla statens våldsmonopol genom att arbeta inom polisväsendet eller försvarsmakten; jag vill inte döda eller exploatera djur genom att arbeta i djurfabriker; jag vill inte arbeta med att ta fram, tillverka eller sälja krigsmateriel; jag vill inte tjäna pengar på att sälja omoraliska tjänster som läxläsning eller städning av privata hushåll och jag kan inte tänka mig att arbeta för ett vinstdrivande vård- och omsorgsföretag.
Därför söker jag mig helt enkelt inte till arbetsplatser där det sysslas med den här typen av verksamhet. Jag utbildar mig inte i yrken som skulle kräva av mig att göra saker jag inte vill göra. Det är faktiskt inte svårare än så.
Elin Lundell
Möjligen finns det andra somm kommer att kommentera Dina synpunkter om samvetsfrihet och ”omoraliska tjänster”. Jag vill däremot ställa Dig en fråga: Är Du medveten om att när Du tar avstånd från statens vålds-monopol så ställer Du Dig på samma sida som Bandidos, Hells Amngels, icilianska maffian
och napoltanska camorran liksom övrig organiserad brottslighet?
Mvh, Torgny Rabe
Elin, jag har några funderingar. Vad menar du med ett ”illa dold abortmotstånd”? Det är väl ingen i det sammanhanget som försöker dölja sin abortsyn?!?
Och – vad är meningen med ditt inlägg? Vill du stävja samhällelig påverkan? Märkligt i så fall med tanke på andra texter du skrivit.
Det finns ju inget som säger att Barnmorskeyrket måste innefatta medverkan till abort, även om det idag gör det. Om man nu vill att barnmorskor skall få hjälpa barn in i världen – och inte ut ur världen, skulle det då vara fel att aktivt jobba för det och istället bara uppmana till att välja bort yrket?
Världens makter vill så klart härska både över liv och död så ur världens perspektiv är saken glasklar – barnmorskor skall tjäna människors önskan! Hur ser du på Guds önskan i sammanhanget?
/Olle
Elin Lundell:
…”jag vill inte tjäna pengar på att sälja omoraliska tjänster som läxläsning eller städning av privata hushåll”…
Du anser att det är omoraliskt att ta betalt för att hjälpa någon med läxor eller att städa hemma hos någon, men inte att ta livet av ett livsdugligt foster? Är det verkligen så självklart? Hur har du kommit fram till den slutsatsen? Hur kommer det sig att vänstern säger sig värna alla utsatta, men gör halt inför det ofödda livet? Jag förstår att frågan inte är fullt så enkel, men ändå.
Du undviker ju frågan om rätten till samvetsfrihet, genom att mena att kristna ska hålla sig borta från vissa jobb, men om den allmänna värnplikten skulle återinföras, skulle du då också protestera mot en möjlighet till att göra vapenfri tjänst, så som det var när det begav sig? I båda fallen handlar det ju om att man inte vill ta liv.
En annan sak:
Om du nu alltså argumenterar för kvinnors rätt att besluta om abort, borde det inte i jämställdhetens namn också finnas en möjlighet för män att avsäga sig sitt faderskap och göra en så kallad juridisk abort?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dansk-man-vill-ha-juridisk-abort/
http://genusdebatten.se/abort-fysiskt-juridiskt/