Backlashen blir kraftig när privilegier och tolkningsföreträden börjar synliggöras och ifrågasättas. Närmast övertydligt illustrerades det av när SVT Nyheters chef stoppade reportageserien Vita bolag med hänvisning till en ”twitterstorm” mot att granskningen nämnde hudfärg.

De mest tongivande i backlashen, företrädesvis konservativa och liberala debattörer, citerar med förkärlek Martin Luther Kings berömda tal från 1963: ”Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.”

Vad de inte lika gärna tar upp är vad King skriver i boken Why We Can’t Wait (1964), som han arbetade på samtidigt. Rättslig jämlikhet räcker inte, århundranden av diskriminering gör fler och radikalare åtgärder helt nödvändiga. Positiv särbehandling, som ett minimum, men helst också ekonomisk kompensation för slaveriet och segregationen under Jim Crow-lagarna. Inte som ett straff mot det vita Amerika, utan för att åstadkomma jämlikhet på riktigt. Att sådana krav skulle reta upp också många av hans vita allierade, det var King medveten om, men det var en fight han var beredd att ta. Han tvekade inte att peka ut hur svartas lidande hade orsakats och fortfarande orsakas av vita privilegier.

King var inte naiv nog att tro att ”färgblindhet” fungerar i samhället, inte som det faktiskt ser ut. Bara den som självklart är inkluderad i den vita normen kan låtsas som hudfärgen inte spelar någon roll.

I sin sista bok, Where Do We Go from Here: Chaos or Community? (1967), skriver King att ”Integration är det ömsesidiga delandet av makt. Det vita Amerika måste erkänna att rättvisa för svarta människor inte kan åstadkommas utan radikala förändringar i samhällsstrukturen”.

Ord som träffar rakt in i Sverige 2015. SVTs reportageserie tvingades byta namn och inte längre nämna hudfärg, men den visade exempelvis att ingen (0) av nästan 80 ledamöter i styrelserna för de 10 största statliga bolagen och ingen (0) av 100 chefer på olika nivåer i bolagen har ursprung utanför Europa. Sverige är faktiskt ett av Europas mest segregerade länder, alla antirasistiska ideal till trots. Forskare talar om hypersegregation. Inte bara invandrade är drabbade av diskrimineringen, utan också infödda svenskar som bryter av från majoritetsnormen. Hudfärg spelar roll. Om man uppfattas som vit eller inte.

Det är inte färgblindhet vi behöver för att göra något åt orättvisorna. Att se färger, inte minst vitheten, är inte problemet; ovilja att se oskrivna normer, strukturer, privilegier, diskriminering och rasism är problemet. Det är dags att göra Kings vision rättvisa.