Professionalisera inte gudstjänsten, Gud skiter i ytan, skriver Emilia Lindstrand. Det är genom genuint engagemang, inte genom flotta och felfria kulisser för syns skull, som kyrkan blir levande och alla känner sig välkomna att delta.

Jag tänker mig gudstjänst som lek inför Guds ansikte. Vi får vara och leka, be, sjunga och spela inför Gud. Det behöver inte vara vackert. Gud skiter i ytan.

Moder Teresa lär ha sagt: det viktiga är inte vad vi gör utan hur mycket kärlek vi lägger ner i det vi gör. Och det finns massor av kärlek i denna underbara kyrka! Fantastiska människor som bryr sig ”på riktigt”, som lägger ner hjärta, svett, tid och energi i det de gör. För andras skull och för Guds. Vardagskyrkan, den där som finns och pågår i massvis av församlingar runt om i landet utan att få särskilt mycket cred i media eller ens internt.

Många exempel finns: efter-dagis-middag, besöksgrupp, gratis vinterjackor, ett hem för en natt. Mänskliga möten där vi som kyrka bidrar: med lokaler, sammanhang, fikabröd, kläder eller yrkeskunskap. Med vad är som sagt mindre viktigt, intentionen är essensen!

Men jag anar en trend: att gudstjänsten tenderar professionaliseras. Den ska vara fin och gärna utan fel eller stakningar, utan avbrott eller ljudkrångel. Inte överallt. Inte alls. Men den finns, trenden som kräver fler vitklädda människor längst fram, organister framför glada amatörer och där duktiga välrepeterade gudstjänstproducenter skapar och genomför ett skådespel som absolut blir fint, men utan själ och hjärta. Eller i alla fall blir mitt intryck av gudstjänsten inte att vi som församling frimodigt leker. Utan att vi som församling agerar publik.

Undantagen som lyser: mässan som springer ur Allhelgonakyrkan, landsbygdskyrkan där det inte finns ekonomiska resurser att ha anställd personal till ”allt”. Det gemensamma i dessa gudstjänster är att människor, att församlingen, behövs på riktigt. Inte för syns skull, inte för att det passar sig eller lite på ett hörn: utan på riktigt, för att det ens ska bli någon gudstjänst. Eller för att det ska bli Mesta Möjliga gudstjänst. Det är långt viktigare att vi tillsammans gör gudstjänsten, än att den blir professionellt utförd och trevlig att titta på. Ibland glömmer vi det i någon slags aspiration att underhålla eller än värre i vår längtan efter mesta möjliga enkelhet, för oss som professionella gudstjänstskapare.

Proffsiga gudstjänstföreställningar höjer tröskeln för amatördeltagande. Jag vågar inte hjälpa till, ens om jag får frågan. Av rädsla för att göra fel, för att förstöra.

Gudstjänst är inte och ska inte vara teater, utan lek. Och som i alla lekar är regeln att alla som vill får vara med.