I flera annonser för tjänster i Svenska kyrkan står att sökande ska vara medlem och  ”respektera Svenska kyrkans grundläggande värderingar”. Jag tänker: det räcker inte! Anställda i framtidens kyrka måste göra mycket mer än bara respektera. Vi måste brinna! För vi är inte längre Vägverket eller Försäkringskassan, skriver Emilia Lindstrand, receptionist i Farsta församling.

En vän berättade hur Åhléns anställer säljare till sina butiker. För att skilja agnarna från vetet får alla sökande inledningsvis svara på några frågor, av typen ”en kund hamnar i konflikt med din kollega. Vad gör du?”. Flera svarsalternativ följer. Minst 75% av svaren ska vara korrekta för att ansökan ens ska bli läst. Detta för att personalens värderingar ska stämma överens med företagets.

I flera annonser för tjänster i Svenska kyrkan står att sökande ska vara medlem och  ”respektera Svenska kyrkans grundläggande värderingar”. Jag tänker: det räcker inte! Anställda i framtidens kyrka måste göra mycket mer än bara respektera. Vi måste brinna! För vi är inte längre Vägverket eller Försäkringskassan.

Det kräver att vi inte bara pratar utan faktiskt lever vår tro. Det gäller inte bara präster och diakoner. Det gäller kyrkoskrivare, lokalvårdare, kommunikatörer och kyrkvärdar också. Att låta gudstjänsten vara och leva också utanför högmässans form, som praktik – inte bara teori. Att göra det vi säger att vi vill göra, helt enkelt. Bland annat för trovärdighetens skull. Förtroendekapital tar väldigt lång tid och hårt arbete att bygga upp, och ett enda oklädsamt avsnitt av Uppdrag granskning att rasera.

Jag är en förespråkare för låga trösklar och högt i tak vad gäller församling. Alla ska få rum och plats och känna sig mer än välkomna. Det gäller däremot inte anställda. Att sträva efter stor bredd i teologi, kompetens och personlighet är livsviktigt för en ljus och luftig kyrka. Troende och personligt engagerade medarbetare är också det. Kraven på framtidens medarbetare är nog inte högre, men andra än tidigare. Det krävs inte bara lojalitet, utan stolthet. Inte bara förvärvsarbete, utan tjänande. Och tjäna får vi göra med våra olika gåvor: som hyfsat trevliga receptionister eller kloka löneassistenser. Men med samma utgångspunkt av tro och samma mål av tjänande.

Det vi matar växer. Det goda och det onda. Det nyfikna och det likgiltiga. Förtroendet och misstron. Våra värderingar bygger vår kyrka. Underifrån och upp. Uppifrån och ner. Inifrån och ut. Vi får den kyrka vi förtjänar. Och jag hoppas på en ljus och luftig kyrka full av stolta tjänare!

”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former” 1 Pet 4:10