Visby stift ger kragen åter till en präst som haft sexuella relationer med mycket unga kvinnor. Biskop Sven-Bernhard Fast undviker frågorna. Skandal, skriver Helle Klein.
Så var det dags igen. Ännu ett avslöjande om kyrkans usla hantering av fall när präster begår sexuella övergrepp mot ungdomar. Denna gång handlar det om Visby stift, där det för åtta år sedan uppdagades att en av ungdomsprästerna haft sexuella relationer med två unga tjejer, fd konfirmander till honom. Det är två som hittills vågat berätta men det lär finnas fler som varit utsatta för prästens manipulationer.
Domkyrkoförsamling som prästen var anställd i agerade snabbt och resolut. Prästen stängdes genast av och tjejerna fick stöd och hela saken polisanmäldes. Gott så.
Prästen valde att själv avsäga sig sitt prästämbete och flytta från Gotland. Men för ett år sedan ungefär ville han återfå sitt prästämbete och för några månader sedan beslutade biskopen och Domkapitlet i Visby stift att återge honom sin krage. Beslutet har väckt enorma reaktioner – inte minst hos tjejerna som hade utsatts men också av personal som arbetat i prästens tidigare församling. Domprost Mats Hermansson, som inte var med på det hastigt extrainsatta Domkapitelsmötet då beslutet togs, har öppet ifrågasatt beslutet. Likaså biskop emeritus Lennart Koskinen som på den tiden då övergreppet skedde var biskop i Visby.
Visby stifts agerande är djupt upprörande. Biskop Sven-Bernhard Fast påstår att en grundlig utredning har gjorts som visar att prästen är lämplig att återfå sitt ämbete. Problemet är att få vet hur denna utredning gått till och ingen har lyssnat in flickornas berättelser. Dessutom sker allt inom stängda dörrar. Biskopens mediehantering är under all kritik – han har konstant vägrat uttala sig och istället proklamerat sina ståndpunkter i en så kallad slutreplik i Gotlandstidningen. Lokalpressen har jagat honom liksom Aftonbladet som hade fått intervjutid men den flyttades hela tiden och till slut meddelade biskopen att han inte hade lust att prata med tidningen.
Lust? Han är ledare och behöver förklara för anställda och allmänhet hur han tänker när han återger en präst som själv har erkänt att han haft sex med ungdomarna i kyrkans lokaler sitt ämbete.
Aftonbladet kan i dag avslöja att prästen även efter att han lämnat sin tjänst och sitt ämbete fortsatt att ta kontakt med tjejerna. Till slut fick den ena tjejens pappa ringa honom och be honom lägga av. Det visar knappast på någon förbättring eller rehabilitering av prästens beteende.
Det finns tyvärr alltför många fall med präster som förgripit sig på eller utnyttjat unga människor som är i beroendeställning till dem. Jag och Seglora smedja uppmärksammade ett fall i Stockholms stift för några år sedan. Aftonbladet gjorde sen 2011 en större granskning av olika fall i olika stift och kunde konstatera att kyrkan tagit alldeles för lätt på detta med sexuella övergrepp. Jag debatterade också frågan i Aftonbladet. Dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd tillsatte en internutredning och satte igång ett bra arbete om hur kyrkans anställda och ideella medarbetare ska förebygga och hantera övergrepp.
Tyvärr verkar inte biskop Fast ha förstått något av detta arbete. I stället tycks gamla patriarkala strukturer i Visby stift härska i en allsköns blandning av kvinnoprästmotstånd, homofobi och överslätande av sexuellt förtryck. I många stift har man formulerat ett Codex Ethicus för präster som vägledning för deras ämbetsutövning. Det är hög tid för Visby stift att också ta fram en sådan.
Ungdomsarbetet hör till kyrkans viktigaste framtidsarbete och unga människor måste kunna känna sig absolut trygga i kyrkans verksamheter. Att utsätta en ung människa för sexuellt eller andligt förtryck är att i grunden skada hennes tillit. Det är ett oerhört brott för en präst.
Biskop Fasts beslut har allvarligt skadat förtroendet för kyrkan. Hans otydliga och konflikträdda ledarskap har dessutom skapat öppna sår bland anställda och förtroendevalda i stiftet.
Fotnot: Helle Klein kommenterar Visby stifts agerande på Aftonbladet TV.
Helle, vad sa´biskop Fasth, när du talade med
honom? Något om tystnadsplikt, syndaförlåtelse
0ch ny chans, etc? Du har väl frågat honom.
Han kan ju inte såsom du bara tycka till utan
krav på bevis. Är detta gammal aftonbladsstil?
Följande öppna brev publicerades i Gotlands allehanda den 17 mars:
Öppet biskopsbrev till Lennart Koskinen
Broder Lennart, du är inte biskop i Visby stift. Du bör lika lite som jag veta vad som hänt under de gångna sju åren med den präst som lämnade prästuppdraget. Inte heller vet vi vilka åtgärder som vidtagits och grunderna för domkapitlets beslut. Ändå uttalar du dig.
Dessutom är du jävig och har ett eget ansvar i saken. Du var inte prästens högste chef som du påstår i tidningen. Däremot hade du som biskop ett tillsynsansvar över hur prästen följde sina vigningslöften. Inget åtal väcktes. Om dina uttalanden stämmer ansåg du att prästen skulle fällas vid en prövning av domkapitlet och gav prästen alternativet att endera själv begära att få lämna prästuppdraget eller att domkapitlet fattade beslutet. Du framför att du gjorde det av omsorg om de drabbade. Du redovisar gamla samtal som du fört. Det är i sig anmärkningsvärt. Om fallet då var så klart innebar ditt agerande att en allsidig utredning inte gjordes, domkapitlet med en lagfaren domare som ledamot inte fick ta ställning till underlaget och fatta beslut samt att grunderna för prästens avgång inte finns dokumenterade. Det handlar i grunden om rättssäkerhet och öppenhet. Vi ska inte agera så att intrycket ges att vi gömmer undan övergrepp och döljer att en präst betett sig olämpligt. Det är också nödvändigt för de utsatta att sådant prövas allsidigt och inte bara av en biskop. Det är att skydda den enskilda människan. Ändå uttalar du dig.
Nu har ärendet prövats i Visby domkapitel så som det ska ske. På grund av sekretess för enskilda och respekt för domkapitlets uppdrag som prövningsinstans kan dess ordförande och sekreterare enbart uttala sig i sakfrågor. Enskilda ledamöter är genom domkapitelsförsäkran förhindrade att säga något. Det bör också gälla för ledamöter som inte kunnat delta i beslutet. Det hindrar inte att det är bra med en öppen debatt, också i media, och att kyrkans agerande och rättssystem granskas.
Jag vet inte om domkapitlets beslut i det enskilda ärendet bygger på ett bra underlag och är rätt i sak. Jag kan inte uttala mig om det. Självklart ska nolltolerans mot sexuella övergrepp gälla. Anledningen till att jag skriver detta öppna brev till dig är att jag finner dina uttalanden i sak märkliga och med tanke på ditt tidigare ansvar som biskop i stiftet direkt oansvariga. Det är nödvändigt med etiska grundprinciper. Lika viktigt är det hur vi handskas med sanningen, värnar rättssäkerheten, agerar moraliskt och försvarar berörda människors integritet.
Ragnar Persenius
Biskop i Uppsala stift
Visby stifts domkapitel har – under just Sven Berhnhard Fast ledning – nyss avkragat en präst som gjort sig skyldig till att på ett opassande sätt rört vid två minderåriga flickor. Nyligen valde däremot Stockholms domkapitel – under Eva Brunnes ledning – att bara ge prövotid till en präst som köpt sex av en prostituerad. (En liknande händelse i Göteborgs stift tidigare ledde däremot till avkragning.) I Stockholm valde domkapitlet – under Caroline Krooks ledning – att bara ge prövotid för en präst som bl.a. haft en mångårig sexuell relation med en omyndig flicka. Att domkapitlet i Visby – där domprost Mats Hermansson hela tiden ingått -efter 7 år ger tillbaka rätten att utöva prästämbetet i det nu aktuella fallet tycks uppenbarligen uppröra Helle Klein mer än dessa händelser .
Markus, du bör nog läsa på bättre innan du anklagar mig för att inte driva andra fall än det i Visby stift. Fallet med ungdomsprästen i Stockholms stift drev jag och Seglorasmedja aktivt – mina texter i både Smedjans blogg och på Aftonbladets ledarsida ledde till en debatt i Studio 1 med biskop Caroline Krook om Domkapitelssystemets rättsosäkerhet – en fråga som jag sen skrivit flera gånger om i olika sammanhang.
För övrigt deltog inte Domprost Mats Hermansson i det Domkapitelsmöte som beslutade att ge Visby-prästen ämbetet åter.
Har just lyssnat på AB:s studiodebatt. Samt läst en rad kommentarer. För mig finns det bara ett svar: För kyrkans framtids skull, för offrens skull, för livets skull: AVGÅ BISKOP FAST!!! Låt domprost Hermansson ta över rodret till dess att en ny biskop valts.
Kära svenska kyrka: Gör nu rätt och börja bygga upp ett nytt förtroende.