Vi borde främja den rättfärdiga freden, inte det rättfärdiga kriget, enligt Konraid Raiser. Ett nytt USA-lett krig ger en mörk förebådan, samtidigt som folkrättens nödvändighet gör sig påmind.

Främja freden, inte kriget

Anna Karin Hammar

Vi borde främja den rättfärdiga freden, inte det rättfärdiga kriget, enligt Konraid Raiser. Ett nytt USA-lett krig ger en mörk förebådan, samtidigt som folkrättens nödvändighet gör sig påmind. Prioriterar vi rätt, när kriget ges större resurser än diplomatin, frågar sig Anna Karin Hammar.

Det känns svårt att skriva om Mellanöstern. Det gör ont att så många människor är på flykt, dödas och lever utan grundläggande trygghet att deras behov ska bli mötta och deras mänskliga värdighet respekterad. De egna möjligheterna att bidraga konstruktivt känns ytterligt begränsade förutom förbön och flyktinghjälp.

Jag tänker på Syrien, Irak, Egypten. Och på det lågintensiva krig som förs mot Palestina med ockupationens apartheidliknande system och en strid ström av illegala bosättningar. Mitt under krigslarm pågår förhandlingar om den efterlängtade freden.

Jag minns demonstrationerna i Sverige mot den militära interventionen i Irak. Vi trodde en lång tid att förnuftet skulle segra och andra medel än krigföring användas. Vi fick fel.

Kriget i Syrien hotar att sprida sig med USA:s i skrivande stund eventuella militära aktion.
Finns det då inga andra medel att bemöta folkrättsbrott än militära?

I respekt för att tyranner har störtats med militära medel kan jag inte helt frånkänna militarismen dess relativa värde. Det finns enligt folkrätten rättfärdiga krig. Ändå känns det som om proportionerna är alldeles fel. Varför inte satsa miljardbelopp på de nödvändiga diplomatiska relationerna? Varför inte satsa huvuddelen där och den mindre på krigsindustrin? Att som Konrad Raiser så klokt initierade som Kyrkornas världsråds generalsekreterare: Främja den rättfärdiga freden snarare än det rättfärdiga kriget.

Det känns som om Sverige legitimerar en felaktig prioritering genom att ta emot president Obama. Han borde sitta i intensiva förhandlingar med president Putin. Hur kan Obama säga nej till förhandlingar med dem som kanske sitter inne med mera möjlighet till eld upphör än någon annan?

Just nu pågår i säkerhetsrådet ett intensivt arbete. Vi väntar på offentliggörandet av FN-inspektörernas resultat från provtagningarna efter användandet av kemiska stridsmedel.

Det är i säkerhetsrådet som vi har vår rättsordning, inte i USA:s självpåtagna moraliska roll i världen. Den rollen är inte klädsam. Den skorrar av atombomber i Hiroshima och Nagasaki, den sker mot en bakgrund av napalm i Vietnam och av blundande ögon mot Saddam Husseins attack med kemiska vapen på kurderna. Det är i diplomatin och i det gemensamma agerandet inom FN:s rättsordning som världen kan bli en tryggare plats att bo på för våra vänner i Mellanöstern.
Samtidigt har jag respekt för den uppgivenhet som många känner. Hur många FN-resolutioner har inte besvarats med att föraktfullt vända dem ryggen?

Men det är ändå FN många av oss vill hålla fast vid. Alternativen kan vara så mycket värre.

Så låt oss gräsrötter i utkanterna av Mellanöstern fortsätta vår förbön och flyktinghjälp. Och finna de ickevåldsmedel som kan finnas att bojkotta krigsindustri och bosättningsvaror. Och alltid: Låt oss främja samtal mellan människor. Vi behöver hjälpas åt att ge samtalen mellan människor en helt annan prioritet i vår världsordning. Här finns ännu en outnyttjad resurs till fred och frihet för världens folk.

1 kommentar på “Främja freden, inte kriget

  1. Bengt Olof Dike skriver:

    Anna-Karin, nu blir jag ledsen efter Din åsikt, att Sverige inte borde välkomna USA-presidenten och ledaren för en demokrati!När Du kritiskt hävdar att USA:s moraliska roll är självpåtagen och skorrar av bomberna i Japan (som snabbt ledde till japansk kapitulation)glömmer Du att det var Obamas land som räddade världen från nazismen och kommunismen och nu står upp mot den islamistiska terrorismen.

    Varför ständigt denna kritik mot USA, detta ifrågasättande av landets politik och avsikter, när de verkliga internationella fasorna finns i de grymma diktaturerna?
    USA:s politik förtjänar förvisso kritik men inte att på detta sätt underbetygsättas ständigt och nu så långt av Dig, att presidenten inte är välkommen.

    Varför denna onyanserade aversion mot en demokrati?