”Öppna era hjärtan”, uppmanade statsminister Fredrik Reinfeldt. Men att öppna sig och samhället för att ge plats åt andra är dubbeltydigt. Det är inte nödvändigtvis detsamma som att verkligen ge andra utrymme, skriver Helena Ekhem.
Öppna era hjärtan! Det var inte inför evangelieläsning, utan det var statsministern som med de orden inledde årets valkampanj. Öppna era hjärtan, för det kommer att komma många fler människor till vårt land, flyktingar som tvingas lämna sina forna hemländer. En vädjan om medmänsklighet och solidaritet. Överraskande, ett nytt grepp, förvånad – responsen var olika. Klingar falskt, en fasad – lät de mer misstänksamma rösterna. Nu är det bara några dagar kvar till valet, valrörelsen går mot sitt slut. Finns det något evangelium, glatt budskap, i alla rösterna som kämpar för att hitta ett tilltal som lockar? Vem ska vi tro på?
Jag kommer att tänka på Herr Gunnar Papphammar, Gösta Ekmans komiske rollkaraktär från 80-talet. I sketchen ”Att ta säden dit man kommer” går Papphammar genom ett sädesfält. Han går genom åkern i rock, skjorta och slips, och hatt på huvudet. Portföljen har han under armen. En liten grusväg delar åkern där han går, och när Herr Gunnar Papphammar kommer ut ur sädesfältet för att korsa vägen, ser vi att rocken tar slut vid bröstet, förutom skorna på fötterna, så är han naken.
Mycket i valrörelsen ser bra ut. De allra flesta partier vill värna det mänskliga, skapa möjligheter för människor att växa, genom jobb, bättre skola, vård och omsorg. Värna miljön och jämställdheten, och välkomna människor som söker sig hit från krig och förföljelse i andra länder. Men vems löften, vems ord är mest trovärdiga i bruset av alla röster, debatter, annonser och utfrågningar. Vem ska få vår röst på söndag?
I en evangelietext berättas hur Jesus och lärjungarna går vägen genom en sädesåker. De är inte halvnakna, som Papphammar. Men de blottar sig på ett annat sätt. Det är sabbat och de är hungriga. Så de tar av säden, gnuggar med händerna och äter. Fel, fel, fel, hörs en röst. (Dock inte Brasse – du fattas oss!) Det är de skriftlärda som påpekar att lärjungarna bryter mot sabbatsbudet när de utför arbete. ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten”, säger Jesus. Lagar, förordningar, regler, skatter, allt detta är inte regelverk att begränsa oss, utan det som ska ge frihet och rymd.
Det som på flygplan och tåg betecknas som passagerarplats, heter på engelska passenger space. Det är stor skillnad på place och space. Vi söker inte bara vår plats, utan vårt utrymme. Vilket alternativ ger människor bästa möjligheten att växa och värna livet? Att våga leva med öppna hjärtan? För alla människor som är rädda att plötsligt gå nakna, som funderar över sin plats och sin framtid, hoppas jag på det öppna hjärtats samhälle.
