Idag refuserar Kyrkans Tidning ännu en artikel som försvarar Seglora smedja/Dagens Seglora efter den senaste tidens kampanj. Istället publicerar vi prästen Peter Englund som skriver om vikten att syresätta debatten och att inte oroas när den kyrkliga dammens dy kommer i dager.
När man rör upp dy som samlats på botten i en damm blir vattnet grumligt.
I den kyrkliga dammens dy döljer sig allt ifrån kvardröjande kvinnoprästmotstånd, homofobi, islamofobi, antisemitism, förakt för demokratin, främlingsfientlighet.
Homofobin är en stark underström i flera inomkyrkliga traditioner, dess företrädare kan inte förlika sig med kyrkomötets beslut att jämställa den samkönade kärleken med den särkönade.
Islamofobin göms bakom en konstlad ”oro” att kyrkan på något vis (hur är dock oklart) är på väg att ”islamiseras”, att religionsdialog är ett förtäckt sätt att vilja göra kyrkan synkretistisk.
Det kvardröjande kvinnoprästmotståndet , döljs bakom ord som ”tradition”, ”kristen enhet”, ”frimodig”.
Föraktet för demokratin hålls levande i floskler som ”politiseringen av kyrkan” och ”politisk agenda”. Ofta finns ett uttalat förakt för kyrkans demokratiska organ.
Främlingsfientligheten ges ökat utrymme när anställda och förtroendevalda öppet eller dolt stödjer högerextrema- och/eller främlingsfientliga partier, organisationer, nätverk, bloggar och tidningar.
Naturligtvis finns det dom som hellre vill att den kyrkliga dammens dy ska förbli orörd, att vattnet är stillastående och luktar unket bekommer dom inte.
Seglora Smedja och Dagens Seglora har på ett förtjänstfullt sätt lyft upp till ytan sådant som dolts i den kyrkliga dammens dy. För detta har de fått utstå en sanslös och obefogad kritik och fått stå helt ensamma.
När man rör upp dyn i dammens stillastående vatten blir det grumligt. Vattnet förlorar sin klarhet men sker det tillräckligt ofta blir det stillastående vattnet syresatt, får tillbaka sin klarhet och den unkna doften försvinner.
Den kyrkliga dammens dy behöver röras upp, bli synliggjord och ifrågasatt!
Peter Englund
Fram för mer kärlek till Smedjan!Tack Peter!
Tusen tack, Peter och Helena. Det var ord i rättan tid! Tack Smedjan för att ni finns. Vi är många, många som stödjer er kamp för rättvisa och solidaritet!
”Den kyrkliga dammen”är det den svenska?
Ser man på den världsvida kristenheten, så
får många frågor en helt annan innebörd.
Sven, visst handlar det om den svenskkyrkliga ”dammen”!
Tack Peter, Helena och Torbjörn för ert ovärderliga stöd. Det värmer i en kall tid. /Helle
Peter Englund: När man står och kastar dy och gödsel i en damm blir vattnet också grumligt.
Ingen har haft något emot debatt, men det Dagen Seglora har ägnat sig åt har ju mer varit fråga om proklamerande, att stämpla personer som högerextrema, antisemiter eller vilka invektiv man nu använt.
Och om jag menar att det finns teologiska skäl att Islam inte är vägen till frälsning, att det finns teologiska skäl att prästämbetet inte är en rättighet öppen för alla, att det finns teologiska skäl att äktenskapet är avsett för föreningen mellan en man och en kvinna, på vilket sätt tjänar samtalet på att kalla mig för islamofob, kvinoprästmotståndare eller homofob?
varmt tack till Bo Rydén!
Bo Rydén, på vilket sätt skulle teologiska skäl innebära att åsikter inte är islamofobiska eller homofoba? Det finns väl ändå ingen som anser att kvinnoprästmotståndare, islamofober eller homofober inte har sina skäl? Och att de är teologiska är väl föga förvånande, i ett kristet sammanhang? Jag tror att du missuppfattar vad det innebär att kalla någon för islamofob, kvinnoprästmotståndare och homofob. Det är inte lösryckta personangrepp, som ”idiot”, utan betyder helt enkelt att reagera med rädsla och avståndstagande mot islam eller homosexuella, och att anse att kvinnor inte bör vara präster. Jag har själv varit homofob och islamofob av teologiska skäl, och jag finner dem inte det minsta bättre än några andra skäl. Begripliga, och ibland väl genomtänkta, men inte särskilt användbara för att bygga en öppen kyrka. Varför? För att jag tror på en kärlek som öppnar sig mot andra människor med accepterande och nyfikenhet, och läser Bibeln utifrån en tanke att Gud lägger i oss det som gör gott och är gott. Däremot förstår jag om det att kallas för homofob, islamofob och kvinnoprästmotståndare inte öppnar din värld gentemot nya sätt att tänka, utan gör dig arg och försvarande istället. Det kanske inte är rätt väg för dig att gå, att hålla dig till debattsidor. Min egen väg gick genom att istället umgås mycket med kvinnliga präster, lära känna många feminister över många koppar te, acceptera min egen homosexualitet, be tillsammans med muslimer. Jag rekommenderar den vägen varmt, och håller med dig om att debattsidor ibland kan vara alldeles för hårdhjärtade. Människor i verkligheten är mjukare och mer kärleksfulla.
Erikka Chapman: Naturligtvis kan teologiska skäl leda en person till islamofobi, homofobi eller kvinnoprästmotstånd. Det var inte det jag pratade om!
Det är just för att jag tycker orden används för lättvindligt som jag reagerar.
Att anse att Jesus och inte Islam är vägen till Gud borde inte vara islamofobi. Att anse att Islam håller på att ta över Sverige bör däremot vara det.
Jag har inga problem med att det finns muslimer i Sverige och tycker att det är bra att Islam kan synas som en integrerad del av det svenska samhället, precis som Katolicism, Ortodoxi, Bahai, Buddhism och en rad andra religioner och trosföreställningar.
Men jag förbehåller mig rätten att i min kyrka föra fram kristen tro som, och det är inte bara min tolkning, inte ger utrymme för tanken att ”Alla vägar leder till Gud” utan har som grundbult att Jesus är inte bara en väg till Gud utan faktiskt Vägen.
Detta bör inte vara islamofobi!
För övrigt bör jag kanske påpeka, för att undanröja eventuella missförstånd, att jag aldrig haft problem med att kvinnor vigs till präster eller biskopar och jag har inga problem med att viga två av samma kön, om ett sådant par till äventyrs skulle dyka upp i min kyrka.
Det jag har problem med är att man måste tycka på det sättet för att ha hemortsrätt i Svenska Kyrkan. Vi borde kunna härbärgera olika tolkningar utan att vara rädda och det borde gå att vara respektfull även mot de som har en uppfattning som skiljer sig från den egna.
Errika, bra kommentar, förvisso riktad till Bo R, men ”nyttig” för oss alla.
Du skriver – befriande, tycker jag (och sällsynt i kristna sammanhang) – att Du finner teologiska skäl ”inte det minsta bättre än några andra skäl”.
Håller med Dig, då vår kunskap om Gud (teo = Gud, logi = kunskap) ofta är kryddad med våra egna mänskliga tankar. Och därför högst begränsad…
…till skillnad från Guds kärlek, det starkaste skälet till att vi överhuvudtaget finns till.