En av sommarens debatter handlade om pr-byrån Westanders pris Hetast i Almedalen till ärkebiskop Antje Jackelén för att hon på ”kort tid blivit en samlande röst för mångfald och öppenhet”. Ärkebiskopen såg själv utnämningen från byrån ””.

Kyrkan borde inte ta emot PR-pris

Helena Myrstener

En av sommarens debatter handlade om pr-byrån Westanders pris Hetast i Almedalen till ärkebiskop Antje Jackelén för att hon på ”kort tid blivit en samlande röst för mångfald och öppenhet”. Ärkebiskopen såg själv utnämningen från byrån ”som ett fantastiskt erkännande för Svenska kyrkan”. Men den efterföljande debatten kom bland annat att handla om förekomsten av jäv, att priset kunde betraktas som köpt, eftersom Svenska kyrkan varit kund hos Westanders.

De kritiska rösterna inom Svenska kyrkan mot priset påstods också ha en beröringsskräck inför reklam och pr-byråer. Icketransparensen hos PR-företagen kan nog sägas ha gett dessa ett dåligt förtroende rent allmänt i Sverige, inte bara hos några svensk-kyrkliga. Westanders är dock en reklambyrå som står för öppenhet och transparens. De redovisar till exempel öppet vilka klienter de har.

I ett samhälle som värnar demokratin och den enskilda människans möjlighet att påverka är ändå PR-byråerna en stor maktfaktor och en lobbygrupp som kan försvåra för den enskilda medborgaren att göra sin röst hörd. Med pengar på fickan är det dock möjligt att köpa sig inflytande. Med detta som bakgrund kan även ett pris till en ärkebiskop uppfattas som något mindre hedervärt och föga förtroendeingivande.

Påståendet att jäv förekommit med en tillsatt oberoende jurygrupp är naturligtvis enbart insinuant. Icke desto mindre borde Svenska kyrkan tänka till både en och två gånger innan hon låter sig koras. I fallet med priset ”Hetast i Almedalen” borde kyrkan tagit hänsyn till hur det skulle kunna uppfattas och att det ständigt finns en underliggande viktig fråga i samhället: vem kan jag lita på? Vem är äkta?

Att tänka efter före handlar också om vem Svenska kyrkan vill vara. Även BRIS telefonlinje var nominerad detta år till Hetast i Almedalen. Deras verksamhet förtjänar också uppmuntran och medial uppmärksamhet. För Svenska kyrkans del kunde ledordet vara tillsammans. Tillsammans med alla goda krafter formar och formas samhället.

Även ”Mitt val”, studieförbundet Vuxenskolans projekt med syfte att göra demokratin tillgänglig för personer med funktionshinder, var nominerat. De funktionshindrades röst hör inte till de starkaste i samhället, och Svenska kyrkan borde inte medverka till att spela ut grupper eller organisationer mot varandra i tävlingar. Skulle kyrkan våga avsäga sig nomineringar av detta slag, fast förankrad i en trygg självkänsla, att hon redan har ett gott och unikt ”varumärke” som Kristi kyrka?

Hur kommunikatörer och strateger runt Ante Jackelén bedömer debatten efter Almedalspriset vet ingen än. Dyker ärkebiskopen upp i fler nomineringar som hon väljer att stå kvar i har väl bedömningen gjorts att detta gagnar henne och Svenska kyrkan.

På många sätt har vi lärt oss att betrakta varandra som konkurrenter med korade vinnare och förlorare. Den människosynen leder till ett splittrat samhälle. ”Hetast i Sverige” är alla som arbetar mot detta och för ett jämlikt och öppet samhälle. Svenska kyrkan har all rätt att vara stolt och glad över en ärkebiskop som gör skillnad. Men den stoltheten är inte avhängig några priser från vare sig PR-byråer eller andra.

Alla organisationer behöver veta att de är på rätt väg. Vem kan då motstå en utmärkelse med tillhörande ära och mediauppmärksamhet? Möjligen är följande citat tänkvärt i sammanhanget : ”I´m not interested in competing with anyone. I hope we all make it”.

 

2 kommentarer på “Kyrkan borde inte ta emot PR-pris

  1. Anna skriver:

    Jag får inte längre kommentera på Dag Sandahls blogg så därför har jag inte kunnat säga om vad jag tycker där, men däremot har jag skrivit en del på min egen. Min uppfattning är att detta pris är en sådan bagatell (läs bara namnet ”Hetast…”) så jag förstår överhuvudtaget inte vad det är att bråka om, även om jag förstår att du håller med om det oriktiga i jävanklagelserna. Priset är en liten uppmuntran, en sockerbit i kaffet, och det hade gett konstiga signaler om ärkebiskopen INTE tagit emot det, menar jag. ”Högfärdigt och larvigt” skulle nog många ha tyckt då – ”vem tror hon att hon är?!”

    Hade det rört lite tyngre grejer kan man diskutera mottagandet av priser, men en sån här bagatell…är just en bagatell.

  2. Anna skriver:

    Och att jag skrev om Sandahls blogg handlar förstås om att han varit den som mest framfört kritiken mot ärkebiskopens pris (du och Sandahl tycker så himla lika i allting, har du märkt det?!) även om Patrik Pettersson startade den.