Det finns en framkomlig väg till förändring av attityder och tolkningar, så att världens religioner kan bli till glädje för HBTQ-personer i större utsträckning än idag. Anna Karin Hammar resonerar om vad samkönad kärlek kunde betyda vid tiden för texternas tillkomst, och vad vi kan lära oss idag. Den tidiga kyrkan underströk att alla skulle med.

Jag är intresserad av förändring. Förändring i attityder och tolkningar så att världens religioner kan bli till glädje för HBTQ-personer i våra mänskliga rättigheter. Ofta används religionen för att hämma bland annat de homosexuellas mänskliga rättigheter. Sådana rädslor låg säkert bakom att en del i gayrörelsen ställde sig emot Omar Mustafas deltagande i socialdemokraternas partistyrelse.

Andra, som jag själv, menade att här har vi en som kan göra skillnad. Som genom sin egen respekt för homosexuellas rättigheter och mänskliga värdighet kan vara en förändringsaktör in i en värld som bär på – liksom kristen tro och judisk tro i vår kulturkrets – en barlast från det förgångna.

Det är utom tvivel att moderniteten har haft välsignelser med sig för minoriteter. Därför är den romantisering som ibland sker inom teologin av äldre epoker i kyrkans historia aldrig en framkomlig väg för några av oss. Samtidigt kan vi paradoxalt nog finna prov på annorlunda tolkningar just genom att söka oss bakåt.

Nyare forskning har visat att det i den rabbinska litteraturen inte finns någon sammankoppling mellan Sodom och sex med personer av samma kön förrän omkring år tusen vår tideräkning. Den helt avgörande tolkningen före det var att sodomsberättelserna handlade om ogästvänlighet. Detta kan ha stor betydelse för tolkningen inte bara av den hebreiska bibeln utan också av Koranen. Homosexualitet har ju förr kallats för sodomi just med referens till Bibelns berättelser.

På motsvarande sätt har den person som varit inblandad i berättelserna, Abrahams brorson Lot, fått ge namn till homosexualitet inom islam och på arabiska, som det som kommer från Lot, Luti. Om det nu kan visas genom studiet av tolkningshistorien att denna sammankoppling är en senare konstruktion, så uppstår en glipa i fördömelsen som med nutida kunskap kan vidgas till en frihetszon för HBT också inom islam. Dock kvarstår det förfärliga könsförtrycket i berättelsen.

Min egen huvudlinje i tolkningen av Bibelns och Koranens berättelser är att det som vi menar med samkönad kärlek och HBTQ inte finns inom synhåll vid de tider som texterna tillkom. Allt med sexualitet riktat mot samma kön uppfattades som omoral. Det fanns inget sätt att uppfatta samkönad kärlek som något som var ett med personen utan enbart som något som stred mot personen. Om det vi talar om inte finns med i Bibelns och Koranens horisont, då öppnar sig andra tolkningsmöjligheter. Då är det möjligt att vara HBTQ, mainstream muslim och att visa respekt för Koranen.

Även de gamla texterna kan öppna sig på nya sätt. Därför heter också en rörelse inom islam som har en positiv hållning till samkönad kärlek just Al-Fatiha, öppning, benämningen på den första suran i Koranen. Inom Nya testamentet och den kristna traditionen har dopet av den etiopiske hovmannen och eunucken på vägen till Gaza fått en förnyad aktualitet. Inte mindre än fem gånger nämns det att han är eunuck i den grekiska texten. Ett sätt för den tidiga kyrkan att understryka att alla ska med.

Här har kanske rentav socialdemokratin i Sverige idag något att lära av Bibeln och Koranen?