Traditionen i vårt land att värna allas lika rätt, oberoende av kön, etnicitet eller ekonomisk bakgrund går långt tillbaka och det är viktigt att vi påminner oss själva om det. Istället för att tänka på nyvalet med oro och frustration kan vi se det som en chans för oss alla. Vi som lutade oss tillbaka i förra valet och lät politikerna ensamma ta debatten. Nu är det dags för alla att höja sina röster, att skriva insändare och gå ut och prata med grannar och folk på stan, skriver Brita Westerman.
På mitt nattduksbord ligger den nyligen utgivna antologin ”Rasismen i Sverige”, där redaktörerna Lawen Mohtadi och Devrim Mavi samlat ett antal nyckeltexter från de senaste årens debatt om rasism och främlingsfientlighet. Det är författare och journalister som har ordet, men även ett par debattartiklar signerade personal inom vård och räddningstjänst finns med. Det är skrämmande men också hoppingivande läsning. Det handlar om rasstereotyper i kulturen och ett främlingsfientligt partis väg till riksdagen, men också om den antirasism som vuxit till en bred, folklig rörelse och fått ordentligt fäste runtom i landet.
Några belgiska vänner berättade att debatten har rasat i Belgien inför firandet av Sankt Nikolaus dag den 6 december. Traditionen är att Sankt Nikolaus får hjälp att dela ut godis av sin mörkhyade betjänt Svarte Petter. Först nu har kritiska röster höjts kring det faktum att Svarte Petter spelas av en vit person med blackface-sminkning: tjocka målade läppar, kolsvart hy, krullig peruk och guldringar i öronen. Jag blir mest förvånad över att det dröjt så lång tid, att det inte ens år 2014 ses som självklart att Svarte Petter är en rasistisk stereotyp.
I en av de hoppingivande texterna i ovan nämnda bok skriver Per Wirtén att det är viktigt men svårt att förstå varför Sverige ännu inte gått samma väg som Danmark. Som möjliga förklaringar nämner han arvet från 1970-talets solidaritetsvindar, kyrkans otvetydiga ställningstaganden med påskupproret och klockringningen i Jönköping, minnet av Olof Palme eller kanske ren slump.
Traditionen i vårt land att värna allas lika rätt, oberoende av kön, etnicitet eller ekonomisk bakgrund går långt tillbaka och det är viktigt att vi påminner oss själva om det. Istället för att tänka på nyvalet med oro och frustration kan vi se det som en chans för oss alla. Vi som lutade oss tillbaka i förra valet och lät politikerna ensamma ta debatten. Nu är det dags för alla att höja sina röster, att skriva insändare och gå ut och prata med grannar och folk på stan.
Sverige är ett öppet, tolerant och jämlikt land som värnar allas lika värde. Därför är de främlingsfientliga partierna också Sverigefientliga.
[…] De främlingsfientliga //är Sverigefientliga […]