Vi är tiggare, sa Martin Luther, och menade att ingen kunde förtjäna vare sig människovärde eller Guds nåd. För mig som tillhörig en luthersk tradition är det intressant att den så kraftfulle Martin Luther, som skrivit så oerhört mycket under hela sitt liv och blivit känd i hela Europa, den sista dagen före sin död skriver de sammanfattande orden: "Vi är tiggare.

Vi är alla tiggare

Anna Karin Hammar

Vi är tiggare, sa Martin Luther, och menade att ingen kunde förtjäna vare sig människovärde eller Guds nåd. För mig som tillhörig en luthersk tradition är det intressant att den så kraftfulle Martin Luther, som skrivit så oerhört mycket under hela sitt liv och blivit känd i hela Europa, den sista dagen före sin död skriver de sammanfattande orden: ”Vi är tiggare. Det är sant.”

Kanske är det stötande för en del medan andra bejakar insikten att livet är gåva. Professorn i Lund, Gustaf Wingren, brukade säga att om du inte förstår dig på Guds nåd så tänk dig en gammaldags vågskål, där du i den ena vågskålen lägger allt som du har gett och i den andra allt som du har tagit emot under ditt liv. Då förstår du.

Det verkar vara en oerhört stötande påminnelse för många att se tiggare på gatorna. Det är en en ny verklighet i ett Sverige förenat med fattigdomen i Europa i allmänhet och med det romska folkets berövande av sina mänskliga rättigheter i synnerhet. Vad är det som är stötande med tiggare på gatorna?
En påminnelse om ett samhälle som tog bättre hand om sina fattiga?
En påminnelse om att inför gravens mull är vi alla just tiggare som mottar våra liv som en gåva?
En påminnelse om att livet är en hård kamp för de allra flesta på vår jord?

Det väcker frågor i mig att så många ställer frågor inför tiggarnas existens på våra gator.

Jag minns en dag på Kjesäter folkhögskola med biskop Ingmar Ström. Troligen var det år 1980.
Ström berättade ur Bibeln och kom bland annat till texten om den rike mannen och Lasaros, som låg fattig, full av sår, utanför den rike mannens port. Bara hundarna hade riktig omsorg om honom. Det var inte sämre att ligga utanför den rike mannens port än någon annanstans, sa Ström. Snarare tvärtom. Det föll ju en och annan smula där. Det var lönt att tigga där. Ungefär som det är lönt att tigga i Sverige. Men varför kom ändå den rike mannen till helvetet och den fattige Lasaros till Paradiset? Biskop Ström svarade: det var inte för att det var dåligt utanför den rike mannens port utan det var för att han trodde att ingenting gick att förändra.

Orden har stannat i mig och jag går och grunnar när jag möter Maria, Donita, Gabriela och många andra tiggare som jag lärt känna, vad de kan betyda? Det underliga i Bibelns berättelse är att tiggaren har ett namn medan den rike mannen inte har det. Kanske vittnar det om att den tidiga kyrkan lärde känna fler tiggare än riktigt rika.

På Påskdagen vid kyrkkaffet efter påskgudstjänsten lärde jag mig av en sjukpensionerad verktygsarbetare att en kan avgöra från vilken social grupp som en människa kommer på vilket sätt hon applåderar. Vi hade just tackat för påsklunchen genom en applåd och jag hade avslöjat att jag spontant klappar med händerna likadant mot varandra. Finare folk klappar med den ena handen i den andra, upplyste denne Gunnar mig om.

Vi kommer under de närmaste åren att få visa prov på var vi står i förhållande till alla som tigger på våra gator. Lär vi känna dem vid namn? Kan vi finna utrymme för den fempunktsstrategi som jag hittills funnit vara den allra bästa:
1) hälsa alltid 2) ge ofta pengar i koppen (sammantaget betyder det stödet mer för romsk utveckling i Rumänien än alla EU:s fonder, källa: professor Yaron Matras) 3) arbeta för värdigt boende, sjukvård och arbete i Sverige 4) arbeta för skola, arbete och social utveckling i det fattiga Rumänien 5) arbeta för att de romska tiggarna får politisk representation med romska företrädare på alla nivåer, från kommuner till EU.
Där har redan Soraya Post gjort stor nytta genom att föra fram förslag på sanningskommissioner i alla europeiska länder och genom att försöka få en särskild minnesdag för romerna under Förintelsen, den 2 augusti.

Vi har en stolt arbetartradition i Sverige. Den traditionen tror jag kan känna med de fattiga arbetslösa tiggarna, som tigger som jobb, liksom en har känt för fattiga lantarbetare och arbetslösa i alla samhällen. Det är värre med sekularismen. Som tror att vi själva förtjänar allt som vi gör och inmundigar. Som inte har plats för gåvan i livet. Som inte, likt Martin Luther kan säga, vi är alla tiggare, i beroende av Guds nåd och omsorg för varje andetag.

Det är påsktiden. Livet vilar i Guds hand. Guds skapande Ande uppväcker snickarsonen från Nasaret, som gav sitt liv som Gud själv.
Vi är alla tiggare. Och vi är också varandras gåvor. Det är sant.
Nu är det påsk för tiggare.

Kommentarsfältet är stängt.