En artikel i sydsvenskan från den 19 mars gör mig arg. Den handlar om hur dagens cancervård behandlar män och kvinnor olika. Många män med prostatacancer får hjälp direkt efter behandlingen med sin sexuella hälsa. När det gäller kvinnor verkar det mer handla om tur om någon hjälp erbjuds efter en behandlad gynekologisk cancer. Ungefär femtio procent av kvinnorna informeras om behandlingens påverkan på sexlivet.
Motsvarande siffra för män är nittio procent. Detta visar en undersökning gjord av Malmö högskola.
Att vården gör denna skillnad på mäns och kvinnors sexualitet är alarmerande. Kvinnors sexualitet framstår som tabu medans männens är självklar och bör tilldelas resurser. Situationen görs inte bättre av att cancer i livmoder och på äggstockar oftast drabbar något äldre kvinnor från 40 år och uppåt. Vården gör alltså samma åldersdiskriminering av kvinnor som samhället i övrigt och ger dessa kvinnor en lägre status.
Under ytan finns fortfarande det tunga historiska arvet att kvinnors sexualitet måste kringskäras eller kontrolleras. Även om vården idag förmodligen inte skulle formulera sig så om orsakerna till att kvinnor diskrimineras, behöver vi alla se att det finns ett sådant arv. Arvet påverkar oss och ger fortfarande män en större sexuell frihet och självklarhet.
Kvinnor vet inte var de ska vända sig, säger forskaren på Malmö högskola i sydsvenskan. En cancerbehandling kan ha gett ärrbildningar, påverkade nerver och smärta. Yngre kvinnor kan komma in i klimakteriet som påverkar både självbilden, den sexuella hälsan och möjligheterna att få barn. Att kvinnor då inte får hjälp är ett svek. De förvägras komma tillbaka till livet.
Det historiska arvet är ett patriarkaliskt förtryck som hänger ihop med den ständigt pågående objektifieringen av kvinnor. En slags sexuell makt som utövas även gentemot den som betraktas som avvikande från rådande könsnormer och påbjudna könsidentiteter. Vi måste arbeta för att motverka det.
Den ekonomiska makten i ett samhälle hänger ihop med den sexuella. Målet är ett jämställt samhälle på alla plan men påverkan från det historiska arvet sker tidigt, redan när vi är barn. I krigssituationer runt om i världen ställs detta på sin yttersta spets och sexuellt våld används som krigföring.
Vid krigsslutet 1945 våldtogs etthundranittiotusen tyska kvinnor av amerikanska soldater hävdar historikern Miriam Gebhardt. Tusentals franska kvinnor utsattes också. Även ryska soldater våldtog. Ämnet har förtigits, säger Gebhardt, för att offren skämdes så mycket, för att ingen gitte lyssna när kriget var över och för att systematiska våldtäkter i krig betraktas som något en får räkna med.
Befrielsen av Europa ledde alltså till att tusentals kvinnor och däribland barn våldtogs, förnedrades och skadades för livet. Nu framträder vittnen och överlevare i tysk tv och berättar. En form av upprättelse som lät vänta på sig i 70 år.
Kvinnor inom cancervården idag ska inte behöva vänta på hjälp. Den självklara hjälp som män får måste också kvinnor få. När livet på många sätt tas ifrån en vid en cancerdiagnos och behandling ska i alla fall inte ingrodda tabun få begränsa kvinnors rättigheter och livssituation.
Kvinnors och mäns sexualitet måste vara lika mycket värda. Hur lång tid ska det ta innan vi är där?