Europarådet slog år 2010 fast att ingen vårdpersonal kan tvingas medverka till abort mot sitt samvete. I de flesta länder i Europa är samvetsfrihet också en lagstadgad rättighet. Eftersom Sverige ännu inte har infört någon samvetsklausul har detta anmälts till Europarådet. Bakom anmälan står bland annat två kristna organisationer, varav den ena har katolsk anknytning.
I maj 2011 beslutade riskdagen att uppmana Europarådet att riva upp resolutionen om samvetsfrihet. Endast Sverigedemokraterna gick emot riksdagsmajoriteten. Kristdemokraterna valde att inte rösta.
Vad händer om Europarådet nu anser att Sverige brutit mot det gemensamma regelverket? I Sverige är Sverigedemokraterna det parti som vill införa samvetsfrihet. Som jag tidigare skrivit försökte också KD i Kronoberg att införa en samvetsklausul . I en tid då allt verkar möjligt för SD, som att till exempel hävda att judar och samer inte är svenskar eller att Sverige ska registrera människor efter etnisk bakgrund, kan vi inte förvänta oss tystnad och självklar respekt för aborträtten och kvinnors rättigheter.
Vi vet redan att en attack ägt rum under en filmvisning om abort i Stockholm i november. Tre maskerade, svartklädda män rusar in i lokalen, skriker och slänger en rökbomb. Attacken hyllas senare av nazister. Enligt EXPO skriver Svenskarnas parti att denna rökbomb kanske är starten på en mer aktivistisk och konfrontativ reaktion mot abort.
I den senaste opinionsmätningen fick SD ett ännu starkare stöd än vid valet, nu 17 %. De jublade naturligtvis under kommundagarna i Västerås över dessa siffror och uttryckte förhoppningar om att bli Sveriges andra största parti och kunna rita om den politiska kartan.
De vet att de behöver kvinnornas röster både för att växa och för att bättra på sitt rykte. Så resonerade partiet under Jimmie Åkesson. Under Mattias Karlssons ledning har tonen hårdnat. Karlsson, Kent Ekeroth och Björn Söder gör inte längre någon hemlighet av partiets rasistiska arv och rasistiska inställning till människor i vårt land. När partiet nu talar om judar och vill särskilja dem går tankarna till nazismen. I denna ideologi är det kvinnans särskilda uppgift att föda barn och se till att rasen fortplantas. Aborter är ett hot mot hela nationen.
Aborträtten har varit självklar i Sverige och hur svårt det än är att ta in, kan vi inte blunda för att SD och diverse ”kamrater” från både etablerade partier, kristen högerkant och från nationalistiska extremister kan komma att både tala och agera mera högljutt mot abort och arbeta för att införa en samvetsklausul i vården här.
I Italien står sjukhus lamslagna när läkare och gynekologer hävdar samvetsfrihet. De som hävdar samvetsfrihet här i Sverige och ser detta som något oskyldigt borde fundera på hur deras kvinnosyn ser ut. Ska kvinnor få bestämma över sin egen kropp? Ska de ha rätten att forma sina liv? Är det barnmorskornas och vårdpersonalens samveten eller kvinnans behov och rätt till sitt eget liv som ska sättas i främsta rummet?
De som förespråkar samvetsfrihet ser det som ett uttryck för mångfald och tolerans. I själva verket är det ett sätt att få sin vilja igenom när det gäller aborträtten. Därför blir lösningen den att rikta in sig på sjukhusen och vårdpersonalen. Vägrar de att genomföra aborter är segern i alla fall vunnen.
Samvetsfrihet måste alls inte ställas mot rätten till fri abort, det är det stora misstaget i Ditt resonemang. De två går att förena,och jag ifrågasätter Ditt påstående om Italien. Det är högst beklagligt att Sverige, till skillnad från övriga EU-länder, inte längre har en samvetsklausul inskriven i nuvarande regeringsform. Tidigare gällde att ”kungen äger ej rätt att någons samvete tvinga eller låta tvinga”, om det skulle omskrivas till vår tid skulle det bli att
”riksdag, regering och fackförbund äger rätt att tvinga eller låta tvinga medborgare eller resp medlem att handla mot sitt samvete”, vilket parti eller debattör vågar konstatera detta i klartext? Mvh, Torgny RAbe
Hur kan länder som Norge ha samvetsfrihet utan att aborträtten är inskränkt? Kan du förklara det för mig?
Angående argumentet om kvinnans rätt till sin kropp: Om man vill ha rätt till sin kropp måste man också ta ansvar för den. Det handlar bl.a. om att inte ha sex när man är fertil. Finns många bra appar för det.
Mkt bra skrivet av Helena Myrstener. Håller helt med! Sanslöst att människor med represiv agenda försöker få till att det INTE skulle handla om synen på kvinnors rätt till sina egna kroppar. Tack för det inlägget Helena!
Torgny Rabe,
Jag är inte ensam om att se ett samband mellan en samvetsklausul och den fria aborten.Även RFUS:s ordförande ser förespråkandet av samvetsfrihet som en strategi för att ifrågasätta aborträtten. Det är kanske inte så svårt att räkna ut att samvetsfrihet är ett sätt att också ifrågasätta kvinnors val. Ett sätt att bedriva opinionsarbete på av de som vill verka mot abort.
Vad det gäller Italien är det Ottars nya temanummer om aborträtt som beskriver situationen i Italien.
Att arbeta i den svenska vården som barnmorska eller gynekolog innebär att också möta kvinnor eller par som bestämt sig för abort.Det kan inte vara en överraskning för någon som vill arbeta inom mödrahälsovård och på kvinnokliniker.
Patrik Öbrink,
det finns idag sjukhus i Norge som kämpar med schemaläggning av personal för att kunna erbjuda abortvård pga samvetsfriheten.
I Norge fanns också förslaget att även husläkare skulle omfattas av samvetsfriheten, dvs det skulle bli svårare för kvinnor att remitteras vidare.
Regeringens förslag var även att husläkare skulle kunna neka insättande av spiral.Regeringen tvingades backa efter stora folkliga protester.
Norge är alltså ett avskräckande exempel på hur det i kölvattnet av samvetsfrihet följer ytterligare inskränkningar för kvinnor.
Kommenterar inte,har inga synpunkter på tidpunkter för människors sexliv.
Rubriken för Din krönika kunde lika gärna varit:
”Aborträtten hotar rätten till liv”. Men märk väl att jag inte ifrågasätter aborträtten utan rätten att lyda sitt samvete, tidigare inskriven i den svenska regeringsformen men nu borttagen. Din kollega Bernt har en utmärkt krönika här i DS som också tar upp Ditt (största) problem, nämnligen att förlora Dig i Din argumentation. Att Du sedan inte är ensam i Din inställning är fullt tydligt, men
Du kanske helt enkelt har hamnat i dåligt sällskap?
Mvh, Torgny Rabe
Hej Torgny, ett förtydligande: Ledarredaktionen och krönikörerna på Dagens Seglora tillhör olika stall och måste inte nödvändigtvis stå varandra nära i sakfrågor. Vi vill naturligtvis ge bredd åt de röster som hörs i våra spalter och ge utrymme åt många olika frågor. Men det är ledarredaktionen som står för tidningens hållning.
Helena, så du ser ingen anledning för människor att ta ansvar för sina egna kroppar? Är det inte att trivialisera frågan. Och när tar kvinnans rätt till sin kropp slut? Om du hävdar kvinnans rätt till sin kropp behöver du vara för fosterfördrivning ända till förlossningen … prostitution … drogbruk … dödshjälp … Annars är det ju bara hyckleri det du skriver om kvinnans rätt till sin kropp, Jag vill ha en tydlig deklaration om detta!
Patrik,
upplysningsvis har nuvarande abortlagstiftning beretts på underlag av en etisk diskussion om barnbärarens och barnets respektive rättigheter, och en avgränsningsdiskussion som du verkar ha missat. Barnet räknas inte som eget liv förrän det har möjlighet att överleva självständigt utanför bärarens kropp. Det är en pragmatisk, men filosofiskt fungerande hållning.
Utifrån denna har också rådande abortlagstiftning blivit gällande. Den tar hänsyn både till bärarens och till barnets rättigheter, men tidpunkten för barnets rättigheter infinner sig något senare än vad abortmotståndare brukar vilja hävda.
Abortmotståndare har för övrigt i sammanhanget det filosofiska problemet att redogöra för, om man anser bäraren straffskyldig om exempelvis kroppen absorberar eller stöter bort ett embryo som av abortmotståndarna förlänats med mänskliga rättigheter. Ska bäraren hållas ansvarig och straffskyldig? Hittills har jag aldrig sett någon abortmotståndare resonera konsekvent om de juridiska följderna av den hållning man förfäktar.
För övrigt tror jag att du har större chanser att få till stånd en debatt och svar av den sort du önskar, om du inte kräver dem med fraser av typen ”jag vill ha en tydlig deklaration om detta”.
MI: !. Jag är fullt införstådd med skillnaden i ledarreaktionens och krönikörens roll och uppskattar er inställning, liksom ert intagande av kommentarer.
2. Jag ska inte försvara abortmotståndarna men anser det ”filosofiska problemet” Du nämner vara en felkaktig tankekonstruktion. Mej veterligt har ingen ifrågasatt s.k. spontan abort dvs missfall.
Mvh, Torgny Rabe
Torgny, nej precis. Ingen abortförespråkare ifrågasätter i det fall som det leder till obehagliga konsekvenser för den egna ideologin.
Har inte sett någon formulera ett större ramverk för hur detta med fosters och embryons okränkbara människorätt ska formuleras gentemot bäraren i sådana gränsfall då embryots liv spontant avslutas. Ska andra regler gälla för embryon än för födda? Och hur ska dessa formuleras? Ditt problem att besvara dessa frågor, inte mitt. Jag konstaterar bara att antiabortrörelsen förblir antiintellektuell tills man börjat ta ansvar för alla de komplikationer som följer på den egna hållningen.
MI: Problemet finns inte och ”gränsfallet” existerar inte vare sig hos abortförespråkare eller hos abortmotståndare,därmed behövs heller inget svar på en utopisk fråga.
Katolska Kyrkan är möjligen den enda kyrka som klart har formulerat sig om abort och samvetets roll, men istället för att hänvisa till dess katekes så rekommenderar jag att Du tar del av Respekts publikation ”Kort och gott om bioetik”. Sedan kan man acceptera dess ståndpunkt eller inte.
Mvh, Torgny Rabe