När jag var liten semestrade jag i Danmark en sommarvecka tillsammans med en kompis. Jag blev som vanligt mycket brun för det var en härlig sommar med sol och bad. Min kompis och hennes familj bestod däremot av personer som var ljusa i hyn och blonda till hårfärgen.
När vi skulle åka hem igen stoppades bilen i tullen i Helsingborg. Jag satt där bak med mitt då mörkbruna lockiga hår och nästan svartbruna hy. Tulltjänstemannen sa på bred skånska till min kompis pappa:
– Ungen där bak, är hon från Sverige? Kan hon prata svenska?
Och så fick jag säga några meningar som kunde lugna tulltjänstemannen. Jo jag var svensk och inget litet flyktingbarn som familjen tänkte smuggla in.
Denna händelse har etsat sig fast i mig alltsedan barndomen. Detta att bli utpekad som icke-svensk, som någon som inte passar in. Och känslan av att för en stund bli betraktad som brottsling bara för att man såg ut på ett visst sätt var mycket olustig.
Jag kan tänka mig att många i Stockholms t-bana i dessa dagar känner samma olustkänslor inför polisens frågor om de har ID-handlingar med sig. Upprördheten över REVA – polisens, migrationsverkets och gränspolisens upptrappade jakt på papperslösa flyktingar – är på goda grunder stor.
Polisens människojakt utgår uppenbarligen från ett rasistiskt tänkande. Den som är mörkhårig och ”ser ut som en invandrare” får vara beredd på att visa ID-kortet. Faktum är att i nio fall av tio tar polisen miste och frågar någon som faktiskt har alla sina papper i ordning. Det berättade tidningen Metro i går.
Lyckligtvis reagerar människor. När Dagens Seglora i fredags publicerade ett upprop mot REVA och mot polisens jakt på papperslösa lät reaktionen inte vänta på sig. Det strömmade in kommentarer från människor över hela landet – sjuksköterskor, professorer, konstnärer, präster, arbetslösa, kända och okända ville skriva under uppropet. På bara några timmar hade över hundra personer hört av sig. Vi byggde då en särskild namninsamlingssajt för att kunna hantera det stora trycket.
När detta skrivs har mer än 3500 personer skrivit under uppropet vi publicerade. Det finns nu dessutom publicerat på en mängd sajter där också namninsamlingar sker. Det handlar alltså om ett stort folkligt tryck i frågan, så starkt att självaste integrationsminister Erik Ullenhag ansåg sig tvungen att ta avstånd från polisens metoder.
Att polisen i själva verket bara gör det som justitieminister Beatrice Ask (M) sagt till om i regleringsbrevet och att den regering som Ullenhag tillhör har skärpt kraven på polisen o gränspolisen vad gäller jakten på de papperslösa verkar inte bekymra ministern. Nåväl, det är bra att Ullenhag reagerar. Måtte han också medverka till en förändrad migrationspolitik.
Reaktionerna mot REVA är oerhört hoppfulla. De borde nu leda till ett samhälleligt samtal om hur vår flyktingpolitik ska bli generös och human liksom om hur reglerna för arbetskraftsinvandring inte ska främja cyniska arbetsgivares vilja att skapa ett slavliknande gästarbetarsystem.
Kanske är det dags för ett nytt påskupprop – det ursprungliga som Svenska kyrkans biskopar tog initiativ till år 2005 handlade om just en namninsamling till förmån för en generösare flyktingpolitik och krav på en flyktingamnesti. Det uppropet samlade in över 150.000 namn och överlämnades till dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg.
Regeringen ändrade sig och genomförde en flyktingamnesti.
Det var en seger för humanismen och solidariteten. Med all säkerhet bidrog Påskuppropet till att Sverigedemoraterna den gången inte kom in i riksdagen vid 2006 års val.
Tänk om Svenska kyrkans biskopar nu kunde ta täten i REVA-uppropet och på så sätt styra samhällsdebatten bort från Sverigedemokraternas inskränkta rasism och nationalism. Det är snart påsk – dags för ett nytt påskupprop för de papperslösas skull.
Om det är ett argument att 9 av 10 inte är här olagligt, borde då inte polisen sluta alkoholtesta bilförare? De flesta bilister kör ju inte rattfulla.
Erik: det är ganska enkelt, polisens alkotester sker inte utifrån bilförarnas hud- och hårfärg.
Jag har en bekant som ursprungligen kommer från Mellanöstern och som vid flera tillfällen behövt visa sitt ID-kort när han varit ute och rört sig på stan i Stockholm. Jag som är blond och blåögd har aldrig råkat ut för något sådant. Jag kan ta en promenad utan att ha med mig identifikationshandlingar – det vågar inte han göra längre. Vid ett tillfälle har han tvingats åka hem tillsammans med polisen för att kunna visa sitt pass och arbetsvisum. Det slutade med att han blev nästan en timme försenad till en lektion han skulle hålla. En av våra gemensamma bekanta skämtade om att han borde börja klä sig lite mer ”svenskt”. Ha på sig enkla ”svenska” jeans istället för dem från Mellanöstern med broderier och detaljer.
Jag vill bo i ett land där vi värnar alla människors människovärde – där polisen inte skiljer ut blonda från mörkhåriga.
Om det inte räcker med godhet? Vi bygger ju även ett samhälle? Jag hör till den generation som varit omåttligt stolt över vårt välfärdssamhälle. Öppnare gränser kommer att innebära att hela grunden för samhällsbygget raseras; det gemensamma ansvarstagandet. Det kommer att bli upp till var och en att se om sitt hus, efter bästa förmåga. Jag är inte så säker på att det är ett gott samhälle att leva i.
Visst vill vi leva i ett gott och tryggt samhälle, men från Kyrkans präster och ledare
förväntar vi oss främst andlig/kristen upplys-
ning och uppbyggelse. Var finns prästen/själa-
sörjaren???
Helle, nu tycker jag du är larvig. Vid Helsingborg tillämpades passfrihet för nordiska medborgare. Gränskontrollen krävde inga papper utan nöjde sig med ditt modersmål och muntlig försäkran om din nationalitet. Som kontrast kan nämnas att varje gång jag skall resa till USA eller Storbrittanien krävs förutom papper ett muntligt förhör innan jag blir insläppt. Till sist, hur du tycker du att den inre gränskontrollen enligt Schengenavtalet skall bedrivas?
Jag hör till dem som blev djupt chockad när jag förstod att man på hög politisk nivå hade som mål att vårt land skulle bli gränslöst. Visst kan man ha detta som mål, om man vill ha ett ett samhälle där de starka överlever och de svaga går under. Jag ser med fruktan fram mot det samhället. Idag har vi en reglerad invandring, eftersom vi vill kunna ta emot människor i den takt som vårt samhälle mäktar med. Vilket jag tycker är ansvarsfullt idag, och för kommande generationer. Godhet och förnuft, hand i hand.
[…] flera medier har ämnet tagits upp – i bland annat SR p1, Aftonbladet, Dagens Seglora, Kyrkans tidning och tidningen Dagen – frågan om polisens jakt på papperslösa. Projektet […]
Vem kan leva på verbal solidaritet. På Vietnamtiden skrev vi på listor mot USA:s folkmord på vietnameser, men vi samlade också in pengar till FNL. Tänk om alla de som tidigare skrev på påskuppropet för allmän amnesti och de som nu skriver på la en femhundralapp var. Eller varför inte en tusenlapp. Det skulle mer än väl bekosta uppehället under flera år för de som lever illegalt i Sverige. En utopisk tanke. Det kostar ju inget att vara solidarisk med andras pengar. Vid det tidigare påsluppropet för allmän amnesti lovades det heligt att det var en engångshändelse. Så mycket för det löftet. Dessutom, allmän amnesti är lika befängt som allmän avvisning/utvisning. Asylprövning är och ska vara individuell.