Diskrimineringen av muslimer ökar i Europa. Det vittnar en rapport om från organisationen Europeiskt nätverk mot rasism (Enar).

Vi måste stå upp för rätten att vara muslim

Helle Klein

Diskrimineringen av muslimer ökar i Europa. Det vittnar en rapport om från organisationen Europeiskt nätverk mot rasism (Enar). Över 600 antirasism-organisationer från EU-länderna medverkar med vittnesbörd och statistik. I årets rapport läggs särskilt fokus på islamofobin i Europa.

I finanskrisens spår med massarbetslöshet och ökande sociala klyftor växer främlingsfientligheten samtidigt som de europeiska staterna drar ned på arbetet mot rasismen. Enar-rapporten går igenom land efter land. Österrike kritiseras för de nyinförda restriktionerna på hur höga moskéer får vara. Beslutet uppfattas som ett sätt att förhindra nya moskébyggen, berättar Svenska Dagbladet.

Grekland får också hård kritik då flera moskéer i centrala Aten har attackerats av  folkmobbar. I Bulgarien har muslimer blivit attackerade av det nationalistiska Ataka-partiet. Medlemmar ur detta parti har också kastat ägg och stenar mot en moské i Sofia då flera personer skadades.

Nyligen kunde vi läsa om att en moské i norra utkanten av Paris vandaliserats. Budskap som ”Islam ut ur Europa” och ”Frankrike åt fransmännen” hade klottrats på väggarna. Enligt det Franska rådet för muslimska trosfrågor var denna attack en i raden av den senaste tidens eskalerande våld mot muslimer och moskéer. I ett uttalande uttryckte Rådet oro och manade de franska myndigheterna att agera för att få ett slut på ”denna serie skamliga och hatfyllda händelser som riktas mot bönehus”.

Främlingsfientligheten har ökat markant i Frankrike på senare tid, uppger Le Monde.  Den franska polisen fick drygt 1500 anmälningar om hatbrott av rasistisk, antisemitisk eller islamofobisk karaktär under 2012. Det är en ökning med 23 procent sedan 2011.

Le Mondes artikel och Enar-rapporten är skrämmande läsning om ett Europa där samhällsklimatet hårdnar och syndabockstänkandet breder ut sig. I land efter land införs repressiva lagar som främst drabbar muslimer – som slöjförbud, minaretförbund osv. De muslimska kvinnorna hör till de mest utsatta. I Frankrike var 85 procent av alla dokumenterade attacker mot muslimer riktade mot muslimska flickor/kvinnor, enligt Enar.

Det blåser iskalla vindar i Europa i dag. Människovärdet står på spel och det är hög tid att reagera.Kyrkan får inte göra om samma misstag som under 1930-talet utan måste i alla lägen, både internt och externt, motarbeta islamofobin och antisemitismen.

Som kristna bör vi stå upp för människors rätt att få vara muslimer eller judar och ständigt ifrågasätta stereotyper och fördomsfulla attityder.

Om kyrkan tiger ska stenarna ropa.

23 kommentarer på “Vi måste stå upp för rätten att vara muslim

  1. John Nilsson skriver:

    Ja, vi ska så långt som möjligt försvara rätten för människor att utöva sin religion, också om denna religion är islam och också i Europa. Vi måste förstås också försvara rätten att inte tillhöra eller utöva någon religion alls.

    Kanske kan vi, som kristna i Sverige, också skänka en tanke till de kristna i andra delar av världen som förföljs för sin tro (tyvärr ofta i länder som domineras av islam):

    http://www.open-doors.se/

  2. Karin Ranieli skriver:

    Helle Klein skriver: ”Som kristna bör vi stå upp för människors rätt att få vara muslimer eller judar och ständigt ifrågasätta stereotyper och fördomsfulla attityder.

    Om kyrkan tiger ska stenarna ropa.” Absolut! Men, men, stenarna ska ropa även för våra kristna systrar och bröder, eller???? Det blåser mycket kalla vindar för våra syskon I Jesus på flera håll i vår värld. Vi har en särskild kallelse att stå upp för dem. Varför så tyst om detta, Dagens Seglora? Och de som konverterar från islam eller någon annan religion här i vårt eget land, utsätts ofta för trakasserier och hot. Men då är kyrkan tyst. Sorgligt, skamligt är det med detta ensidiga ställningstagande som ni på denna sida gör!

  3. Helle Klein skriver:

    Till Karin R: Det ena utesluter inte det andra. Jag skriver om vad som sker i Europa. Där förföljs mig veterligt inte kristna för sin tro. Du verkar inte kunna se den växande främlingsfientlighet som finns i vår egen närhet. För övrigt är inte alls kyrkan tyst i frågan om de kristnas situation i Mellanöstern.

  4. Torgny Rabe skriver:

    Jag håller med om att det ena inte utesluter det andra, men vad jag kan se är Svenska Kyrkans röst i Mellanöstern främst koncentrerad till Israel-Palestina. Var är kyrkans röst om förföljelserna av kristna kyrkor och kristna i Turkiet, Nordafrika,Irak, Iran, Pakistan,Indien och Saudiarabien? Får man över huvut taget bygga en kristen kyrka i Saudiarabien och vilka tillstånd krävs det i de andra länderna, oavsett höjd på kyrktorn?
    Mvh, Torgny Rabe

  5. Helle Klein skriver:

    Till Torgny R: Nyligen höll Svenska kyrkans forskningsenhet flera dagars konferens om just de kristnas situation i länder som Irak mfl. i Mellanöstern. Läs mer här: http://www.svenskakyrkan.se/forskning
    I övrigt så skriver jag om den europeiska situationen och där förföljs mig veterligt inte de kristna. Blanda inte bort korten utan se den växande främlingsfientligheten i ditt närområde.

  6. Torgny Rabe skriver:

    Vem som blandar bort korten kan diskuteras. Jag är klart medveten om den växande främlighetsfientligen både innanför och utanför egen tröskel men tror den har ett samband -att den egna toleransen minskar i takt med den ökade kuskapen om hur kristna förföljs i andra länder, må vara Europa eller annorstädes. Vi lever ju i ett globalt informationssamhälle.
    Mvh, Torgny Rabe

  7. Staffanw skriver:

    Vi ska alla försvara religionsfriheten, i Sverige, i Europa och i hela världen, väl? Då blir det lite svårt med trovärdigheten att enbart tala om muslimer som trakasseras i Europa. När kristna bröder och systrar avrättas för sin tro, eller sprängs i bitar och kristna kyrkor och bostäder bränns ner – något vi läser om nästintill varje dag i muslimska länder– då är Helle Klein och andra Segloraskribenter knäpptysta.

  8. Helle Klein skriver:

    Till Torgny R: De kristnas situation i länder som Irak har förvärrats mycket sedan vi i den kristna västvärlden valde att försöka bomba dessa länder till demokrati. Tidigare har kristna och muslimer kunnat leva sida vid sida i decennier. Det ursäktar förstås aldrig våld mot människor och som sagt kyrkan har inte varit tyst i denna fråga.
    Men att ständigt föra fram hur kristna förföljs i krigssituationer och av diktaturer och blunda inför den nyfascism som nu växer fram i Europa är inte trovärdigt.

  9. Marie Fredin skriver:

    Vi måste stå upp för rätten att vara kristen, det är vårt ärende, livets ord.
    När tron tunnas ut blir den politik.

  10. John Nilsson skriver:

    Helle Klein (i kommentarer):
    ”Jag skriver om vad som sker i Europa.”

    ”I övrigt så skriver jag om den europeiska situationen”…

    Är det inte just ett sådant begränsat perspektiv, som med ett ”normkritiskt” darr på rösten, brukar betecknas som ”eurocentrism”? Men i vissa fall kanske det alltså är lämpligt att bara fokusera på Europa?

    Er tillträdande chefredaktör, Arne Carlsson, har annars på framträdande plats på sin hemsida, följande citat:

    Fienden är den människa som beslutat sig för att inte dela hela bördan av världens komplexitet med dig.

    Jag tycker om den skrivningen och har därför googlat den, för att se var den kom ifrån. Jag hittade då denna artikel:

    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/fredag-bor-inte-dar-langre

    I essän beskrivs en dialog mellan de två filosoferna Alain Finkielkraut (Frankrike) och Peter Sloterdijk (Tyskland), och kanske är detta det stycke jag mest skulle vilja framhålla i den nu aktuella diskussionen:

    ”Mot det ideologiska heliggörandet av Den andre åberopar Finkelkraut Èmmanuel Lévinas, sin kanske viktigaste filosofiska influens, vars andre är en människa i min egen ögonhöjd, olik mig men uppfordrande enbart i kraft av vår delade mänsklighet. Det är nödvändigt, menar Alain Finkielkraut, att inför Folket, Nationen, Rasen, Klassen, Tron ständigt återvända till den enskilda människan – att värja sig mot abstraktionernas, de stora visionernas och den utopiska lockelsens trollmakt och se livet, människorna och den andre som är min jämlike. Inte denne ideologiskt uppsvullne Den andre, inför vilken vi förväntas knäfalla i förkrosselse, utan den andre som är en individ som även jag själv kan förvänta mig att bli sedd av.”

    Nedanstående karta kanske också kan hjälpa oss att komma över vår eventuella ”eurocentrism” i detta ärende, och ge oss lite perspektiv på var problemen med demokratiska rättigheter och religiös förföljelse, verkar vara som störst:

    http://en.wikipedia.org/wiki/File:Democracy_Index_2011_green_and_red.svg

  11. Helle Klein skriver:

    Till Marie Fredin: Nej, Marie vårt ärende är att stå upp för Människovärdet i alla lägen – också muslimers och judars. Det borde du som diakon inse.

  12. Helle Klein skriver:

    Till John; Ja, i vissa lägen är det bra att koncentrera sig på Europa. Det har förstås ingenting med eurocentrism att göra. Denna vurm i kommentarsfältet för att inte se förtrycket mot muslimer i vår egen del av världen är pinsam och olustig.

  13. Mattias Irving skriver:

    Marie, jag har svårt att se vilken rätt man kan ta sig att lägga beslag på ordet ”tro” på det viset som du gör, och så tydligt avskilja det andliga från det världsliga. Landar inte det i en gammal tidig 1900-talsföreställning om fromhet som särskilt from om det kritiska tänkandet aktivt uppoffras? Måste vi nöja oss med att ge bröd åt de fattiga, istället för att aktivt fråga oss varför de fattiga inte har bröd, för att parafrasera Câmara?

    Jag spårar i många fall, inte nödvändigtvis specifikt i ditt inlägg utan mer som en generell reflektion, en rädsla för att konflikter i samhällsanalys ska resultera i splittring också i trosgemenskapen. Jag tror tvärtom att modet att gå i konflikt bara kan härstammar ur en trygghet i det sammanhang man står i. Konflikträdsla skapar snarare mer otrygghet.

    Det är värt att också fundera på vad det innebär att vara ”politisk”. För mig är det samma sak som att vara synlig. Att finnas till för andra människor innebär alltid ett ”politiskt” (eg gemenskaps-) ansvar, i bemärkelsen att vi måste ta ansvar för den helhet som våra handlingar talar in i, och påverkar.

  14. John Nilsson skriver:

    Helle Klein,
    Själv tycker jag att din egen (och många andras) ensidighet, i ditt val av att fokusera enbart på muslimers situation i Europa, är ”pinsam och olustig”, eftersom det är så tydligt att frågan om respekten för demokrati och mänskliga rättigheter berör oss alla, på ett globalt plan. Det gläder mig därför att fler än jag vågar lyfta ett annat perspektiv och bidra med någon liten komplexitet i diskussionen. Att du också verkar vilja blunda för det som Torgny Rabe skriver om ovan, att…

    …”den egna toleransen minskar i takt med den ökade kuskapen [!] om hur kristna förföljs i andra länder”…

    …tror jag också är kontraproduktivt. Jag tror inte att lösningen på osynliggörandet av den ena partens situation, är att osynliggöra den andra partens dito.

    För att främja förståelse och försoning mellan människor tror jag på allas rätt att få komma till tals, och få känna att deras behov har rimliga utsikter att respekteras av ”den andre”. Men om jag inte ges rätt att förvänta mig, att ”den andre” också skall visa mig samma respekt som jag förväntas visa ”honom”, vad är det då för typ av relation till denne ”andre” jag förväntas gå in i?

  15. Helle Klein skriver:

    Till John N: Jag blundar inte alls för det som Torgny skriver utan har bemött honom utifrån mitt perspektiv. Du har nu i tre inlägg hävdat din ståndpunkt. Vem visar dig inte respekt?
    I övrigt har jag inget mer att tillägga än det jag redan skrivit.

  16. John Nilsson skriver:

    Helle,
    jag menar inte att någon brustit i respekt mot just mig i detta. Du/ni har publicerat mina kritiska kommentarer och det är väl den nivå av respekt jag eventuellt har rätt att förvänta mig här.

    Jag har heller inte så mycket att tillägga, annat än att förtydliga att min önskan är att frågans komplexitet, dess olika dimensioner, kanske skulle kunna tillåtas komma fram lite mera i framtida inlägg. Flera personer än jag har tagit upp förföljelsen av kristna i länder där de flesta ser sig som muslimer. Du själv har nämnt ”finanskrisen” med dess ”massarbetslöshet och ökande sociala klyftor” liksom västs militära inblandning i Irak etc, som andra dimensioner i motsättningarna mellan muslimer och kristna och/eller västerlänningar. Ytterligare en sak man skulle kunna ta upp är islams egen bristande respekt för religionsfriheten, med det förbud mot att lämna islam som finns inom denna religion; ett förbud som fortfarande ofta praktiseras rättsligt och såvitt jag vet är belagt med dödsstraff i flera av de länder som idag domineras av muslimer.

    Konflikterna och motsättningarna till trots:
    Viljan att hitta syndabockar i stressade situationer, och att straffa dem som till sist blir utsedda att axla denna syndabocks-roll, verkar i alla fall vara något som både kristna/västerlänningar och muslimer har gemensamt. Kanske kan ett uppmärksammande av detta förhållande hjälpa oss framöver, i jakten på vår gemensamma mänsklighet?

  17. Helle Klein skriver:

    Till John N: Det är en grov generalisering att som du gör hävda att Islam brister i respekt för religionsfriheten. I många muslimska länder har kristna o muslimer levt sida vid sida med likvärdiga rättigheter i århundraden. Tyvärr kan krig och politiska maktspel leda till att grupper ställs mot grupper. Och många gånger handlar det om hur majoriteten väljer att vara mot minoriteter – något vi själva bör fundera över här i Europa.

  18. Torgny Rabe skriver:

    HK: A-pro-po grova generaliseringar;I vilka muslimska länder(oh för all del även kristna) ”har kristna och muslimer levt sida vid sida med likvärdiga rättigheter”? Såvitt jag vet endast i Kemal Atatyrks Turkiet och där endast på papperet vilket klart framgår av de senaste händelserna. Om man vill komma till rätta med något måste man först göra klart för sig problemets omfattning.
    Mvh, torgny Rabe

  19. John Nilsson skriver:

    Torgny Rabe,
    Jag gissar att Helle Klein främst tänker på morernas styre i Andalusien i Spanien från mitten av 700-talet till slutet av 1400-talet:

    http://www.svd.se/kultur/understrecket/andalusien-en-mangkulturell-sannsaga_57831.svd

    Ett citat ur denna artikel:
    ”Morernas toleranta religionsuppfattning bidrog starkt till att befrämja den fredliga samexistensen mellan judar, kristna och muslimer. Judar och kristna beskrevs av morerna som dhimmis, bokens folk, och de förlänades vittgående rättigheter inom det religiösa livet. Vissa tydliga restriktioner uppsattes dock. De religiösa minoriteterna fick ej involvera sig i någon hädisk kritik av Islam och de fick heller inte utöva någon uppsökande missionsverksamhet med syfte att omvända muslimerna till den judiska eller kristna tron.”

    Svenska Wikipedia skriver bland annat följande om dhimmisystemet:

    ”Innebörden i dhimmisystemet är att kristna och judar i muslimska områden får få rättigheter och beskydd av den muslimska överhögheten utan att betala det islamiska samfundet religiösa skatten, zakat. Att tillhöra dhimmi innebär att man inte har samma rättsliga status som en muslim, exempelvis behöver inte en dhimmi tjänstgöra i försvaret, men behöver betala en speciell skatt (jizya) för det militära beskyddet samt har rätt till liv, egendom och att utöva sin religion. Medan muslimer endast behövde betala en lägre jordskatt, ushr, fick judar och kristna betala en högre skatt på egendom och mark, som kallades för kharaj. Det var alltså ekonomiskt lönsamt för muslimska riken att en viss andel av befolkningen inte omvändes till islam. I takt med att omvändningen ökade förändrades därför skattesystemet och den religiösa åtskillnaden mellan olika jordskatter försvann.”

    ”En viktig historisk skillnad är att olika lagstiftningar gällde för olika religioner, där kristna och judar fick lyda sina egna lagar i interna angelägenheter, såsom arv och rättstvister. Ännu en skillnad är att en muslimsk man enligt sharia får gifta sig med upp till 4 kvinnor, som kan vara antigen muslimer, kristna eller judinnor, medan ett äktenskap mellan en muslimsk kvinna och en icke-muslimsk man straffas med döden.

    Inom islamisk rättsskipnad, motsvarar 1 muslimsk mans vittnesmål värdet av 2 muslimska kvinnors eller 2 dhimmi-mäns vittnesmål. 4 dhimmi-kvinnors vittnesmål har samma värde som 1 muslimsk mans vittnesmål. Samma system gäller även rätten att ärva. Dessa system har tillämpats på olika sätt i olika islamiskt-baserade samhällen genom historien.”

    och:

    ”Andra restriktioner för dhimmi är t ex förbud mot att bära vapen eller att äga finare riddjur. Det finns också restriktioner för klädedräkten eller att icke-muslimer skulle bära något slag av kännetecken. Judiska och kristna religiösa byggnader fick inte vara större och stiligare än muslimska religiösa byggnader.”

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Dhimmi

    Jag undrar för egen del, om någon menar att det är fel att påstå att ”kristna och muslimer lever sida vid sida med likvärdiga rättigheter” i dagens Sverige, Europa och övriga ”västliga” länder, åtminstone om man betraktar den ovan nämnda perioden i Andalusien som ett exempel på en sådan lyckad samlevnad?

  20. Torgny Rabe skriver:

    JN: Värdefullt inlägg tycker jag, hyser stor beundran för den andalusiske Ibn Rushd och har samma undran som Du om dagens status.
    Mvh, Torgny Rabe

  21. AK skriver:

    Naturligtvis ska vi göra allt vi kan för att motverka alla former islamnegativism. Islam berikar vårt samhälle på ett rikt och spännande sätt. Ska bli intressant att följa dess utveckling i Sverige, ett land präglat av rasism och främlingsfientlighet. Med kallhamrade politiker av Billströms kaliber vid rodret och med snålblåsten från REVA i ryggen…

  22. Marie Fredin skriver:

    Just det Helle, att så upp för sin kristna tro betyder att stå upp för människovärdet, överallt där det hotas.
    Ingenting gör oss bättre rustade än att vara väl grundade i vår kristna tro.

  23. Helle Klein skriver:

    Till Marie F: Men du skrev att vi måste stå upp för ”rätten att vara kristen” – det är något annat än att utifrån sin kristna tro stå upp för allas människovärde – också muslimernas.