Bananen är kanske ett av våra viktigaste livsmedel. Den äts av människor över hela världen, men arbetarna som gör att vi får bananen i våra händer exploateras svårt och betalar ett högt pris. Helena Ekhem slår ett slag för att återta den gamla idyllen i att sätta sig och äta en banan.
Filmen föreställer pappa och hans syskon när de var små. De sitter i skrindan på väg till badstranden och syns vinkande på den knastrande super 8-filmen. Nyligen plockade pappa åter fram filmprojektorn och som så många gånger i min barndom, kunde jag se hur han som liten tillsammans med sina syskon simmade och plaskade i det klara vattnet vid en klippa i Stockholms skärgård. Sedan breddes picknickfilten ut och sällskapet åt – Bananer!
Som en hyllning till detta naturens perfekta mellanmål. Bananen. Snygg färg och rolig form. Välsmakande, nyttig och lättuggad, samt erhålls i egen förpackning! (Bananer är väl ändå en av Guds mest snillrika uppfinningar?) Men tyvärr växer de inte här i Sverige.
Bananfilmen utspelar sig strax innan kriget och snart skulle tillgången till bananer i svensk handel upphöra. Det skulle dröja flera år innan pappa och hans syskon kunde äta bananer igen. Att titta på bananfilmen innebär alltid ett mått av vemod och nostalgi.
För några år sedan såg jag en annan bananfilm, Bananas; den film som bananproducenten Dole försökt stoppa, som visar hur det går till när bananer odlas och skördas. Filmen vittnar om fruktansvärda förhållanden på bananodlingar i Nicaragua. Bananerna besprutas med farliga gifter för att stå fria från ogräs och ohyra. Arbetarna på plantagen går barfota i en sörja av dessa kemikalier, samt bär och släpar tunga lass vid skördetiden. Sjukdomar, infertilitet och dödsfall är direkta resultat av förhållandena. Att se den filmen innebär en annan slags sorg – mer av ilska och skam.
Bananer har kommit att bli favoritfrukten i Sverige. 18% av den frukt som köps är bananer. Men hur gott smakar en banan om jag vet att någon riskerat sitt liv för att odla, plocka och leverera den till butiken där jag köper den? Därför finns Fairtrade – den märkning som kan garantera att bananerna som bär Fairtradesymbolen kommer från bananplantager där förhållandena är drägliga. Att arbetarna ska kunna hålla sig friska, att de tjänar så pass bra att de kan försörja sin familj, att barnen inte behöver arbeta utan kan gå i skolan. Att man har möjlighet att gå till läkare och ha mandat att påverka sin arbetssituation.
I många sammanhang har det rättvisemärkta, Fairtrademärkta, kommit att hamna under beteckningen Hållbar utveckling. Under detta paraply värnas också miljön. Fairtrade- och Kravmärkning klumpas ihop på gott och ont. Båda handlar om solidaritet med människor som vi delar den här jorden med, nu och i framtiden. De två frågorna kan få skjuts av varandra. Men det finns också en risk att det Fairtrademärkta tappar i angelägenhetsgrad.
Att handla Fairtrade innebär direkta resultat. Vi kan vara med och på ett mycket direkt sätt förbättra medmänniskors liv. Och bananerna smakar gott både i munnen och samvetet. Däremot, att värna miljön är en ännu mycket mer komplicerad fråga där åtgärderna ibland är ett famlande i mörker och resultaten låter vänta på sig. Jag menar inte att miljöfrågan ska stå i bakgrunden – ingen av dem ska det, men kanske behöver dessa två var och en sin egen arena?
För jag skulle lika gärna kunna skriva engagerat och med sorg i hjärtat om det där klara Östersjövattnet som pappa och hans syskon badade i, som nu är grumligt av övergödning. Jag skulle med ilska kunna skriva om isar som smälter på Grönland, samtidigt som man bygger isberg för att kunna erbjuda skidåkning inomhus i ett shoppingcenter i Dubai. Jag skulle kunna skriva om havererade klimatmöten och samtidigt understryka vikten av att vi drar vårt strå till stacken, även om vägen till förändring känns väldigt lång. Men det är en annan krönika.
Betydligt kortare är vägen till exempelvis Grace, som är 11 år och bor i Ghana, vars föräldrar arbetar på en Fairtrademärkt bananplantage. Grace går i skolan, kan komma till läkare när hon behöver det och på fritiden går hon och badar med sina vänner. Kanske breder de sedan ut picknickfilten och äter – Bananer?
