De senaste veckorna har flera kritiska debattartiklar publicerats om Dagens Seglora. I Kyrkans Tidning publicerades förra veckan en helsidesartikel och på torsdagen följdes den upp. Detta skriver även Seglora smedjas styrelse om och undrar över i en replik. Här bemöter Helena Myrstener Eva Brunnes artikel i KT om att allt som skrivs också ska kunna sägas mellan fyra ögon. Detta inlägg refuserades av Kyrkans tidnings debattredaktör.
Det bränner till ibland. Debattens vågor går höga och det är som det skall. Eller? Är det inte det? Ja, för kyrkans enhets skull tycks Johanna Andersson, Annika Borg, Bengt Holmberg och andra vilja att tystnad skulle råda.
De uttalar en oro för Svenska kyrkan och hennes framtid om t.ex. främlingsfientligheten inom kyrkan belyses och beläggs. De vädjar till biskoparna att ställa tillrätta. Ställa tillrätta på ett sätt som jag inte kan tolka annat än att tysta ner. Denna tolkning gör jag av det skälet att denna grupp, gång på gång, vill påtala och utreda varför Seglora smedja och dagens Seglora finns och hur den finansieras.
Man talar om mobbing och näthat från Dagens Segloras sida. Det finns inget som Dagens Seglora skriver som inte skulle kunna sägas ansikte mot ansikte. Anklagelsen att denna smedja gömmer sig bakom sina datorer och slungar ut anklagelser är nonsens. Igen: Det finns inget som inte skulle kunna sägas ansikte mot ansikte.
Det som skrivs finns det självklart belägg för. Belägg som redovisas och återkommande diskuteras av Helle Klein och Mattias Irving . Att Dagens Seglora således skulle ägna sig åt ”fri eldgivning” utan att det är belagt är alltså helt fel.
Vill man kalla det för mobbing står det var och en fritt. Alla har rätt till sina känslor. Vill man kalla det för processer mot enskilda eller grupper så får man göra det. Att olika åsikter får brytas mot varandra är enligt mig det som istället kallas för demokrati. Alla som är ute i den offentliga debatten får naturligtvis också räkna med att det finns andra som tycker något annat än jag själv.
Jag tycker det vore tragiskt och olyckligt om tystnadens kultur i olika frågor skulle komma att råda inom Svenska kyrkan. En tystnad som skulle motiveras i enhetens namn. Eller att ”Kristus ständigt kommer i skymundan” som Bengt Holmberg och andra också väljer att uttrycka sig. Det låter fint och oantastligt på alla sätt. Men det är ändå försåtligt. Den typen av argumentation syftar ofta till att skapa rädsla och förvirring hos människor. Ungefär i stil med att ”Gud ser dig” så var nu snäll och uppför dig.
För egen del gav jag mig in i debatten som rörde Frimodig kyrka genom att lyfta fram detta partis vilja att skapa rum igen för motståndarna till kvinnor som präster. Kan någon påstå att det är mobbing att helt enkelt påtala den ordning som finns i Svenska kyrkan idag att kvinnor har tillträde till prästämbetet och att detta ska respekteras av alla? Det finns alltså inte någon annan uppfattning i denna fråga än att Svenska kyrkan viger både män och kvinnor till präster. Den frågan är avgjord även om Frimodig kyrka inte vill rätta sig efter detta.
Kalin, Holmberg, Borg och Andersson berömmer sig av att de överbryggade skilda synsätt och tillsammans skrev debattartiklarna” Biskopar, hur vill ni ha det?” och” Ta oron på allvar”. Jag gissar att de själva vill framstå som det goda exemplet på enhet. Tyvärr så finns det väl många exempel på att om det finns en gemensam ”fiende” så samlar man ihop sig och mobiliserar. Om det är god eller dålig enhet som Borg och andra uppvisar får var och en avgöra.
Det som vi nu borde förenas om inom Svenska kyrkan är kampen för människovärdet i en tid då främlingsfientligheten vinner mark. Det får inte finnas någon tvekan på var kyrkan står i denna fråga. Människan som Guds avbild tillhör grunden och stabiliteten för kyrkan. Kristi död och uppståndelse för alla oavsett t.ex. kön och etnicitet är ett annat fundament. Låt oss hålla oss till detta och inte blanda korten.
Helena Myrstener
Något som är för svårt att förstå för en idiot som mig är varför Seglora uppmärksammar och fördömer kvinnopräst motståndare samtidigt som man försvarar Omar Mustafa och flera islamiska företrädare. Förstå mig rätt det är bra att fördöma och kritisera kvinnopräst motståndare.
Hej Panoptikon,
om Panoptikon inte är ditt riktiga namn så måste jag be dig att börja kommentera med ditt riktiga namn framöver. Se gärna vår kommentarspolicy.
Likt Expo och SKMA är vi mycket måna om att hålla kritik saklig och relevant. Det vi sett den senaste veckan har varit varkendera. Likt flera debattörer redan har uppmärksammat så finns det islamofoba inslag i hur bevakningen har skötts. SKMA gick till exempel ut igår och fördömde ett tydligt islamofobiskt inslag i Israelisk statstelevision, som sänts med anledning av debaclet kring Omar Mustafa.
Vi har varit mycket tydliga med att det inte är okej att ge utrymme åt antisemitiska talare. Vi har påtalat när Mustafa inte var tillräckligt tydlig med detta. I sitt öppna brev i Aftonbladet lovade han att se över rutinerna, och då var egentligen den frågan ur världen för denna gång. Men sedan dess har frågan ändrat karaktär. Nu ser vi istället å ena sidan en mer övergripande diskussion om den interna kulturen inom S, och den är kanske inte så intressant att bevaka i Dagens Seglora (eftersom vi ju inte har för vana att skriva om partipolitik, och dessutom inte är en ”S-märkt” smedja oavsett vad debattörerna på KT hävdar). Å andra sidan ser vi en mer självkritisk diskussion i medierna kring hur frågan bevakats och vilka stämningar som piskats upp. Den frågan har större allmänintresse och talar tydligare till vår läsekrets. Se gärna Kristian Lundbergs gästkrönika här på Dagens Seglora idag.
Helena, ämbetsfrågan – och framför allt vilka konsekvenser den bör få – är väl inte avgjord mer än äktenskapsfrågan blivit det? Om den gamla läran inte var ”helig” är väl inte den nya det heller – den kan väl röstas om i evighet amen? Och när den ”avgjordes” 1958 sas det ju – och uppfattades gälla för all framtid, annars hade frågan inte ”avgjorts”, inte då i alla fall – att det var lika OK att tycka tvärtom, alltså att bara män var kallade av Gud till just denna uppgift (som länge var liktydig med ”förste man till avrättning”, jfr 11 av 12 apostlars öden).
Sedan ett par decennier är Svenska kyrkan mycket tydlig med att denna syn inte är OK, och att sådana som den erkänt pastorale Bo Brander (med ”Ett år med Jesus”) därför inte längre får prästvigas – medan det fortfarande är mycket otydligt huruvida en präst får önska bort allt tal om ”synd och skuld och slaktade lamm” http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort-talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm. (Var Karlssons största fel att hon uteblev från ett möte med domkapitlet?).
Det hedrar Annika Borg med flera att de åtminstone vågat reflektera kring frågan om detta är en rimlig prioritering av läro- (eller var det nu ordnings-?)frågor. Samma fråga kan dock ställas även till de högkyrkliga: är det rimligt att godta vilken villolärare som helst som riktig präst/biskop, bara hen är karl?
Men visst kan/bör vi förenas i kampen för människovärdet. Vi bör välkomna såväl flyktingen som barnet med Downs syndrom och inte falla undan för rädslans uppspårnings- och utrensningsretorik.
Andreas Holmberg, samhället är inte där idag, tack och lov, att det skulle gå att vrida klockan tillbaka och placera kvinnan igen på en en underordnad plats och ifrågasätta hennes rätt till ämbetet?Men det hoppas jag väl inte att du menar? Jag kan inte förstå vad som skulle vara grunden till att beslutet 1958 skulle rivas upp.Vad jag vet är det väl inte aktuellt med en romersk-katolsk ämbetsyn i vår kyrka?Är det en samvetsklausul du också önskar?Det må vara hedrande att flera nu funderar över ämbetsfrågan men det är lika ohedrande för mig att förespråka kvinnoprästmotståndarnas återtåg.Den prioritering du efterfrågar i olika lärofrågor tycker jag är fel ansats och ingång.
Ursäkta, det blev visst ett frågetecken för mycket i första meningen.
Helena,
Jag har som ”förnyelse-/reformkatolik” i femtio år önskat att romersk-katolska kyrkan skall ordinera kvinnor. Mest för att ämbetet blir fullare då; det finns inga goda teologiska eller antropologiska skäl däremot.
Inte så mycket för att det skulle vara diskriminerande att ha enkönade ämbetsbärare i en kyrka/samfund.
Krister Janzon, delar din önskan! Hoppas att den någon gång går i uppfyllelse…Då ska vi fira!Jag håller med dig, i min värld och i många andras finns det inga teologiska eller antropologiska skäl mot vigning av kvinnor till präster.Att Jesus var man och därför kan endast män representera Kristus är ju befängt av olika skäl.Men frågan har för mig också en diskriminerande dimension eftersom det också finns de som hävdar kvinnans uderordning som skäl mot vigning.En underordning som man stöder på bibelcitat.
Helena Myrstener: Varför denna polarisering? Om jag till äventyrs skulle ha åsikten att prästämbetet inte är en rättighet för alla måste väl inte detta betyda att jag har samma kvinnosyn som Djingis Khan? Om jag menar att äktenskapet är ett förbund avsett för en man och en kvinna, gör detta mig till homofob?
Är det så omöjligt att föreställa sig att en människa kan hålla två tankar i huvudet samtidigt? För att ta ett exempel: Vari ligger det orimliga i att bejaka 1958 års beslut och samtidigt mena att det borde finnas plats för dem som tror det var fel?
Och vari ligger det orimliga i att hävda att även den som har den traditionella uppfattningen om äktenskap har hemortsrätt inom Svenska Kyrkan och samtidigt bejaka samkönade vigslar?
Vad blir nästa probersten? Vad blir nästa sak man måste tycka är fel och inkompatibelt med kristen tro för att godkännas av Dagens Seglora?
Jag gillar inte religionssynkretism, men jag vet att det finns präster som gör det. Jag hävdar inte att de bör kastas ut ur Svenska Kyrkan, men frågan är hur länge det dröjer innan det kravet ställs på mig…
Och sen då? När kommer det som gör dig, Helena Myrstener, olämplig att inneha ämbetet? För fortsätter vi på den här vägen så kommer den dagen, förr eller senare. Och troligen förr än någon av oss anar.
Helena Myrstener,
Ja, den underordningen kan inte accepteras. Och bibelcitat kan inte ges en legitimerande funktion för det; det är att använda sig felaktigt av bibeln! Jag vågar tro att den diskrimineringsdimensionen är i vikande när sakskälen vinner mer erkännande och granskas än mer. En annan och vidare
diskussion är hur prästämbetet skulle kunna utvecklas och ändras inom romersk-katolska kyrkan och mellan de andra kristna kyrkorna.
Bo Rydén, du talar om polarisering och utestängning.Jag vill framhålla en rätt att få debattera och vara oenig utan att anklagas för att vilja utesluta andra.Det tycks finnas en känslighet och en ovana att debattera hårt och ha starka åsikter inom Svenska kyrkan.Då ska debatten tystas med hänvisning till t.ex. polarisering.Denna utveckling oroar mig.Att viga kvinnor är ett beslut som har skärpts med tiden och därför så finns det inte två jämbördiga åsikter inom Svenska kyrkan idag.