Fastan handlar ibland inte så mycket om att avvara som om att hålla kvar: Värna det som ger oss styrka i livet, och avstå från att konsumera upp ändliga resurser, skriver Sofia Svarfvar.

Solen skiner över New Yorks tredje högsta skyskrapa. Där nere på marken springer människor runt på femte avenyn. Vissa glada, vissa arga, någon stressad, och de flesta sugs in i shoppinghysterin. In i butiker med kläder, hög musik och mörk belysning. Energin att skapa en mer rättvis värld känns långt borta. Eller så finns den precis här.

Jag reser mig upp. Sträcker upp mig mot himlen. Ser du mig gud? Ser du hur jag vill göra mitt bästa? Jag vill, jag vill men var ska jag få kraften ifrån? Jag skulle vilja skapa ett lugn i Ukraina, ge mat och ett hem till alla tiggare i Uppsala, förändra för livet för de jag möter som är ledsna och ge hopp till alla flyktingar som flyr Syrien. Det skulle jag vilja, men hur ska jag klara de? En människa i en värld av orättvisor.

Jag behövde verkligen alla kläder jag handlade på min långweekend i New York. En weekend som inledde fastan. Alla plagg var nödvändiga. Min gravidmage har börjat växa och för att må bra krävs mjuka och sköna kläder. Sen vill jag vara fin också. Det är mänskligt tänker jag. Att vilja vara fin. Trots alla avgaser som jag bidrog till genom flygresan över atlanten så mår jag bättre efter fem dagar utan e-post och sociala medier men med familj och en klarblå himmel och en sol som speglade sig i skyskraporna.

Så sänks solen över New York. Konflikten mellan Ryssland och Ukraina eskalerar. I Uganda har presidenten skrivit under den inhumana lagen om livstids fängelse för homosexuella. Medias lampa har släkts över flyktingarna i Syrien och jag själv njuter av tyget på mina nya sköna jeans.

Vad betyder fastan egentligen? För mig just nu handlar det inte så mycket om att avvara som att hålla kvar. Värna familj och vänner så att vi kan ge styrka åt varandra. Hålla kvar vid jeansen som nu ger mig glädje för att sedan ge dem vidare i ett märkligt kretslopp av konsumtionsvaror. Komma bortom konsumtionens snabba resultat av bekräftelse för stunden. Utan njuta fullt ut och välja med omsorg. Fastan ska vara motsatsen till kortsiktiga val och egoistisk tillväxt. Jag vill att fastan ska handla om vägen till glädje. En hållbar väg mot en hållbar värld. Det kräver att vi går många tillsammans och förändrar ohållbara maktstrukturer som förtrycker.

Fastan handlar om att inte glömma flyktingarna i Syrien, utan bidra med pengar till fastekampanjen. Hålla kvar vid min vilja att förändra världen i det lilla, genom fairtrade-produkter eller den ekologiska filen. Låta min kunskap om att vindruvor som inte är ekologiska faktiskt är giftiga och därför inte köpa dem. Och finns det inga ekologiska eller fairtrade-bananer i butiken så blir det inga bananer. Alternativet, att köpa ibland finns inte. Jag vill hålla mig kvar i tron att e-post upprop mot Ugandas regering har en påverkan. 100 000 personer skrev under på bara några timmar!

Om fastan ska vara en renande process för själen så blir fastan för mig i år att hålla kvar i känslan av att jag kan vara med och förändra tillsammans med andra. Inte glömma bort att även det lilla, det som jag faktiskt orkar, har en stor betydelse. Hålla mig kvar i bönen att gud verkar genom mig och jag tillsammans med gud.
Det är i fastan som vi kan våga se klart. Det är då jag vågar sträcka mig mot himlen och känna att trots världens många orättvisor så vågar jag utmana dem på mitt sätt.

TIPS: Anta Svenska kyrkans internationellas arbetes utmaning om att slänga mindre mat. Vi är snart 2000 som gjort det.