Vi måste tala om pingstkyrkan. Efter de 22 pingstpastorernas utfall och helvetespredikan mot homosexuella i tidningen Dagen måste vi fråga oss om denna kyrka är värd att kallas en kristen kyrka överhuvudtaget.

Pingstpastorerna drar bilden av Gud i smutsen

Helena Myrstener

Vi måste tala om pingstkyrkan. Efter de 22 pingstpastorernas utfall och helvetespredikan mot homosexuella i tidningen Dagen måste vi fråga oss om denna kyrka är värd att kallas en kristen kyrka överhuvudtaget.

Det är dags att dra en gräns för kristenhetens fördomar och intolerans i Sverige. Kryper inte andra pastorer fram ur vrårna och går emot pastorn och KD-politikern Tommy Dahlman med följe måste vi inse att kristenheten i Sverige har ett allvarligt problem.

Biskop Martin Modeus gör ett försök till markering i Svd Brännpunkt. Han skriver att kyrkan alltid måste stå på kärlekens sida. Så är det ju men hela biskopskollegiet borde gått ut och fördömt pastorernas uttalande och hänvisat deras argumentation till teologins mörkaste bakgator.

Pastor Dahlman säger själv att han hade förväntat sig en hårdare motreaktion. Han berömmer sig av att media har hört av sig och gjort deras åsikter till riksnyhet. Det är sorgligt att det blev så. Återigen förknippas kristna människor med den mest förvridna människosyn men också bilden av Gud har dragits i smutsen av dessa pingstpastorer. Att hota med en straffande gudom är tarvligt och lågt och inget som kommer an för människor att göra.

Partiledaren för KD, Ebba Busch Thor har en bakgrund i Livets ord. Kopplingen mellan pingstkyrkan och KD är glasklar. Thor vill införa samvetsfrihet och registrera skälen till varför kvinnor gör abort. KD var först ut och talade om tillfälliga uppehållstillstånd och lägre bidrag till flyktingar. När de som säger sig vara kristna alltmer framstår som vita inskränkta egoister är det ett problem för alla kristna i detta land. När människor som säger sig värna Jesus men fördömer och trampar på andra, är något fel.

Det är dags att damma av ett begrepp som apologetik, alltså ett försvar av den kristna tron. Historiskt har det handlat om försvar mot irrläror och ett behov att urskilja vad den kristna tron innebär. Det måste göras i varje ny tid och när församlingsledare talar om helvete och synd i samband med kärlek mellan människor måste en gränsdragning göras genom tydlighet.

Alla som upplevt sig diskriminerade och fördömda på grund av sin homo-, bi- eller transsexuella läggning i något religiöst samfund eller av religiös ledare borde anmäla det som hatbrott. Faktum är att de 22 pingstpastorernas artikel i Dagen borde lett till en anmälan med utredning. Deras artikel hetsade mot homosexuella och deras mänskliga rättigheter.

När kristen tro får rasistiska och diskriminerande övertoner måste vi agera. Andliga övergrepp hör inte hemma i vår tid. Kvinnors rättigheter måste försvaras. Med Ebba Busch Thor som partiledare för KD kan värdekonservatismen och den kristna högern vädra morgonluft. KD:s ställning som perifert borgerligt parti ger dem en fördel och den är att de kan tillåta sig att ta ut svängarna i en mer hårdför inriktning.

Vi måste tala om pingstkyrkan och Kristdemokraterna. Hålla vakt mot den religiösa extremism som vill trycka ner och förskjuta människor i sin blinda övertygelse att äga sanningen. Kristen apologetik kan det sägas kallas för.

12 kommentarer på “Pingstpastorerna drar bilden av Gud i smutsen

  1. Kim Persson skriver:

    Om Svenska kyrkan har samma värderingar som dig så ska jag överväga att bli kristen.

  2. Staffan Wadström skriver:

    Helena, när man läser din ” drapa” där du bl.a ifrågasätter om Pingstkyrkan ens är värd att kallas en kristen kyrka, uppkommer ett antal frågor:
    Är den ortodoxa kyrkan, eller den katolska kyrkan kristna? Både den katolska och den ortodoxa kyrkan är emot homosexualitet. Och katolska kyrkan är ju den som har en mycket explicit uttalad syn på sådant som abort, skilsmässa och att äktenskapet är för hela livet och mellan en man och en kvinna. En kyrka som i denna fråga ligger betydligt närmare pingtskyrkans syn än svenska kyrkans.
    Det är väl snarare svenska kyrkan som har en syn i dessa frågor som kraftigt avviker från den samlade världsvida kristenheten. Är det kanske SvK som inte är värd att kallas kristen?
    Man skulle också säkert kunna hitta åtskilliga präster inom SvK som delar pingtspastorernas syn på homosexualitet. Är dessa präster kristna? Ja, ska de ens få vara kvar inom SvK?
    Detta med att man drar bilden av Gud i smutsen – skulle vara intressant att höra den teologiska grunden för ett sådant påstående.
    Många företrädare för svenska kyrkan talar ofta om att judar, kristna och muslimer tillber samma Gud. I Koranen och enligt Islamisk rätt fördöms homosexualitet och det föreskrivs hårda straff för homosexuella handlar, ofta dödsstraff. Hur påverkar detta bilden av Gud? Eller har de en annan Gud, då?

  3. helena myrstener skriver:

    Tack Kim för din kommentar! Vill glädja dig med att säga att det är många i Svenska kyrkan som står för den inkluderande kärleken.Kyrkan viger samkönade par och det är ett bevis på detta, att det är den officiella hållningen.Äktenskapet är alltså inte till enbart för kvinna och man utan all kärlek kommer från Gud!

  4. helena myrstener skriver:

    Staffan, det här handlar självklart om både bibelsyn och Gudsbild. Svenska kyrkan har tagit ställning för en kristendom som är i rörelse och stadd i förändring och i det finns något viktigt och gott. Hur skulle kristen tro någonsin kunna ta ställning mot kärlek? För mig är det en helt avgörande fråga. Sker ett ställningstagande mot mänsklig kärlek har Gud dragits i smutsen eftersom Gud dels är kärlek och dels är en levande Gud som tillåter oss att vara levande och tolka vad det är att vara människa.”Störst av allt är kärleken” säger Paulus och kärleken övervinner allt, även de gränser som somliga kyrkor/samfund eller pastorer/präster vill dra. Att se på kärlek som synd och som inträdesbiljett till ett helvete är för mig att förminska den stora berättelsen om Gud som jag har försökt skissa på här. En berättelse som också innehåller ett människoblivande i utsatthet och ensamhet för kärlekens skull.

  5. Staffan Wadström skriver:

    Hela, slutsaten av det du säger är väl då att vare sig den katolska kyrkan eller de ortodoxa är kristna kyrkor.
    Ja, finns det överhuvudtaget någon annan kyrka som kan anses vara kristen vid sidan av SvK.
    Och vad bytyder då Jesus ord till kvinnan som begått äktenskapsbrott – ”gå i frid och synda inte mer”. Jesus älskade kvinnan – men älskade inte synden. Vad är din tolkning?

  6. Olle skriver:

    ””Störst av allt är kärleken” säger Paulus och kärleken övervinner allt”

    Helena, var skriver Paulus det? Är det 1 kor 13:13 du tänker på så står det inte så där.

    Och en fråga till – när du pratar om inkluderande kärlek – inkluderar du månggifte i den kärleken?

    Om inte,vilka exklusionskriterier har du då satt i ditt inkluderingsresonemang?

    I undran
    /Olle

  7. helena myrstener skriver:

    Staffan,
    diskussioner och konflikter i tolkningsfrågor är inget nytt i kyrkans historia.Kyrkohistoriskt har det också handlat om vad som kan rymmas inom den kristna tron.

    Som du vet har kyrkan gått olika vägar, eller tagit olika riktningar.Du nämner själv den katolska och den ortodoxa kyrkan t.ex.Vad som håller samman är ändå kyrkans centrum, Jesus Kristus.

    När människor går ut och talar om att andra kommer till helvetet anser i alla fall jag att en gräns måste dras.Vad som händer med oss sedan är Guds sak.

  8. helena myrstener skriver:

    Olle,
    1 Kor 13:1-13 handlar för mig om att kärleken är störst. Att kärleken övervinner allt är också min tolkning av Guds kärlek.Den övervinner våra olika tillkortakommanden och exkluderingar.Denna kärlek ett riktmärke i läsningen och tolkningen av Bibeln.
    Varför ska vi börja diskutera månggifte i detta sammanhang? Månggifte har för mig klara patriarkaliska kopplingar.
    Den inkluderande kärleken var ett sätt för mig att beskriva motsatsen till pingstpastorernas syn på människor dvs vilka som hamnar ”innanför” Guds kärlek eller ”utanför”. Den inkluderande kärleken är ett sätt att beskriva att ”Gud blir allt, överallt” ( I Kor 15:28).

  9. John Nilsson skriver:

    Helena Myrstener (i kommentar till Staffan ovan):

    ”Hur skulle kristen tro någonsin kunna ta ställning mot kärlek? För mig är det en helt avgörande fråga. Sker ett ställningstagande mot mänsklig kärlek har Gud dragits i smutsen eftersom Gud dels är kärlek och dels är en levande Gud som tillåter oss att vara levande och tolka vad det är att vara människa”.

    Lite lustigt att du skriver det samma dag som Elin Lundell, här på Dagens Seglora (DS) under rubriken ””Kärlek” med stort K är vår tids avgudadyrkan”, skriver om ”ett av kyrkans, i min mening, största problem: detta orimliga och eviga fokuserande på parrelationen som den för alla mest eftersträvansvärda levnadsformen”.

    http://dagensseglora.se/2015/05/04/karlek-med-stort-k-ar-var-tids-avgudadyrkan/

    Jag vet inte, men det känns som man får angripa kärlek mellan människor här på DS, men bara om det rör sig om en heterosexuell parrelation. Du själv preciserar ju väldigt tydligt att det bara är de ”som upplevt sig diskriminerade och fördömda på grund av sin homo-, bi- eller transsexuella läggning i något religiöst samfund eller av religiös ledare”… som är skyddsvärda och bör anmäla sådan diskriminering etc som hatbrott. Varför utlämnar du annars de heterosexuella, och varför skriver du inte bara att de ”som upplevt sig diskriminerade och fördömda på grund av sin sexuella läggning i något religiöst samfund eller av religiös ledare” borde anmäla? Du använder många ord för att utesluta sexuella läggningar som pedofili, zoofili, koprofili och… …heterosexualitet. :-(

    Frågan om månggifte är visst intressant, fast du försöker smita från denna fråga. Det praktiseras ju faktiskt inom andra religioner, också sådan som är representerade i Sverige. Och vem vet, det kanske finns de som vill leva i en grupp om tre, fyra eller fem, eller trettiosju, och vill få sin samlevnad skyddad i lagstiftning och bli välsignade i kyrkan, oavsett om du råkar se det som att månggifte har ”klara patriarkaliska kopplingar”. Det kanske inte de inblandade upplever, och vem är du då att uttala dig mot just deras självuttryckta kärlek. Det kanske skulle kunna röra sig om en kvinna och tre män, för övrigt, och var i skulle då det ”patriarkala” ligga? Med Elin Lundells ord i minnet: …”detta orimliga och eviga fokuserande på parrelationen som den för alla mest eftersträvansvärda levnadsformen”, är saken ingalunda avgjord för att du ser ”klara patriarkala kopplingar” till det månggifte.

    Frågan om Svenska kyrkan är beredd att sätta upp en gräns mot ”månggifte” (oavsett vilka kön, läggningar etc som skulle ingå i ett sådant ”parti”) verkar möjligen avlägsen för de flesta av oss, men det vore ju i vilket fall sant ”normbrytande”, och det vore väl bra, eller? Det kanske faktiskt vore det. I en tid där varken män eller kvinnor verka vilja eller kunna leva tillsammans under någon längre tid, kanske det är dags att omvärdera en institution som kom till i en tid med radikalt annorlunda förutsättningar än idag. Många kvinnor har idag p-piller, spermabanker och en fri aborträtt att tillgå för att kontrollera sin reproduktion. Män har inte samma möjligheter eller rättigheter att på egen hand sätta barn till världen eller att kunna välja bort ett föräldraskap genom någon form av juridisk eller ekonomiskt ”abort”. Det är inte alls otänkbart att förändringar kommer att ske på detta område, på ett sätt som nu kanske är svåra att förutse.

  10. John Nilsson skriver:

    Det blev fel i inledningen till sista stycket ovan. Det normbrytande vore förstås om Svenska kyrkan skulle acceptera, godkänna, välsigna och viga till ”månggifte”, inte om hon, skulle sätta upp en gräns gentemot det, ”månggiftet”. Så är det ju faktiskt idag.

  11. John Nilsson skriver:

    Ja, och kommentaren jag först citerar var ju dessutom riktad till Olle, och inte till Staffan. Så det kan bli.