Av solidaritet med barn och i Jesu efterföljd, bör Svenska kyrkan vara en plats där pengar aldrig ska göra skillnad på människor, skriver Emilia Lindstrand.
”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.”
I Svenska kyrkan finns alltifrån bebisgudstjänster till ungdomsläger och massvis av spännande där emellan. Och mycket av denna flora av verksamheter och aktiviteter är kostnadsfria. Det är i bästa fall till och med möjligt att dyka upp utan att föranmäla sig.
Svenska kyrkan finns nästan överallt i detta avlånga land, på glesbygden och mitt i stadskärnan. Det innebär att vi också finns nära nästan alla människor, både de som har för mycket pengar och de som har för lite. Det innebär ett ansvar. Som kyrka är vårt uppdrag att stå på de svagas sida, och att vara solidarisk med den som inget har eller inte kan eller orkar. Enligt Rädda barnens senaste rapport finns det 232 000 barn i Sverige, vars familjers inkomst inte täcker de nödvändiga kostnaderna. 12 % av alla barn i Sverige löper därmed statistiskt sett större risk att bli mobbade och prestera sämre i skolan.
232 000 barn som inte kan börja spela fiol på Kulturskolan, inte har råd med hockeyavgift eller en ny dator. 232 000 barn vars vardag påverkas och präglas av begränsade ekonomiska resurser. För dessa barn har Svenska kyrkan ett särskilt ansvar. Vi har nämligen möjlighet att inte ta betalt. Det är en ganska unik möjlighet. Svenska kyrkan kan vara en gratis fristad, där kompisarnas inköp av godis i tobaksaffären sjunker undan, där skrytet om senaste mobilen hamnar i bakgrunden och där ingen frågar dig vad du ska hitta på för roligt i helgen.
Socialdemokrater i Svenska kyrkan har i sitt program inför kyrkovalet: ”Avskaffa alla avgifter i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet!” Flera kloka kyrkoråd har redan fattat detta beslut på församlingsnivå, att all 0-18-verksamhet ska vara gratis. Det vore dock ett tydligt och solidariskt ställningstagande om Kyrkomötet valde att genomföra det i hela Svenska kyrkan.
Då kan vi ju inte åka till Kreta med ungdomsledarna. Nej, det blir nog en vecka i tält på Öland istället, eller en weekend i Estland. Kanske vore det dessutom en större upplevelse för den ungdom som annars lever i ett ekonomiskt överflöd. Och vi ska inte hindra barn. Pengar och anmälningsavgifter är tydliga hinder i dagens Sverige.
Vi kan önska att ett par hundralappar inte skulle spela roll. Men det gör det för många.
Visst kan du berätta för de flesta kyrkoherdar om din ekonomiska situation, och då oftast få bidrag från församlingen. Men då måste du ju berätta för kyrkoherden om din ekonomiska situation… Det är också ett hinder.
Av solidaritet med barn och i Jesu efterföljd, bör Svenska kyrkan vara en plats där pengar aldrig ska göra skillnad på människor.