Jag tror att utbildning för förändring (training for transformation) är bland det mest livgivande jag varit med om i mitt yrkesliv som präst, skriver Anna Karin Hammar, teol.doktor och stiftsadjunkt i Uppsala. Hammar berättar här om mötet med sin vän Light Wilson Aganwa och uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt Sydsudan.
Jag hade förra veckan ett härligt återseende av en gammal vän. Det var direktorn för en av Sydsudans största inhemska biståndsorganisationer, Light Wilson Aganwa, som var på besök.
Nu kom han till Sverige för att söka svenskt stöd till uppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt Sydsudan, världens yngsta land. Djupt involverad i gräsrotsträning för att utbilda människor att bejaka sina rättigheter och hålla ansvariga politiker på rätt kurs, kom han för att söka samarbetspartners i Sverige. Mundri Relief and Development Association omfattar nu 186 anställda och kontrakterade för arbete inom kvinnors rättigheter, utbildning, medborgarkunskap, hälsa med mera.
Light Wilson Aganwas företrädare var också han en mycket god vän, Kennet Fanan Korayi, tyvärr i våras alltför tidigt avliden i cancer. Kennet Fanan Korayi flyttade huvudkontoret till Mundri i själva Sydsudan efter att det under kriget varit lokaliserat till Nairobi och Kampala. Med en bakgrund som en gång University of Jubas bästa matematikstudent i Khartoum hade han kunnat få många jobb i västvärlden eller inom det mera etablerade FN-systemet i Afrika. Men han valde en annan väg. Han valde att bosätta sig där det inte fanns många bekvämligheter, i själva Mundri i i Sydsudan. Fast besluten att dela sitt folks villkor och att bidra till uppbyggnaden av ett land som på grund av kolonialism, rasism och krig, varit satt på undantag under hundratals år.
Light Wilson Aganwa och Kennet Fanan Korayi var båda unga studenter då jag först träffade dem som internflyktingar i Khartoum. Ombedd av Lunds stift 1993 att knyta kontakt med den anglikanska kyrkan i Sudan kom jag att bygga relation till deras stift, Mundri and Lui dioceses displaced in Khartoum. Det första vänstiftsavtalet innehöll en klausul om att när freden kom i Sudan så skulle Lunds stift flytta med internflyktingarna tillbaka till södra Sudan. Så har nu skett och de senaste båda biskoparna i Lunds stift, Christina Odenberg och Antje Jackelén, har båda varit välkomna gäster i det nu egna landet Sydsudan.
Vid besöket förra veckan av Light Wilson Aganwa blev jag påmind om hur det var den första tiden, på nittiotalet. Hur vi ordnade med utbildningar i den tradition som kallas training for transformation, inspirerade av Paulo Freire men vidareutvecklade i Sydafrika av Sally Timmel och Anne Hope och därefter formade som communitybased training i östafrika av inte minst den romersk katolska kyrkan. Under sådana träningar bands vänskapsband och mycken självinsikt föddes om behovet av samarbete, om vikten av att känna sina svagheter och styrkor, om att ingen människa är utan resurser i någon form.
Pastorerna som deltog i utbildningen lärde oss att till och med råttorna undviker pastorns kök, för där finns ingenting att äta… Många var hungriga som deltog i utbildningarna. Det är som någon av befrielseteologerna har sagt: den uppståndne Kristus är ofta hungrig i evangelierna och så är den Uppståndne närvarande i alla som hungrar, inte bara efter bröd utan efter rättvisa.
Light Wilson Aganwa påminde mig om hur mycket dessa utbildningar hade betytt för honom och hans kamrater. De har sedan dess gått vidare i att tjäna sina medmänniskor i ett av världens fattigaste länder. Kennet och Light var också de som tog initiativ till och byggde upp det som nu är Sudan Organisation for Nonviolence and Development (SONAD) och numera med tvillingen Organisation for Nonviolence and Democracy (ONAD) i Sydsudan.
Jag tror att utbildning för förändring (training for transformation) är bland det mest livgivande jag varit med om i mitt yrkesliv som präst.
