För religionsforskaren är begreppet islamism mångtydigt och säger nästan ingenting alls innan det har specificerats. Men i debatten kring Omar Mustafa har den befintliga forskningen om islam negligerats.

Okunskap präglar debatten om Mustafa

Mohammad Fazlhashemi

För religionsforskaren är begreppet islamism mångtydigt och säger nästan ingenting alls innan det har specificerats. Men i debatten kring Omar Mustafa har den befintliga forskningen om islam negligerats. Kanske är det för att svartvita skildringar går hem hos dem som föredrar en svartvit verklighet, skriver professor Mohammad Fazlhashemi.

Det är många som har deltagit i de senaste veckornas debatter kring den unge muslimska politikern Omar Mustafas inval i det socialdemokratiska partiets högsta ledning. Debatterna kretsar kring de märkliga turerna bakom hans nominering och att han kort därefter tvingades avgå.

Efter att Omar Mustafa gav sin version kring sin avgång står nu ord mot ord och turerna kring den här affären lär fortsätta. I det mediala drevet som drogs igång i samband med valet av honom framkom många falska rykten som drevs vidare utan någon riktig källkontroll. Dit hör bl.a. att en kvällstidning förväxlade honom med hans namne och publicerade den felaktiga uppgiften att han hade miljoninkomst.

Bland andra felaktiga påståenden fanns förra S-ledaren Mona Salins påstående om Omar Mustafas antisemitiska åsikter. En anklagelse som visade sig sakna grund.

Bland andra påståenden som cirkulerade under veckan som gick var användningen av benämningen islamist. Begreppet islamism som är mycket negativt laddat används som ett samlingsbegrepp för allt från Bin Ladin och co och terrornätverket al-Qaida till AK-partiet i Turkiet eller an-Nahada-partiet i Tunisien. (Två partier som har kommit till makten genom allmänna och demokratiska val).

Frågan är vad ett sådant vagt samlingsbegrepp som används för så vitt skilda företeelser tillför i den skruvade samhällsdebatten. Det som är känt är att det finns stora politiska och ideologiska skillnader, men också skillnader i teologiska tolkningstraditioner mellan å ena sidan våldsbejakande jihadister och å andra sidan de som med islam som ledstjärna arbetar för någon form av samhällsförändring utifrån demokratiska metoder.

Det finns en hel del forskning kring denna fråga varav en del har producerats av svenska islamforskare verksamma vid svenska lärosäten. Det rör sig om ett stort antal avhandlingar, böcker, antologier och artiklar som reder ut begreppet och skildrar den mångfald av idétraditioner och förhållningssätt som döljer sig bakom begrepp som islamism och politisk islam.

Ett sätt att markera detta är användningen av begreppet islamismer. Bland annat visar forskningen att trots en gemensam idéhistorisk bakgrund har de olika riktningarna inom politisk islam (islamismer) formats av skilda sociala och politiska kontexter, och det finns skillnader mellan olika riktningar på grund av att de utgår från skilda religiösa tolkningstraditioner.

En sådan skiljelinje är olikheten mellan olika riktningar av politisk islam när det gäller målet med deras politiska engagemang: Att inrätta en islamisk stat som bygger på sharialagar eller en civil, ”världslig medborgerlig”, stat som utgår från demokratins grundprinciper?

Viktiga följdfrågor som förstärker skillnaderna mellan olika riktningar av politisk islam är hur och i vilken grad religiösa/islamiska institutioner ska påverka det rättsliga systemet och de sociala och kulturella normerna samt hur man ser på respekten för yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, individuella fri- och rättigheter, kvinnors rättigheter, rättssäkerhet och politisk pluralism i ett samhälle som styrs av politisk islam.

Beroende på hur man svarar på dessa frågor finner vi olika riktningar i det som kallas politisk islam/islamism. En del politiska partier och organisationer säger sig vilja skapa en demokrati och en rättsstat som respekterar mänskliga rättigheter i enlighet med övernationella konventioner. Det finns också företrädare för islamistiska partier, de så kallade salafisterna, som anser att ett ”riktigt” islamiskt samhälle ska baseras på hur det islamiska samhället såg ut under profetens tid. De ser demokrati och mänskliga rättigheter som västliga påfund som inte ska vara någon förebild för muslimer. Gudomliga lagar är överordnade mänskliga lagar eftersom Gud är bäst skickad att avgöra människans bästa.

Med facit i hand ser vi att det är mycket lite av den kunskap som denna forskning genererat har använts i de senaste veckornas infekterade debatter och inlägg. Frågan är varför dessa forskningsbaserade kunskaper som finns tillgängliga för den breda allmänheten inte används av samhällsdebattörer.

En förklaring kan vara att forskningen problematiserar och visar på den komplexitet som finns bakom sociala, politiska och religiösa företeelser och därmed avstår från fragmentisering och svart-vita skildringar av verkligheten. Detta tycks inte falla i god jord hos dem som gärna vill utgå från förenklade och svart-vita skildringar av verkligheten.

7 kommentarer på “Okunskap präglar debatten om Mustafa

  1. Alexander skriver:

    Det hade varit intressant att få veta något om teologiska kopplingar mellan Islamiska Förbundet och Europeiska Fatwarådet/Yusuf Al-Qaradhawi.

  2. Magnus skriver:

    Trots din status som professor i islamisk teologi och filosofi lyckas du inte skingra molnen i en endaste fråga. Vad Omar Mustafa innerst inne vill är ju svårt att säga men vad Islamiska Förbundet har för mål borde du kunna bringa lite mer klarhet i tycker jag. Att de tycker det är okej med könssegregerade barnbönscermonier och likaså könsuppdelning på läktarplats under föreläsningar/seminarier på Muslimska Familjedagarna vet vi och bara det är ju lite förvirrande med tanke på hur progressiv chefen för det hela sägs vara. Att väldigt många politiker, journalister och ”svenskar” har väldigt lite kunskap om islam har ju blivit uppenbart och därför ser jag detta drev som ett av de viktigaste i Sverige åtminstone under 2000-talet ty kanske får det många att läsa på.

    En del felaktigheter har naturligtvis sagts och skrivits både här och där men så brukar det ju gå till. Vad jag vet har Mona inte dementerat sitt påstående om Omars (eventuella) antisemitsiska uttalande så ord står väl mot ord där också än så länge.

    Var ska vi då söka vår kunskap Muhammad? Mattias Gardells verk ser jag inte som en objektiv källa då han har fått mycket kritik för att vara propagandist, så vilken litteratur är att se som neutral? Kan du reda ut begreppen lite ty dimmorna består…

  3. Gun-Britt Karlsson skriver:

    Magnus: Jag vill rekommendera dig för mer kunskap Mohammad Fazlhashemis bok Vems islam? som jag haft stor glädje av och som hjälpt mig att förstå att islam är mångfacetterad liksom kristendomen är det.

  4. Helle Klein skriver:

    Till Magnus: Jo Mona har om än något slingrande till tidningen Expo förklarat att hon inte menade att Omar Mustafa själv skulle ha hyst antisemitiska åsikter eller uttalat sig antisemitiskt. Något som faktiskt varken Expo eller Svenska Kommittén mot Antisemitism heller har påstått. Därför var Sahlins uttalande hos Aftonbladet djupt felaktigt och ödesdigert.
    För övrigt heter vår krönikör Mohammad. Mattias Gardell är professor i religionshistoria och har skrivit många läsvärda böcker och bedriver forskning inte propaganda.

  5. Samuel Johansson skriver:

    Mohammad/Helle.

    Eftersom Islamiska förbundet är medlem i Muslimska brödraskapets paraplyorganisation FIOE hade det varit intressant med en värdering av vilken islamism vi har att göra med här. Socialdemokraterna kan ju knappast riskera att förknippas med religiös fundamentalism, vilket ju de flesta bedömare anser att Brödraskapet står för.

  6. Magnus skriver:

    Först: En ursäkt till Mohammad! Ett o blev ett u men inte med någon baktanke. Förlåt!

    Till Helle:Ja jag ser nu att du har rätt angående Mona. Angående Mattias Gardell betvivlar jag inte att han har en enorm kunskap inom ämnet islam och jag känner till hans professur men lik f*rbannat är hans forskning omdiskuterad och det är inget jag har hittat på och personligen ser jag honom som en professor i en beklaglig jävsituation och är inte ensam om det.

    http://www.gp.se/kulturnoje/1.564766-mattias-gardells-ohederliga-retorik

    http://gudmundson.blogspot.se/2009/02/gardells-hyllningar-till-qaradawi-ord.html

    Även i Norge har kritik florerat och Wikipedia står det bl.a. så här:

    ”Kritiker menar att han idealiserar islam och arabvärlden och har ägnat sig åt att förneka och bortförklara antisemitism bland muslimer.”

  7. olov sandegård skriver:

    Att välja in en muslim i partistyrelsen måste självfallet vara helt OK. Däremot inte att välja in en person som kan betraktas som officiell representant för en specifik riktning av islam, eller gruppering av muslimer.Motsvarande gäller andra trosriktningar. Inte heller Christer Sturmark skulle platsa i partistyrelsen och inte Anders Arborelius, om dessa varit socialdemokrater.