Vad är det vi låter pengarna styra över? Det är jorden vi odlar, det är säden vi sår, det är havret vi skördar, det är brödet vi serveras och det är diskandet som görs efter måltiden när vi äter ute. Det är vår värld som säljs, och det är varandra vi säljer. Men vi kan bygga upp en församling som inte vilar på myntens makt.
“Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” frågades Jesus i Matteusevangeliet (22:15-22). “Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” svarade Jesus, efter att ha visat upp kejsarens ansikte präglat i myntets krona. Vad menas egentligen? Ska de förtryckta judarna betala skatt till samma romarrike som förtrycker dem? Vad är det för signaler att sända till förtryckta runtom i världen? Säger Jesus till oss att ta det lugnt och betala skatt oavsett? Det är en “Keep calm and carry on”-mentalitet som sällan påträffas hos Jesus.
Jag tror att svaret inte ska sökas i pengarna i historien, utan i allt annat. “Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” säger Jesus. Men vad tillhör kejsaren och vad tillhör Gud? Tillhör inte skatten Gud? Jo, men kanske inte pengarna de betalas med. De är inte skapade av Gud, utan av kejsaren. Kejsarens ansikte återspeglas i de mynt denne låtit prägla, men inte i resten av världen. Där ser vi det Gud skapat.
Varför har pengar ens makt? Knappast för att de är värdefulla. De är små skitsaker som inte kan användas till något annat än att köpa saker. Pengar laddas med makt så fort vi kommer överens om att de går att byta mot rikedomar eller arbetstid. Vi som samhälle ger pengar makt. Eller rättare sagt: staten, genom sitt våldsmonopol, ger pengar makt. Staten upprätthåller såväl äganderätten som valutasystemet, och vi tvingas lyda. På så sätt laddas pengarna med social makt. Det är lite löjligt på sitt sätt. Vi skulle lika gärna kunna lyda totempålar eller kungar som påstår att de fått sin makt från Gud. Men det är just pengarna vi lyder, för det är just pengarna som laddar med den sociala makten.
Vad är det vi låter pengarna styra över? Det är jorden vi odlar, det är säden vi sår, det är havret vi skördar, det är brödet vi serveras och det är diskandet som görs efter måltiden när vi äter ute. Det är vår värld som säljs, och det är varandra vi säljer. Allt det underläggs pengarnas makt. Och därför även kejsarens makt. Idag är det inte Fredrik Reinfeldt eller Carl-Henric Svanberg på mynten, utan Carl Gustaf. Men det gör detsamma. När vi låter pengarna ha sin makt över våra rikedomar och varandra säljer vi ut Guds rike till andra herrar. Men vi har ju inga andra herrar.
Vad kan vi göra istället? Vi kan bygga upp församlingar och gemenskaper utan mynten, där rik som fattig får plats och där alla är rika på den gemensamma egendomen. Där vi delar på vad vi har och gästfrihet är en självklarhet. Det enda alternativet till att dyrka pengarna är kommunism. Först när vi umgås utan att ta betalt av och för varandra förlorar pengarna sin makt över oss och vårt rike.
Så jag säger som Jesus: Ge regeringen det som tillhör regeringen. Låt dem skänka det till de rika med sin omfördelande politik. Vårt uppdrag är inte att handha en massa värdelös metall. Vårt uppdrag är att ta tillbaka vårt rike från de rika och förvalta det så som det var menat – solidariskt tillsammans. Vi har inga herrar här på jorden, så varför lyda de som präglar våra mynt?
Ja och amen till detta, faktiskt, med den reservationen att jag förstår författarens användning av ordet ”kommunism” som: …”när vi umgås utan att ta betalt av och för varandra” och att då ”pengarna [förlorar] sin makt över oss och vårt rike”.
En viktig artikel, som tar upp ett område som är skamligt underprioriterat inom kyrkan, enligt min mening. Även om det nu kanske är svårt att föreställa sig hur ett samhälle utan pengar skulle se ut rent praktiskt (och kanske är det inte ens detta som förespråkas i denna artikel), borde det i alla fall finnas en debatt om detta inom kyrkan. Jesus talar ju själv om betydelsen av vår relation till ”mammon” i Lukas 16:13:
”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
Uppenbarelseboken (13:16-17 och 14:9-12) låter ju också (med sitt minst sagt ”mustiga” språkbruk) meddela att:
…”det [odjuret] ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet.”…
”Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: ”Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus.””
Mot bakgrund av dessa starka ord i bibeln, tycker jag det är lite märkligt att frågan inte diskuteras mer. Det diskuteras ju om religion och politik hör ihop ibland, men utan att gå in på just det, verkar ändå bibeln i de nämnda styckena åtminstone bekänna sig till en önskan om att människor ska låta sig styras inifrån och av sin tro, snarare än utifrån och av pengar.
Att den kristna tron får ”yttre” politiska och ekonomiska konsekvenser borde inte behöva vara kontroversiellt (och torde i alla fall inte vara det för de flesta läsare av Dagens Seglora), men jag undrar om frågorna om ekonomi inte är viktigare än så? Indikerar inte de ovan citerade bibelverserna, att det också handlar om ”inre” verkligheter och att frågor om ekonomi och pengar kanske rentav är en fråga om ”bekännelse”? Kan man argumentera för att ”klimatfrågan” är en bekännelsefråga, borde man i än högre grad kunna argumentera för att frågor om ekonomi, pengar och andra former av betalningssystem (med de integritetsaspekter som ofta hänger samman med dem) skulle kunna vara det, tycker jag.
Med reservation för att jag inte känner att jag har nog med kompetens för att tolka uppenbarelseboken kan jag ju säga att jag stämmer helt in i resten av den välformulerade kommentaren.
Ja, min definition av kommunism betonar just ‘commons’, dvs. det gemensamt ägda eller oägda i motsats till det ägda, dvs. när saker läggs under kapitalets logik. Må det vara personliga relationer, skapelsens produktionsmedel eller råvaror eller den faktiska produktionen. Allt detta görs till varor för privat bruk med dagens system.
Problemet som jag vill ta upp i krönikan är just när vi istället för att försöka kämpa för en bättre värld – där skapelsen görs om till en allmänning och vi relaterar till varandra som personer och inte delar av en arbetsmarknad – kämpar för en monetär omfördelning fastnar vi i samma problem som tidigare. Målet kan inte vara att lyfta så många som möjligt ur fattigdom. Målet måste vara att upphäva det system som delar upp världen i fattiga och rika.
Jag vill inte erbjuda en vision för hur samhället utan pengar ska se, för jag tror att vi behöver upptäcka det längst vägen. Den industriella revolutionen tog tid och förändrade del för del av samhället. På samma sätt tror jag att kampen för ett kommunistiskt samhälle behöver se ut. Men det är en praktisk och taktisk fråga.
Tack för din respons, Isak Gerson.
Jag törs heller inte uttala mig om vad ”den riktiga tolkningen” av Uppenbarelseboken skulle kunna tänkas vara, men det blir ju gärna så att vissa bibelord fastnar och ”nöter” på en av olika anledningar. De ställen jag citerat ovan har väl på detta sätt ”fångat min uppmärksamhet” sedan en tid, och jag har bland annat kopplat ihop dem med ”det kontantlösa samhället” och de ökade krav på personidentifiering i samband med betalningar som detta än så länge har lett till, där det senaste exemplet rör sms-betalningar via mobilen:
http://www.aftonbladet.se/minekonomi/article16159675.ab
Om någon inte förstår denna koppling må det väl vara hänt, och jag inser att det antagligen är lite ”foliehatt”-varning på detta resonemang, men det är ju hur som helst så att den enskilda/-e medborgaren får allt svårare att göra anonyma betalningar (främst via kontanter) och att bankers, myndigheters, och företags kunskap om vars och ens enskilda privatliv därmed ökar i samma takt. Den potential till maktutövning som ligger i detta är enorm, men verkar varken bekymra konsumentorganisationer, vanliga medborgare eller ens kyrkan, åtminstone inte i någon större omfattning. Jo, i förra veckan togs ämnet faktiskt upp i P1-morgon, men det handlade då mera om att det är krångligt och så, till exempel när man inte längre kan använda kontanter ens för ett toalettbesök:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5432199
http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/4403861.mp3
Det företag, den bank eller den myndighet som vet var du befinner dig och kan skräddarsy och marknadsföra speciella erbjudanden till just dig, kommer i förlängningen också att ha makten att bestämma var du inte ska få handla. Att styra var enskilda människor ska kunna uppehålla sig i tid och rum (de flesta blir omsider hungriga…) blir en barnlek, när alla avkrävs en elektronisk identitet vars egenskaper går att ändra med några knapptryckningar och inga andra betalningsalternativ finns tillgängliga.
”Skapelsen” kommer i detta scenario inte att ”[göras] om till en allmänning [där] vi relaterar till varandra som personer”, utan snarare att uppifrån konstrueras till ett högteknologiskt fängelse, med villkorad rätt att vistats i de olika sektioner av ”fängelset” (=jorden) som överheten ger dig lov att beträda; GPS, betalningssystem, mobiltelefoner, elektroniska identiteter (inopererad RFID-teknik?), internet, kameror med ansiktsigenkänning, drönare och andra ”automatiska” och maskinella övervakningsinstrument och ”beteendemodifierare” kommer att tillse att så blir fallet…
Överdrivet ängsligt och orealistiskt? Kanske, men i vissa avseenden är vi ju redan där. Konton fryses för de som anses förtjäna onåd – idag de ledare för diktaturer som misshagar världssamfundet och vissa terrorstämplade organisationer – i morgon kanske det gäller dig eller mig? VISA och Mastercard nobbade ju i alla fall de kunder som ville stödja Wikileaks ekonomiskt, och svenska banker lägger sig också platt för samma företags egenhändigt ihopsnickrade ”etiska principer”, när de hindrar vissa företag från att använda deras tjänster. Några demokratiska kanaler existerar ju heller inte, för att påverka bankers beslut av den här typen:
http://www.svt.se/kultur/banker-stoppar-kop-av-skrackfilm
Uppenbarelsebokens ärende lär till sist ändå vara att erbjuda tröst och uppmuntra de troende i sin kamp för en bättre värld, så vi får väl försöka kämpa på så gott det går, efter vår förmåga och insikt. Jag tycker hur som helst om anslaget i din artikel och att du tar upp en fråga som går så stick i stäv med det som vi vanligen förväntas bekymra oss om, nämligen ”Marknadens” olika känslotillstånd och åkommor: ”Marknaden är orolig”…, ”Marknaden räknar med”…, ”Marknaden har varit förlåtande”…, ”Marknaden kräver”… etc. Så, tack för att du lyfter denna diskussion.
Får man bidra med några länkar angående det ovanstående och om Uppenbarelseboken i synnerhet? Har inte läst allt själv, men känner att jag fått en del hjälp med att börja förstå Uppenbarelseboken, denna speciella text, av Bredin, Wink och Grimsrud (så här långt).
Mark Bredin:
”Jesus, Revolutionary of Peace: A Nonviolent Christology in the Book of Revelation”:
http://www.revelation-resources.com/2008/01/05/bredin-jesus-revolutionary-of-peace/
Walter Wink:
”The Powers That Be: Theology for a New Millenium”
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0385487525
Ted Grimsrud:
”Book of Revelation, peace theology
How Do We Fight the Beast?”
http://peacetheology.net/2012/10/14/how-do-we-fight-the-beast/
Mark Bredin, Richard Bauckham:
”The Ecology of the New Testament: Creation, Re-Creation, and the Environment”:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0830856382
Willard M. Swartley:
”Covenant of Peace: The Missing Piece in New Testament Theology and Ethics”
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0802829376&shopperid=6B7555E7651341249FAF2D81D21E71C5