Vi vet att det måste till politisk handlingskraft för att bryta romernas svåra och utsatta situation i Europa. Det är inte acceptabelt att ett land som Rumänien inte gör vad det kan för att förbättra sina egna medborgares livssituation.

Dags att organisera stödet till tiggarna

Helena Myrstener

Vi vet att det måste till politisk handlingskraft för att bryta romernas svåra och utsatta situation i Europa. Det är inte acceptabelt att ett land som Rumänien inte gör vad det kan för att förbättra sina egna medborgares livssituation. Det krävs t.ex. av den rumänska regeringen att de går in med egna pengar för att kunna ta emot EU:s strukturfonder men ingen regering vinner val och popularitet på att stödja sin romska befolkning. Därför ser vi hur EU avsätter pengar till projekt och förbättringar för romerna som inte kommer dem till godo. Detta är en helt absurd situation som i grunden är obarmhärtig och omänsklig.

Vi kan inte förlora tron på att det går att påverka de forna öststaterna till att erkänna romerna som likvärdiga medborgare. Det är fortfarande långt kvar innan romerna har en självklar framtid i sina hemländer. Rasismen har på flera håll normaliserats. Det är så det ser ut i Europa, antiziganismen har djupa rötter, och av EU-parlamentsvalet kan vi vara säkra på att tonläget kommer att höjas ytterligare mot människor som inte anses passa in. Resultatet av valet bidrar inte till att höja romernas trygghet i Europa.

Romerna kommer med all säkerhet fortsätta att komma hit. Detta är något vi måste rikta in oss på. Frågan är om Svenska kyrkan har förstått detta. De fattiga människornas närvaro på gatorna i allt fler städer borde nu leda till att Svenska kyrkan försöker skapa sig en bild av läget och vilka stödjande insatser som görs av församlingar i landet. Det behövs nationella samordnare som på allvar tar i frågan för att förbättra stödet och insatserna men också för att öka kunskapen om romernas situation här och i deras hemländer. Kyrkan måste ta i frågan och analysera vad kyrkan kan göra med sina resurser för att vara trogna vår nästa och Kristus.

Det vi kan konstatera är att Jesus inte var den som gick förbi en människa och låtsades som att han inte såg. Därför kan rimligen inte kyrkan göra det heller. Vi är kallade att se och handla. Det ena förutsätter det andra. Kyrkan kan naturligtvis ropa högt till kommuner och myndigheter att de måste ta sitt ansvar men det vore fel av kyrkan att enbart hänvisa till det allmänna. Emanuel Karlsten skriver i DN att svensken är van vid att betala för medmänsklighet via skattsedeln så att myndigheter tar hand om problemet. Det borde vara svårt för en kyrka att enbart tänka så.

Kyrkan är kallad att se Kristus i en människa i nöd. ”Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig”, säger Jesus. Detta uttalande av Jesus är något som ingen kyrka i världen kan ignorera. Det pågår en diskussion inom kyrkan om hur gränsen ska dras mellan det kommunerna ska göra och det kyrkan ska bidra med. Här finns det olika uppfattningar men det gäller att hantera dem så att inte människor kommer i kläm. Den direkta nöden väntar inte på teologernas svar på hur kyrkan ska agera mot de allra fattigaste. Nöden är här och nu. Det är Kristus som ropar här och nu.

1 kommentar på “Dags att organisera stödet till tiggarna

  1. Görel Gerdin skriver:

    Helt klart är det Kristus som ropar och önskar vårt stöd. Han har också för tillfället iklätt sig rollen som Carl Bildtoch ropar därför till oss: ”Jobb, jobb, jobb!!”

    Vågar vi klaga på regering samt fackföreninger och kräva jobb?