Vi konsumerar mer än vi behöver, och för att ha råd med det arbetar vi mer än vi behöver. Vi skiljer på kvalitetstid och arbetstid. Alternativet heter down-shifting, skriver Sofia Svarfvar.

Hur långt skulle vi klara oss med de Gore tex-jackor som redan är producerade idag? Frågan kom upp vid middagsbordet. Ja, antagligen väldigt långt. Själv har jag två stycken som jag använder. En att springa och åka skidor i och en att ha till vardags. Sen har jag en gammal, köpt i Kina för 15 år sedan som ligger nerpackad i en låda. Jag har en tunnare variant också, men den har blivit för stor. Det är inte jag som har krympt utan modet som förändrats… Så jag erkänner, jag har fyra stycken. Inte två.

Hur långt skulle vi klara oss med alla de vantar som redan är producerade idag? Eller alla jeans? Hur långt skulle vi klara oss med de kläder som redan är producerade? Låt oss bara säga, vi skulle klara oss långt.

Idag produceras långt över jordens resurser och stressen att få ihop tillvaron är ofta ett samtalsämne. Vi måste jobba och stressa för att ha råd med den livsstil som vi lever. Jobben finns i storstäder där boende priserna är höga.

Ett nytt modeord för att bryta detta är Down-shifting. Det handlar om att minska på det materiella, på stress och psykiskohälsa. Något som ofta kan hänga ihop.

Att förändra detta och down-shifta är enkelt för de som redan har och kan leva gott på det som redan är inhandlat, för den som har lite kapital eller för den som har möjlighet att gå ner i tid. Jag skulle kunna down-shifta. Om jag skulle ha köpstopp på kläder i ett år så skulle jag klara mig gott. För en ensamstående mamma kan det vara just deltiden som skapar stressen. Att down-shifta och leva enklare får inte bli en romantisering av fattigdom.

För jag tänker att det kan ligga något viktigt i down-shifting. Det som handlar om tid och kvalité. Och då menar jag inte enbart kvalitetstid. Utan om all tid och om all kvalité.

Efter att ha levt ett tag i Sydafrika och var åter på kontoret i Sverige så bestämde jag mig för att gå långsammare i korridoren och säga hej på morgonen. Inte bara rusa förbi på väg till min dator. Min stress släppte och jag blev mer fokuserad efter att jag mötts av en annan människas närvaro. Att försöka se varje tid innebär inte att all tid måste vara lika. Vissa dagar, morgnar, kvällar, nätter är jobbiga. Så är det bara. Och slötid kan också vara bra tid. Poängen är att det inte bara är viss tid som ska vara kvalitetstid och resten en stressande tillvaro.

Tillbaka till kläderna. Om det vi köper har kvalité minskar stressen att det går sönder och man måste köpa nytt. Plagget håller längre och dess livscykel sliter mindre på miljön, om inte allt för mycket kemikalier var med under produktionen. Arbeten skapas i produktion och dessa arbeten ger välbefinnande för någon annan.

Ibland tänker jag att kyrkan är just down-shifting. Eller i alla fall skulle kunna vara. Här finns utbildade människor som har tid att ge. Tid att lyssna, tid att berätta, tid att ge omsorg, tid att fika. Tid att se och utmana. Vilken resurs för samhället!

Jag måste utmana mig själv varje dag att sänka axlarna och inte stressa fram. Varje gång jag går i en butik måste jag kontrollfråga mig själv om jag verkligen behöver det jag står och klämmer på. Jag måste tänka på att leva i vardagen varje gång jag tar ut frukostyoghurten ur kylen, utan att det ska bli en stress i sig.