Vi är skyldiga att reflektera över hur Kristendomen kidnappas i krigshetsande och koloniala syften. När kristendomen dyker upp i debatten är det sällan det kristna budskapet som lyfts fram.

Kritisera när Jesus kidnappas i debatten

Isak Gerson

Vi är skyldiga att reflektera över hur Kristendomen kidnappas i krigshetsande och koloniala syften. När kristendomen dyker upp i debatten är det sällan det kristna budskapet som lyfts fram. Ofta är det tvärtom. Men kärleksbudskapet rimmar dåligt med ökad vapenexport och vi måste bli mer öppna för kritik och självkritik.

“The Judas I hang with, the guilt of betraying Christ / You murdered and stole his religion, and painted him white / Translated in psychologically tainted philosophy / Conservative political right wing, ideology” rappar Immortal Technique i låten 4th Branch, som ger en sorglig bild av hur kristendom utövas i praktiken.

I One Dimensional Woman menar Nina Power att feministbegreppet befinner sig i en kris. Krisen består i att feminismen kan användas för att rättfärdiga vad som helst, högerpolitik, abortmotstånd, postkolonial krigföring, förbud mot vissa typer av kvinnlig klädsel, kapitalism. För att rättfärdiga det används dels starka kvinnor i ledande positioner (exemplet som återkommer är Palin).

Har vi inte sett samma urholkning av kristendomsbegreppet och hur det används? Vissa teman är centrala och väldigt återkommande i hela nya testamentet: den radikala kärleken, solidariteten med de svaga och utstötta, förlåtelsen, motståndet mot förtryck av falska herrar. När kristendomen dyker upp i debatten är det sällan det kristna budskapet som lyfts fram. Ofta är det tvärtom.

Jag menar dock att vi kan och bör vara kräsna med vår tolkning om vad kristna idéer innebär för oss. Jag menar att det är viktigt att vi kritiserar de som för en kamp mot det goda i vårt namn. Framför allt menar jag att vi inte kan värna kristna värden utan att föra en kritisk debatt mot okristna värden i våra kristna sammanhang.

Men den vägen är fylld av balansgångar. Jag menar inte att vi ska beröva någon övertygelsen att vara kristen. Att jag och Marcus Birro har helt motsatta idéer om vad det innebär att handla kristet innebär inte att jag på något sätt vill beröva Birro övertygelsen om Gud. Däremot måste vi diskutera hur kristna tolkar det kristna budskapet till handling. Vi måste vara fast i våra övertygelser om kristna värderingar samtidigt som vi är öppna för kritik och självkritik.

Synen på hur vi handlar mot vår nästa gör att jag har mer gemensamt med många judar, muslimer, buddhister, ateister och många andra ickekristna jag träffat, än många kristna. För mig är synen på hur vi handlar mot vår nästa mycket mer central för våra värderingar än vad vi kallar det religiösa i vårt liv. “Alla tvättäkta jesusälskande män / som tjänar en spänn / och sket i vem som hälsade hem” rappar Timbuktu i Dynamit om vapenexport.

När kristna ansvarar för mordet på oskyldiga genom att upprätthålla krig eller klassklyftor får vi inte låta bli att reflektera över det faktum att vi går på samma gudstjänst som dem. Det, åtminstone, är vi skyldiga Jesus att reflektera över.

9 kommentarer på “Kritisera när Jesus kidnappas i debatten

  1. panoptikon skriver:

    Jesus berättar följande historia folket till uppbyggelse:
    ”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast iväg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.”
    Herren lovade att han skulle komma till himmelriket. Den som hade fått två talenter lämnade på samma sätt fram fyra talenter och hans herre lovade att han skulle komma till himmelriket.
    Så steg den som hade fått en enda liten talent fram och sa: Herre, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.” Och så fick herren tillbaka samma summa som han gett. Då svarar herren, och Jesus står bakom detta svar: ”Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall också tas det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.”

    Det här var alltså inte en historia från Wall Street utan från Bibeln. Den tjänare som är rädd för sin herres hårdhet och vrede, och som fått minst för att hans förmåga är sämst, han bestraffas hårt. Och det han har ges till den rike.

    Den som har tänkt att Jesu moral är den sociala utjämningens måste nog tänka om.

  2. Bengt Olof Dike skriver:

    Isak Gerson,
    med förvåning läser jag Dina slutsatser över att kristna handlar sämre än judar, muslimer och de som tillhör andra konfessioner och att kristna upprätthåller krig och klassklyftor.
    Menar Du verkligen att alla kristna i det demokratiska Europa är farligare hot mot freden och friheten än exempelvis de muslimska diktaturerna? Och vad säger Du om allt det hot och våld, som emanerar från islamister, som ju alla är muslimer?
    Var finns realismen och förnuftet i Din världspolitiska exposé?, när Du sÄtter slika slutsatser på pränt?

  3. Bo Rydén skriver:

    Utan någon större förhoppning om svar och därmed debatt kan jag ändå inte hålla mig från att skriva.

    Naturligtvis har du mer hemensamt med många icke-kristna än med många kristna eftersom kristendom i Sverige, bland annat på denna sajt, är på väg att kidnappas till att bli en moralisk lära.

    Kristen lära har aldrig inbegripit tesen att hedningen aldrig är god och att den kristne alltid är det. Paulus brev är fulla av tillrättavisningar riktad till de troende till exempel.

    Att den kristna människan genom Jesus död och uppståndelse därmed har en möjlighet att lämna det onda innebör inte att hon automatiskt blir god, heller inte att hon bara genom att bli informerad om gällande moral blir uppfylld av en önskan att leva efter denna. Simul justus et peccator är en god princip för att beskriva den troende människan.

    Sedan är helgelsen viktig, men aldrig som ett villkor för tron utan som en följd av den befriande tron.

    Isag Gerson, blanda inte ihop moralism och helgelse, som Dagens Seglora ideligen gör. Både helgelse och moral är alltför viktiga för att reduceras till plakatretorik och proklamationer.

  4. Arne carlsson skriver:

    Bengt-Olov och Bo, snälla vänner! varför är ni så negativa mot Isak Gersons önskan att radikalt skilja all bråte som tynger den kristna historien från kärlekens gärningar som lyfter både tron och kyrkan. Att både Augustinus och Luther använde uttrycket, ”Simul justus et peccator” trots att de hade radikalt olika syn på rättfärdigheten visar att problemet med det goda förnuftet och den onda sinnligheten har krånglat till livet i många generationer före oss. Även om vi nu alla är syndare (peccator) och samtidigt (simul) rättfärdig (justus) genom tron på honom som gör syndaren rättfärdig kan vi i glädjen över nåden söka guds vilja med våra liv. Då gäller det med Isaks ord att vara ”fast i övertygelser om kristna värderingar samtidigt som vi är öppna för kritik och självkritik”- Sedan kan vi bjuda varandra på den generositet som Benedictus XVl bad om: ”Jag ber bara min läsare om det ”förskott” av sympati, utan vilket det inte kan finnas någon förståelse.”

  5. Bo Rydén skriver:

    Så roligt att någon reagerar! Det är nog första gången här för min del.

    En anledning att jag är så ”negativ till Isak Gersons önskan att radikalt skilja all bråte som tynger den kristna historien” är att detta så ofta numera får betyda att man rensar ut allt ”religiöst” och kvar blir endast en svagt religiöst färgad moralism.

    Det är lätt gjort att mena att evangeliet kan destilleras ner till Bergspredikan, eller ännu hellre till den gyllene regeln. Men som med alla sådana förenklingar blir den en lögn om man inte inser att det är en förenkling.

    Den gyllene regeln är förvisso en omistlig del av den kristna etiken, men inte ensam! Utan korset och uppståndelsen, utan Guds förbund med Abraham, utan Jakobs brottning i natten, utan jungfrufödsel och underverk, utan hela detta enorma skeende som utgör Guds handlande i historien blir denna etik bara moralism. Och någon mer människofientlig norm för livet än moralism finns inte!

  6. Bo Rydén skriver:

    Äsch, det blev ingen debatt! Eller så är jag på fel ställe! Eller så är jag fel person. Fel är något hursomhelst!

  7. Isak Gerson skriver:

    Bo Rydén: Jag förstod inte om du ville ha en faktisk diskussion eller bara motargumentera. Nåja, jag kan svara.

    Våra diskussioner verkar skilja oss åt. Du pratar om vikten av moraliskt agerande för kristna. Jag pratar om vad som är kristen moraliskt agerande. Min slutsats är inte att följden av att kalla sig kristen är att en måste ställa sig på barrikaderna och kämpa för full kommunism. Jag ålägger ingen det ansvaret. Ingen är perfekt, och ingen har resurser för att skapa förändring själv.

    Vad jag vill diskutera är: om vi nu ska lyfta upp en kristen moral, vad ska den innehålla? Det är knappast en fråga jag är ensam om. Jag är knappast heller den första som tar upp den. Men när kristna lyfter frågor om att beröva kvinnor aborträtten eller att stärka heteronormen ytterligare ses det som helt normalt. När jag lyfter frågor om praktiserad kärlek och radikal kristen solidaritet ses det plötsligt som moraliserande. Jag hoppas att du förstår var våra diskussioner skiljer sig åt.

    Och jag ber om ursäkt för att svaret tog ett tag.

  8. Isak Gerson skriver:

    Bengt Olof Dike: Nej, det menar jag inte. Och om din islamofobi vill jag lyfta följande bevingade ord: Om det enda verktyg en har är en hammare kan alla problem se ut som en spik.

  9. Bo Rydén skriver:

    Isak Gerson: Tack för att du tar dig tid att både läsa och svara på vad jag skrev. Det gläder mig mycket.

    Jag beklagar att jag uppenbarligen missförstod dig. Vad jag såg i din artikel var hur moralen gav tron legitimitet (bl.a. i meningen ”För mig är synen på hur vi handlar mot vår nästa mycket mer central för våra värderingar än vad vi kallar det religiösa i vårt liv.”), något som för mig leder till moralism och inte kristendom. Att du ville lyfta frågan om vad en kristen moral skall innehålla gick mig förbi. Jag beklagar än en gång.

    Det är mycket svårt att debattera vad en kristen moral skall innehålla eftersom det förutsätter en gemensam förståelse för vad en kristen moral grundar sig på. Annars hamnar man just i det du beskriver i inledningen på din artikel, hur en kristen moral kan innehålla precis vadsomhelst. Min egen erfarenhet är att ”en kristen moral” i debatt och offentligt samtal i regel betyder ”min egen moral”, oavsett om denna grundar sig i kristendom, marxism, Nietzsche eller något annat.

    Detta förutsätter förstås att personen definierar sig själv som kristen. I annat fall är ”en kristen moral” antitesen till den egna moralen.

    Så samtalet om vad en kristen moral ska innehålla behöver föregås av diskussionen om vad en kristen moral ska grundas på. Som jag sa förut så går det inte att hävda att kristen moral är lika med den gyllene regeln eftersom det innebär en förenkling som är extrem.

    Men om vi börjar med antagandet att det inte finns några goda kristna, att de som är kristna är det på grund av Guds nåd och inte sin egen godhet, visst måste det påverka hur vi ser på andra människor?

    Eller är jag fullkomligt ute och cyklar?

    Med vänliga hälsningar