Uppdrag Granskning kommer under våren att sända ett program där de i hemlighet har spelat in prästers själavårdssamtal. Programmet, som ska spegla kristen homofobi, får idag .

Homofoba präster skjuter budbäraren

Mattias Irving

Uppdrag Granskning kommer under våren att sända ett program där de i hemlighet har spelat in prästers själavårdssamtal. Programmet, som ska spegla kristen homofobi, får idag kritik i tidningen Dagen. En av prästerna som försökt bota homosexualitet med förbön uttalar sig och är bekymrad över att själavårdssamtalens integritet riskerar att urholkas av Uppdrag Granskning.

När inget annat försvar finns så är det en given strategi att beskjuta budbäraren – gärna med ord som ”maffiametoder” och ”avarter av journalistiken”. Effekten blir parodisk när dessa termer används av en präst som utnyttjar själavårdssamtal för att sprida medeltida kyrkliga vanföreställningar om homosexualitet.

Prästen i fråga heter Per Engström, och han använder sig själv av en vanlig ”maffiametod”, för att uttrycka det lika tillspetsat som han själv gör. Man börjar med att skapa en ohållbar situation för en människa genom att kringskära hennes livsvärld på alla kanter. Därefter, när hen vänder sig till en själv för att få hjälp så bistår man mer än gärna – men själv är man ju oskyldig till den nödlidandes plågor. Eftersom den andra människan kom till en av egen fri vilja så är man tvärtom att beteckna som närmast en räddare i nöden.

För inte så länge sedan var det i Kinna som en präst avslöjades med grova uttalanden om homosexualitet. Återigen är det budbäraren som hamnar i skottgluggen, nu Svenska Dagbladet som, trots att alla citat godkänts, påstås ha ”vinklat” artikeln. Det är svårt att begripa hur förbön mot homosexualitet och likställande av homosexualitet med funktionshinder kan vinklas mer negativt än vad det redan är, men Göteborgs biskop Per Eckerdal är övertygad om att kyrkoherden Owe Johansson i Kinna har gjort rätt. Samtidigt ska samtalen fortsätta mellan biskopen och församlingen, berättar Eckerdal. Varför då, kan man fråga sig, om nu allting är i sin ordning?

Det är anmärkningsvärt att denna praktik lever vidare. Cynisk homofobi i det fördolda, och indignerat krypskytte mot budbäraren så snart kulisserna rivs ner. Men biskop Eckerdal tycks säker på sin sak – så säker, faktiskt, att han riktar skarp kritik mot SvD för deras artiklar bara dagen efter att han själv kritiserat Kinnaförsamlingen. Det är sannerligen tvära kast från biskopen när det blåser i Göteborg.

33 kommentarer på “Homofoba präster skjuter budbäraren

  1. Rudbeckius skriver:

    Seglora Smedja inser inte vad ni gör. Om bikten och själavården och exploateras för politiken kan kyrkan snart packa ihop helt och hållet. Aningslöst är bara förnamnet!

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Mattias, jag håller med dej såtillvida som jag menar att seriösa präster öppet måste stå för sin syn på homosexualitet och andra sexuella varianter; blir det för mycket bludder och hänvisning till bikthemligheter blir det ju till slut nödvändigt att köra ”dolda kameran-racet” för att ta reda på vad präster och imamer EGENTLIGEN tycker och förmedlar till sina konfidenter.

    Nu har jag dock en känsla av att detta långt ifrån alltid är nödvändigt när det gäller ”homoskeptikerna” bland Svenska kyrkans präster. Många har ju t.o.m. skrivit på Kalin-listan och t.ex. Rune Imberg / Bengt Holmberg står ju helt öppet för synen att samlag mellan tre personer eller mellan två personer av samma kön är synd whatsoever. Prästerna i Kinna har ju också gett rätt tydliga besked. Hade det verkligen inte räckt med att ställa raka och ärliga frågor utan inkvisitoriska undertoner? (Samtidigt som man naturligtvis lika öppet och ärligt bort fråga ärkebiskopen och Dagens Seglora m.fl. om ni verkligen tror att en del karlar kan föda barn eller om det ändå inte finns NÅGON specifik vits med man-kvinna-förbundet, som t.ex. kunde motivera ett särskilt namn för det åtminstone?).

    Sedan, Mattias: det är klart att entydig, genuin homosexualitet måste kunna framställas som den sexuella funktionsnedsättning det utan tvekan är i reproduktionshänseende (man tänder ju inte på den fertila kombinationen) utan att någon ska gå i taket för det och stämpla det som en fobisk, närmast mentalstörd beskrivning. (Ibland kan man faktiskt undra vilken syn Rfsl har på personer med funktionsnedsättningar – andra som begär assisterad befruktning skäms ju inte för att anse sej funktionsnedsatta och kalla sej exempelvis infertila).

    Att den som faktiskt kan tända på personer av det motsatta könet också (åtminstone i första hand) bör bilda familj med sådana (ifall man nu vill bilda familj) framstår i mina ögon som fullständigt glasklart av såväl kroppens design som Jesus undervisning i Matteus 19. Ja, det är rent av i sådana fall såvitt jag förstår en synd att para sej med någon av det egna könet. För ”den som kan ta emot detta” – det Jesus säger om äktenskapet – ”ska ta emot det”.

    Däremot måste själavården faktiskt ta speciell hänsyn till dem som inte KAN tända på någon av det motsatta könet eller gått bort sej i könsbytarträsket. Det är dock en annan sak än att i entusiastisk queerlära ge carte blanche åt sexuellt samliv mellan personer av samma kön (men av någon anledning behålla och förstärka fördomarna mot syskonsex eller s.k. polyamori, där man plötsligt återanvänder alla de gamla argumenten mot homosexuellt samliv ”vad skulle hända om alla…?” resp. ”det är ju i dessa fall alltid någon som dominerar sina partners på ett osunt sätt.” Och där man fördomsfullt förnekar att äkta, osjälvisk kärlek skulle kunna föreligga även där (jfr Thorsten Jonssons novell ”Gård i utkanten”).

  3. Mattias Irving skriver:

    Andreas,

    först och främst: Ingen i Sverige idag ”byter” kön. Transsexualism är ett medicinskt belagt tillstånd som du må ha vilka åsikter du vill om, men att slänga dig med ord som ”könsbytarträsket” är lika respektlöst som att anordna kräftskiva på en cancerklinik. Det kallas ”könskorrigering”, och det handlar om att hjälpa människor att låta deras kroppar bättre återspegla det kön de upplever att de egentligen har.

    För det andra: Att reducera kärlek till barnalstrande är inte bara en platt syn på människan, utan på kärleken själv. Du kan tala om vad som ”i reproduktionshänseende” är mer eller mindre fungerande, men du måste då också svara för alla de samlag som inte utmynnar i reproduktion. Ska alla samlag under icke fertila datum i månaden betraktas som ”funktionsnedsatta”? Varför skulle kärlek kräva barnalstring som premiss? Är kärlek mellan seniorer heller ingenting värd?

  4. Andreas Holmberg skriver:

    Mattias, tack för svar och för att inte blotta diskussionen anses så kränkande att den inte kan få föras! Men det enda som är vetenskapligt belagt (bortsett från fall med uppenbara missbildningar, då könskirurgi absolut är på sin plats – ibland t.o.m. för att ”korrigera korrigeringen”) är att det faktiskt finns människor som själva tror att de är födda i fel kropp. (Och färre lär det inte bli med de subjektiva könsbegrepp vi har fr.o.m. 1 juli 2013). Vi har i tusentals år vetat att det finns s.k. manhaftiga kvinns och påstått feminina karlar, som tyvärr ofta fått lida spott och spe men inte sällan funnit varandra i fint kompletterande relationer. Att en manhaftig men välbyggd tjej realiter kan VARA en kille (som i händelse av utebliven fullständig ”könskorrigering” snart nog kan bli en barnafödande man!!!) är dock en modern vidskepelse – som rent av fått teologer, tveksamma till att vår Frälsare föddes av en verklig jungfru, att med religiös övertygelse hävda att åtskilliga barn fötts av en karl. Och det var när jag i ett söndagssamtal på P1 hörde en som ville ”byta tillbaka” men inte fick och sedan såg filmen ”Ångrarna” som jag insåg att det faktiskt finns ett ”könsbytarträsk” där man aldrig blir riktigt nöjd. Att många och de flesta blir nöjda är inget argument för att hanteringen är riktig – åtskilliga vore nöjda med att få välja en juridisk ålder annorlunda än den biologiska, kanske med stöd av plastikoperationer, utan att det vore sunt. Jfr de flickor i Indien som opererats om till sterila ”killar” och utan tvekan får ett bättre liv tack vare det – kanske t.o.m. räddats till livet tack vare det – men inte fördenskull visar på en sund väg till ett bättre liv. (Observera att såväl psykiatrikern David Eberhard som gynekologen Marc Bygdeman och t.o.m. patientföreningen Benjamin starkt ifrågasatt de nya könsbegrepp som med övertalningsdefinitionen ”avskaffande av de sista tvångssteriliseringarna” infördes i fjol).

    Vilket nonsens att jag skulle reducera kärlek till barnalstrande! Du hittar inget stöd för det i vad jag skriver! Men det är också nonsens att våra könsorgan inte i princip och i huvudsak är formgivna för barnalstrande, precis som hörselorganen har med hörande att göra (även om man under åldrandet kan bli lomhörd och t.o.m. döv). Och att i fullt fertil ålder behöva assistans för att avla barn är inte tecken på en fullt fungerande funktion. Så pass saklig framställning måste vuxna människor tåla utan att gå i taket. Jag förnekar därmed inte att såväl homo- som heterosexuella kan ha det skönt på många icke barnalstrande vis, inklusive analsex, lika lite som jag förnekar att det kan vara skönt att klia sej i örat. Jag reducerar heller inte därmed någons relation till en rent sexuell sådan, jag bara konstaterar att det endast är själva sexet som är kontroversiellt (liksom mellan 3 pers eller mellan syskon, trots osjälvisk kärlek och möjligheten till dispensäktenskap för halvsyskon), inte kärleken och omsorgen i samlivet för övrigt, som ju även påven skulle kunna välsigna.

    F.ö. – varför skulle cancerpatienter vara så humorlösa eller festobenägna att en kräftskiva med en kräftsugen cancersjuk skulle bli något slags slag i ansiktet? Jag förstår förstås vad du menar, men känner tyvärr igen din reaktion från det 90-tal, där jag med kraft och många skarpa argument tog avstånd från kristendomen. Så många påstått sköra och kränkta ungdomar och gamla i släkten och utanför den har jag inte hört talas om vare sej förr eller senare. (Som om Christer Sturmark med sin många gånger relevanta religionskritik vore ansvarig för all förföljelse av religiösa världen över, ungefär). Men visst kan jag avstå från ordet ”könsbytarträsket”, även om min kritik mot ”könskorrigeringar” (ett ord som ju implicerar att något var fel med den kropp man fick och alltså fungerar som övertaltningsdefinition) vid fall utan uppenbara missbildningar består. Även en tuff tjej/mamma är en riktig tjej/mamma. Även en mjuk kille/pappa är en riktig kille/pappa. Och den som föder sitt barn är barnets mamma, aldrig någonsin dess pappa. Dessa enkla principer kanske t.o.m. Kyrkans Unga och Segloras sympatisörer så småningom skulle kunna instämma i, även om det väl just nu anses lika kränkande (i detta fall mot t-personer) som att kalla explicit sex mellan två av samma kön (eller i Rfsl:s fall mellan tre personer oavsett kön) för en synd?

  5. Håkan skriver:

    Kyrkomötet har sagt att det finns två olika syner i detta och att båda skall få finnas och det vore ju konstigt att inte det kommer fram i själavård. Tycker man UG:s metoder är bra och att man på detta sättet sätter själavården ur spel så är man farligt ute. Skall jag som präst tacka nej till all själavård där jag inte vet var konfidenten kommer ifrån och vem han/hon är. Själavården är den enda situation där absolut tystnadsplikt gäller.
    Att sedan ta upp Kinna fallet där faktiskt kyrkoherden gjort allt rätt. Han handlade helt enligt kyrkomötet.
    Att sedan smedjan vill att bara en åsikt skall finnas är ju helt ovidkommande.

  6. Mikael Svensson skriver:

    Du är helt enkelt lysande i dina analyser Mattias! / Mikke

  7. Anders Hesselbom skriver:

    Andreas, om kyrkan är det organ som bäst kan uttala sig om ”funktionsnedsättningar”, tyder fokus på homosexualitet istället för närsynthet både på fixering och charlataneri, något som kyrkan knappast har för lite av. Snarare tvärt om.

  8. Rudbeckius skriver:

    Så fort Smedjan hittar någon som inte är enig med hela den politiska teologi ni förfäktar försöker ni klistra epitet som ”hatare” och ”****-fob” på den personen. Är inte det offentliga samtalet viktigare än så? Tror ni verkligen att ni åstadkommer något gott när ni pajar samtalet med ad hominen retorik hela tiden?

  9. Mattias Irving skriver:

    ”Pajar samtalet” är en bekväm anklagelse, för då låter det ju som att man själv vill ta ansvar för debatten. Så är knappast fallet. Det är kanske dags att vakna upp och lukta på kaffet om du tror att vi lever i en tid då det fortfarande är okej att be för att ”bota” homosexuella och dylika förvirrade och förtryckande praktiker. Det ÄR homofobi, oavsett vad du personligen tycker om ordet.

  10. Mattias Irving skriver:

    Andreas,

    jag vet ärligt talat inte var jag ska börja. Men jag föreslår att du läser på lite kring transsexualism. Det handlar inte om ”manhaftiga” kvinnor eller ”feminina” män. Du är helt ute och snurrar, och kränker med din retorik dessa grupper som vi diskuterar. Jag upprepar att transsexualism är ett medicinskt konstaterat tillstånd. Det kan med andra ord mätas och konstateras empiriskt.

    Homosexualitet är ingen sexuell ”funktionsnedsättning”. Hela diskussionen är bara obehaglig och jag vill inte diskutera den med någon som så uppenbart saknar respekt för ämnet som avhandlas, eller känslorna hos dem som drabbas.

  11. Creutz skriver:

    Lysande text av Irving.

    Jag kan omöjligt se problemet med Uppdrag gransknings hantering av problemet. Det är ju inte den som konsulterar prästen som har tystnadsplikt och därmed äventyrar den genom att berätta vad prästen sagt, utan tvärtom prästen.

    Jag har själv av en präst fått höra, att homosexualitet är den värsta av alla synder. Visserligen en präst som ej är verksam i Svenska kyrkan längre, men ändå.

    Ska man komma åt den inpyrda fientligheten mot homosexualitet inom Svenska kyrkan måste man emellanåt låta ljuset skina in även i det dunklaste av biktbås.

  12. Rudbeckius skriver:

    På tal om ”bekväm anklagelse”, det är just vad grundlösa homofob-anklagelser gör! Det är klart att du anser att det är homofobi, det är ju allt som du inte tycker om!

  13. Mattias Irving skriver:

    Knappast grundlöst att kalla någon homofob om hen ber Gud att bota en homosexuell. Det är väl skolboksdefinitionen av kristen homofobi. Är du Rudbeckius medveten om att det fortfarande finns kristna homosexuella som tar sina liv på grund av pressen att bli straight? Du kunde kanske ge dessa människor åtminstone en liten åtanke när du skriver dina utgjutelser.

  14. Rudbeckius skriver:

    Fobi kommer av grekiska ordet för rädsla. Det är inte rädsla att be för någon, men det kanske du inte bryr dig om.
    Varför kan du inte vara saklig i debatten utan att ständigt ge meningsmotståndare negativa epitet och tillskriva dem hat och andra känslor? Saken är mycket viktigare än så vilket du stundom verkar inse, men inte klarar av att tillämpa i din egen retorik.
    Det är en skandal att Smedjan finansieras med kyrkliga medel, eftersom sakligheten hela tiden brister. Du har alltså lön för att sitta och diagnosticera präster du aldrig träffat!

  15. Mattias Irving skriver:

    Rudbeckius, ordet ”homofobi” har flera användningsområden. Det är välkänt att ordet används för att beteckna allmänna negativa attityder till homosexualitet. Var snäll och försök inte beröva debatten på viktiga ord genom din genealogiska ansats. Här är en länk. Läs på. http://sv.wikipedia.org/wiki/Homofobi_(samh%C3%A4lle)

  16. Rudbeckius skriver:

    Mattias. Jag vet att man försöker bredda betydelsen av ordet homofobi för att det gagnar somliga politiska intressen. Det är dock inte hederligt. I svenska språket idag finns två -fobi-ord som fyllts med ett främmande innehåll så till den milda grad att samtalet snart är omöjligt att föra.
    Ni ser -fobi överallt där ni finner meningsmotståndare i fråga om äktenskapet. Det är helt enkelt inte sant! Men det är retoriskt effektivt och det skapar opinion…
    Var snäll och var lite hederlig i debatten, så behöver vi inte beröva debatten några ord.

  17. Mattias Irving skriver:

    Rudbeckius, du argumenterar utifrån en påhittad position. Jag behöver knappast illustrera hur ordet ”homofobi” används i vedertaget språkbruk idag. Googla. Och bespara mig dina rena felaktigheter. Om dina bästa argument verkligen är sådana rena påhitt så har vi ärligt talat inte mycket att diskutera.

  18. Rudbeckius skriver:

    Att fobi är något annat än fobi är en påhittad position som är missvisande hur många det än är som använder termen fel.

  19. Mattias Irving skriver:

    Där har du fel. Termer förändras naturligt i och med språkets utveckling. Det måste alla känna till som åtminstone någon gång lyssnat på Språket i P1. Känner du inte till detta faktum, utan menar att ett ord som ”fobi” ska betyda samma sak nu som det gjorde för 2000 år sedan, så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga mer, förutom upprepa min tidigare uppmaning: Läs på.

  20. Rudbeckius skriver:

    Det försåtliga med ert bruk av termen honomfobi är att den vanligtvis associeras med just rädsla och ingen vettig människa vill bli styrd av sina rädslor. Därför blir det så galet när ni använder en rädsloterm för andra bevekelsegrunder (som ni oftast inte vet något om). Men det är ju din blogg så du behöver inte diskutera med mig, du kan fortsätta odla tankarna på att de som inte delar dina ståndpunkter drivs av fobi, men det blir ju inte konstruktivt.

  21. Mattias Irving skriver:

    Rudbeckius.

    Så här skriver statliga verket Forum för levande historia: ”I dag kallas negativa attityder mot homo- och bisexuella för homofobi, ett begrepp som började användas på 1970-talet när kampen för lika rättigheter tog fart.”

    Nationellt centrum för kvinnofrid (Uppsala Universitet): ”Homofobi som begrepp introducerades i forskningen i USA i början på 1970-talet, i Sverige cirka tio år senare. Från början användes begreppet för att beteckna enskilda individers negativa känslor och attityder gentemot homosexuella eller homosexualitet, mot bakgrund av ogrundad rädsla eller okunskap.

    Fokus inom forskningen har dock förändrats och genom begrepp som heterosexism och heteronormativitet har forskningen även kommit att belysa värderingar, ideologier, normer och föreställningar.”

    Sveriges Radio (inte någon liten blogg) beskriver negativa attityder mot homosexuella som homofobi i denna artikel.

    Stiftelsen Expo beskriver homofobi så här: ”Ordet homofobi beskriver en ideologi eller värdering som uttrycker en mycket negativ inställning till homosexuella.”

    Erik Ullenhag deltar för regeringens räkning på IDAHO-konferensen, skriver om arbetet för mänskliga rättigheter under rubriken ”Högnivåkonferens om homofobi och transfobi”.

    IFK Göteborg använder termen homofobi i sitt arbete med supporterkulturen.

    Kyrkans Tidning skriver att ”Kinna församling står upp emot homofobi”. Tror du då att det är sjukdomsstämplade människor som församlingen demonstrerar på torget emot?

    Kan du snälla sluta driva den här frågan nu? Detta börjar bli löjligt.

  22. Anna skriver:

    @Andreas: Du har skrivit i hur många kommentarer som helst nu om det där med ”karlar som kan föda barn”. Jag frågade dig på Sandahls blogg, men du hann nog inte svara innan kommentarsfältet stängdes. Jag skrev att jag antog att det hade med tvångssteriliseringar att göra, och undrar vad ÄB verkligen har sagt som är så upprörande.

    Jag vänder mig mig mot att du talar om homosexualitet som funktionell nedsättning. Om du googlar sexualitet i djurriket så finner du att homosexuella relationer kan ha en GOD effekt på artens överlevnad i vissa fall! (De svanungar som uppfostras av två ”gaysvanar” överlever bättre med två starka hanar som kan försvara dem…). Med detta inte sagt att allt som händer i djurvärlden är något som vi ska ta efter.

    Och även om det skulle vara negativt för reproduktionen – hur ser det ut med världen, är underbefolkning eller överbefolkning problemet? Kan Gud ha haft en tanke med detta?

  23. Rudbeckius skriver:

    Jag har ingen anledning att driva frågan, men eftersom ni är så frikostiga med att smeta dylika epitet på meningsmotståndare gör ni hela debatten en björntjänst. Vore nog mer konstruktivt att använda begreppet där innebörden stämmer i stället för att gödslas med den.
    Men eftersom ni är mer ute efter att väcka opinion än att söka sanningen så finns det ingen anledningen för er att följa mitt råd.
    Sanningsfobi, kanske?

  24. Mattias Irving skriver:

    Om du inte har anledning att driva frågan, varför har du fortsatt driva den så stenhårt att jag funnit mig nödsakad att dammsuga nätet på artiklar som visar hur fel du har?

    Du återkommer till att vi skulle ”frikostigt smeta epitet” på andra. Det rör sig om präster om ber om att bota homosexualitet. Det är liksom närmast ordboksdefinitionen av homofobi. Att inte kalla det homofobt vore närmast att förminska ordet. Som sagt, läs på. Och sluta komma med dessa ständiga, grundlösa anklagelser.

  25. Staffanw skriver:

    Mattias, du för fram en definition av homofobi som ”negativa attityder mot homo- eller bisexuella.” I det du skriver verkar det som du utvidgat detta till att också innefatta negativa attityder mot homosexualitet. Det senare innebär att HBTQ-personer gjorts till något som står över all diskussion eller ifrågasättande. En lite kuslig inställning som leder tankarna till stater som Nordkorea. Skyddet av dessa personer går därmed före både yttrande- och åsiktsfrihet.
    Många präster och andra kristna utgår från bibeltexternas vittnesbörd om att utövad homosexualiteten är synd – att vi människor inte lever enligt Guds vilja och att skapelsen har blivit skadat på olika sätt. Detta är också min uppfattning – däremot finns ingen anledning att göra det till en större synd än andra synder, ingen människa är som bekant fri från synd. Får man tycka detta utan att stämplas som homofob? Jag har många vänner som är öppet homosexuella, och vi har inga problem att umgås.
    Beträffande uppdrag gransknings lurendrejeri, borde det vara lätt att förstå att man kraftigt underminerar bikten som sådan, som bygger på öppenhet och förtroende mellan båda parter. Tror det blir svårt att ha ett öppet samtal när man vet att varje ord eller gest kan komma att läggas ut i media.
    Dessutom, alla vet att inställningen här skiljer sig åt mellan olika präster. Det enda man får fram genom sitt agerande är endast denna prästs uppfattning. Ville man få kyrkans ställningstagande hade det väl varit mer effektivt att gå direkt på våra biskopar, eller ärkebiskopen. Men då hade det naturligvis inte blivit detta säljande scoop. Som vanligt – pengar går före både etik och moral.

  26. Anna skriver:

    Rudbeckius: Det stämmer det som Irving skriver om definitionen på homofobi, ordet fobi har här ändrat valör något och betyder inte ”rädsla för något” i vanlig mening.
    Om man ”bokstavstroget” följer Bibeln så resulterar det i det som jag m fl kallar homofobi, som att man kallar homosexualitet för ”synd” och ”omoral” som man gör på t ex Dag Sandahls blogg. De som säger så vägrar att kalla det homofobi, för det är ju ”Herrens vilja” man uttrycker. Medan vi andra tror att ”homofobin” fanns redan på Mose tid, och därför skrevs in i lagtexterna. Men eftersom vi inte följer till exempel anvisningar om ”vem som äger slavarnas barn” i Moseböckerna och inte heller tycker att ”kvinnan ska vara mannen underordnad i allt” från Paulus skrifter, så ser vi dessa texter som inte helt relevanta i dag. Och som jag upprepat så många gånger, ALLA väljer och vrakar vilka texter som är relevanta i Bibeln i dag, även om några ”rättstrogna” har fått för sig att de inte gör det!

  27. Andreas Holmberg skriver:

    Mattias, vad har du egentligen för syn på funktionsnedsättningar? Sådana verkar vara ungefär det läskigaste man kan tillvita en människa enligt dej. Och om du på allvar menar att jag på allvar kränker människor genom att säga a) att ingen karl någonsin har fött barn eller b) att manligt resp. kvinnligt könsorgan har en fullkomligt vital funktion ihop och c) att det finns en specifik vits för ett barn med att få växa upp med en mamma (liksom med att ha en pappa), så ska du givetvis stänga av mej från kommentarsfältet. Fast då har du samtidigt bevisat hur bisarr debattsituationen är i dessa frågor – den påminner mej som sagt om när jag framförde skarp kristendomskritik på 1990-talet. Maken till sköra, våldsutsatta och självmordsbenägna kristna ungdomar har jag aldrig hört talas om vare sej förr eller senare. (Därmed förnekar jag inte de reella hot som finns globalt eller att man kan behöva visa viss moderation även i religions- och queerkritiken).

    Nog behövs det dock en god dos auktoritetstro för att ”lära sej” hur en som föder sitt barn kan vara karl och barnets far! Stackars våra barn som nu i skola och kyrka ska få lära sej att en del av dem kan vara födda av karlar! Det finns tydligen saker man måste vara akademiker – eller teolog – för att inte förstå. Det här liknar, som Svante Nycander har framhållit, tokmarxismen på 60-70-talen, då utsatta grupper liksom nu utnyttjades för att vända upp och ner på såväl begrepp som samhällsinstitutioner. Propaganda förkläs till ”information”, och jag vet nu minst två trebarnspappor (varav en präst) som fått för sej att de trots sitt faderskap ”egentligen” är kvinnor samt en tonårstjej som vid första mensen fick panik och ville bli bekräftad som kille istället (det går ju bra nuförtiden; om hon vill kan hon snart rent av göra sensation som ”barnafödande man”).

    Själv går jag mot den medelålder då jag – informerad av en duktig hjärnforskare – blir mindre ”manlig” med testosteronmått mätt (män och kvinnor blir ju hormonmässigt mer lika varandra med stigande ålder) och säkert lätt skulle kunna få för mej att jag är kvinna. Om jag indoktrinerades med de larviga könsbegrepp vi infört 1 juli 2013 (med barnafödande män och så) eller med larviga 1800-talsstereotyper om hur en ”riktig” man borde vara.

    Mattias, jag håller med Rudbeckius: efter att ha börjat kalla oss som tror att det finns en specifik vits för ett litet barn med att ha en mamma (eller för den delen med att ha en pappa) för homofober, och efter att ha börjat kalla oss som inte tror att pappor kan föda barn för anhängare av tvångssterilisering, så är ni queertroende på Seglora Smedja och annorstädes inte riktigt rätt personer att påtala kränkande tillmälen.

    Får man förresten be för en infertil som själv ber om förbön (det brukar väl vanligtvis inte heller hjälpa)? Eller är det kränkande att anse att det finns funktionshinder ö.h.t.? Men observera, min tolkningsmässigt närsynte vän Anders Hesselbom, att jag använde funktionshindret som argument FÖR möjliga pastorala undantag beträffande genuint homosexuella; för den som INTE har detta funktionshinder är det ju hur tydligt som helst att det är man-kvinna-förbundet – det särskilt väldesignade och välsignade – som enligt både Jesus och Paulus gäller vid ev. familjebildning.

    Anna – så klart att folk som inte har egna barn kan vara bra för barn! (Men inte räknas det som elakt att kalla infertila för infertila för det!). Följ denna DN-länk: http://www.dn.se/debatt/jag-har-sjalv-andrat-asikt-om-steriliseringarna/ Där ser du hur ärkebiskopen för två år sedan kom ut som anhängare av dogmen om barnafödande män och läran att alla som förnekar den vill tinga folk att sterilisera sej, vilket kräver ett så bakvänt resonemang och en så ruskig övertalningsdefinition av ”tvångssteriliserngar” (det jag ironiskt men mer egentligt kallat ”tvångsbenämning av mödrar”) att man baxnar.

  28. Mattias Irving skriver:

    Staffan, att kritisera ett uttalande är inte detsamma som att inskränka den talandes yttrandefrihet. Lika lite som du inskränker min yttrandefrihet genom att påstå att jag inskränker andras yttrandefrihet. Du får nog ta och fundera ett varv till på vad yttrandefrihet egentligen är, och hur den rent praktiskt kan inskränkas.

    Det är en rätt kul hållning du har. Om jag förstår dig rätt så menar du att den här tanken att människor inte ska utsättas för negativa attityder enbart baserat på deras sexuella läggning, är en tanke som hör hemma i Nordkorea? Har du LÄST FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Förmår du inte skilja på FN och Nordkorea, eller struntar du i vilket och drar bara till med något som låter komprometterande?

    Fint att du har homosexuella vänner. Då kan du ju aldrig vara homofob själv. Liksom man aldrig kan vara rasist om man har rasifierade vänner…

  29. Mattias Irving skriver:

    Andreas,

    jag som är född med ett sällsynt syndrom och är vad som förr lite mindre finkänsligt kallades ”multihandikappad” tror mig ha en relativt nyanserad bild av vad funktionsnedsättningar kan vara och innebära. Och sexuell läggning är inte en funktionsnedsättning.

    Ja, jag menar att du fortfarande kränker med ditt eviga tjat om att ”karlar inte kan föda barn”, eftersom det är en könsessentialistisk och förlegad syn på vad kön är. Som jag redan har beskrivit är transsexualism ett vedertaget medicinskt tillstånd som det finns en medicinsk praxis kring. Det är inget flum. Således kan en transman se ut som och kalla sig för man och ändå ha könsdelar som ger honom möjlighet att föda barn. Jag förstår efter våra diskussioner att du är avogt inställd till konceptet. Tiden har väl sprungit ifrån dig, och du får välja själv om du vill uppdatera dina föreställningar så att de passar bättre med var medicinen befinner sig, eller om du vill leva kvar i din ideologi. Men vill du diskutera så får du gärna börja resonera på en lite mer givande nivå än bara ”män kan inte föda barn”. Kom med argument och statistik.

  30. Anna skriver:

    @Andreas: Det du driver egentligen är alltså att de transsexuella även ska tvångssteriliseras i och med de kirurgiska ingreppen? Jag själv har inte satt mig in i frågan och det spontana svaret är förstås att ”självklart ska man inte kunna bli gravid om man nu anser sig egentligen vara man som fötts med en kvinnas kropp”. Så långt håller jag med, det är det SPONTANA svaret. Men jag förstår att det hela blir mer komplicerat om man sätter sig djupare in i frågan – är det överhuvudtaget okej att TVÅNGSsterilisera någon? Jag uppfattar det som att ÄB insett problematiken i detta, utan att för den sakens skull tro att vilken man som helst kan få ett foster att växa i sin mage. Men jag känner ju inte till saken mer än den artikel du hänvisade till.

  31. Rudbeckius skriver:

    Du behöver inte dammsuga nätet efter artiklar, allt det där vet jag redan. Och i konsekvensens namn måste vi börja använda andra fobi-ord på samma sätt så att folk inte missförstår. Dialogfobi har den som inte lyssnar på andra!
    Teofobi har alla som inte tror på Gud.
    osv.

  32. Staffanw skriver:

    Mattias, det handlade inte att inte få kritisera, utan att utmåla all kritik som homofobisk. Är inte detta liktydigt med att vilja strypa yttrande – och åsiktsfriheten?
    Beträffande liknelsen med diktaturstater som Nordkorea – ja, du missförstod mig totalt. I t ex Nordkorea kan du aldrig säga eller skriva något negativt om deras ledare utan att bli straffad. I segloras värld kan du aldrig säga eller skriva något negativt om HBTQ utan att bli straffad som homofob. Inga jämförelser i övrigt.
    Det du skriver om FN och att inte kunna skilja på FN och Nordkorea, är ju rena påhittet från din sida. Inte särskild seriöst, väl?
    Och visst får du raljera om homosexuella vänner, men jag kan faktiskt ha en öppen och respektfull diskussion om detta, och också i en ödmjuk ton. Säkert främmande för dig, men ändå.

  33. Andreas Holmberg skriver:

    F.ö.: nej, jag trodde egentligen inte att du Mattias i andra sammanhang reagerade särskilt starkt över begrepp som ”person med funktionsnedsättningar” eller ens ”multihandikappad”. Och det finns ju inget som a priori säger att en viss sexuell läggning inte kan innebära en funktionsnedsättning i reproduktionshänseende.

    Det är klart att man bör reagera mot ”tvångsbotningar” eller ”tvångsförbön” eller ”tvångssjukskrivningar”. Däremot är det kanske inte så mycket konstigare att en homosexuell vill bli heterosexuell än att en person i kvinnokropp – som ju tyvärr inte heller alltid behandlas OK – vill bli en person i manskropp (i vilket fall man ju idag tycks kunna få all möjlig kirurgisk och annan behandling). En del av Rfsl-aktionen 1979 var dessutom inte mycket klokare än sjukdomsstämplingen av homosexualitet – inte får eller förväntas man sjukskriva sej för sånt som inte nedsätter arbetsförmågan?