Berättelsen om Aina kanske är en av mina egna starkaste bilder av dopet och tron. Att färdas över stora hav ensam i en liten båt; buren av ett mod, en nyfikenhet och vilja att lyssna och en handlingskraft att använda det som är de egna resurserna och talangerna för livets och människornas skull, skriver Helena Ekhem om äventyraren Aina Cederblom.

Mariekex och äventyr är en bild av dopet

Helena Ekhem

Berättelsen om Aina kanske är en av mina egna starkaste bilder av dopet och tron. Att färdas över stora hav ensam i en liten båt; buren av ett mod, en nyfikenhet och vilja att lyssna och en handlingskraft att använda det som är de egna resurserna och talangerna för livets och människornas skull, skriver Helena Ekhem om äventyraren Aina Cederblom.

Plötsligt var den bara där framför mina ögon. På Teknikens och sjöfartens hus i Malmö finns den att beskåda: båten Rospiggen, som Aina Cederblom färdats över stora vatten och till så många nya platser med. Med sin båt besökte Aina bl a Sri Lanka, Java och Filippinerna; hon färdades på Svarta havet, Medelhavet och Atlanten, till Färöarna, Grönland och Brasilien. I min ungdom hörde jag talas om Aina och blev full av beundran för henne. Jag kunde se för mig hur spännande det var att sitta där i den lilla båten på det stora havet och ta emot vågor, solsken och regn, storm och vackra solnedgångar.

Men det var inte bara hennes äventyrslust som inspirerade mig. När Aina kom till nya platser stannade hon ett tag; lärde känna människorna och lärde sig av dem. Hon såg och lyssnade. Och när hon såg behov, då hittade hon på sätt att hjälpa till. Efter kriget samlade hon ihop byggmaterial och åkte med till Finland för att hjälpa familjer bygga upp sina raserade hem. Hon samlade ihop en massa äpplen och kokade äppelmos som hon gav till barnen som inte fick i sig tillräckligt med näring. Och sina sista år tillbringade Aina i Brasilien där hon hade byggt en vävskola för att de som levde i fattigdom skulle lära sig ett yrke att försörja sig på. Hon var nämligen själv utbildad textillärare.

Jag hade inte tänkt på Aina på länge, när jag såg hennes båt där på museet. Malmö är en ny stad för mig och att bo och verka i Lunds stift är nytt sedan ett drygt halvår tillbaka. Med det följer också att vara med och välja ny biskop. I fredags var det hearing och kandidaterna fick bl a frågan vad de skulle säga till en ung familj som frågar varför de ska döpa sina barn.

Tro handlar ju aldrig om övertalning, därför blir den frågan svår och flera av biskopskandidaterna försökte med sina ord öppna upp för den större och mystika dimension som dopet och tron innebär. Det är ungefär som när de unga ledarna reflekterar kring vad de vill säga när de ska bjuda in till konfirmation. Även om de själva kan sätta ord på en stark upplevelse av växande tillsammans med andra, så går det inte riktigt att formulera som ett försäljningsargument.

Jag börjar inse att berättelsen om Aina kanske är en av mina egna starkaste bilder av dopet och tron. Att färdas över stora hav ensam i en liten båt; buren av ett mod, en nyfikenhet och vilja att lyssna och en handlingskraft att använda det som är de egna resurserna och talangerna för livets och människornas skull.

Aina berättar att på en av hennes resor vid Grönland, körde hon på ett isberg och motorn gick sönder. Hon rodde omkring i 19 dagar och hennes mat tog slut, endast några Mariekex fanns kvar. Aina berättar hur hon levde på ett halvt Mariekex om dagen. Hon var inte rädd, men blev ganska trött av att ro. Så småningom blev det fint väder och hon kunde laga motorn. I ett gammalt tv-program (Här är ditt liv, från 1980) får Aina frågan om hur hon kunde leva på bara de där Mariekexen? När man delar kexen, då kan de räcka hur långt som helst. Ungefär så säger hon. Så ger hon mig en bild för hur dop, nattvard och diakoni hör ihop. En del menar ju att Mariekex heter så just för att det finns en koppling till Maria, Jesus mamma, och brödet som vi delar i nattvarden.

Helena Ekhem

Tillägg – så svarade biskopskandidaterna på frågan om varför man ska döpa sina barn:

  • Dopet är den största gåvan, som ger ett fysiskt och inre rum att återvända till för livsmod.
  • Att döpas är att inlemmas i en diakonal kyrka.
  • Barnet kommer in i Guds rike.
  • Dopet är att ta emot liv, att vilja vända sig till det som är större.
  • Dopet är Guds ja till en människa. Du är fullt ut bejakad bara som född, dopet är ett rituellt bejakande av det.
  • Dopet är en gåva.
  • I dopet blir barnen direkt vidrörda av Gud och sätts i relation till hela skapelsen – vattnet är en del av skapelsen.

Kommentarsfältet är stängt.