Kyrkopolitik innebär långa, sega möten som pågår längre än vad som känns nödvändigt eller ens rimligt, skriver Emilia Lindstrand, receptionist i Farsta församling och ung kyrkopolitiker. Ändå spelar varje röst i kyrkovalet roll, varje kryss vid ett namn kan göra skillnad. De som röstar påverkar verkligen utgången.Låt oss under det kommande året tillsammans fundera över hur vi kan kommunicera att kyrkovalet faktiskt får konsekvenser för Svenska kyrkans framtid, skriver Lindstrand.

På tredje plats: Likgiltighet. På andra plats: Hemorojder. Och på första plats: Kyrkopolitik. Listan över mest osexiga företeelser. Kyrkopoilitk innebär långa, sega möten som pågår längre än vad som känns nödvändigt eller ens rimligt. Ofta tillsammans med människor jag helst sluppit spendera en eftermiddag med. Och inte sällan står nån längst fram och berättar om obegripligeter som prästlönetillgångar i 45 minuter. Inte särskilt sexigt. Alls. Det är lätt att tro att jag hamnat på Trivselkväll på servicehuset när jag ser mig om i rummet. Då är det svårt att tänka: NU är jag medskapare i Guds rike! Nu jag är med och skapar den kyrka jag hoppas på! Nej, då är det lätt att ta ett wienerbröd till och snegla på klockan.

Det är mindre än ett år kvar. Till kyrkoval. Detta knepiga, sega, trista val som alltför få bryr sig om. Jonas Bromander, som kollar statistik på kyrkokansliet i Uppsala, berättade på en föreläsning att det är i anslutning till kyrkoval som flest medlemmar väljer att lämna Svenska kyrkan. Det är alltså inte, som många tror, när deklarationen landar i brevlådan. Istället är det när Svenska kyrkan och nomineringsgrupper skickar ut en påminnelse om Evangeliet: ”Du är en del av Kristi kropp! Gör din röst hörd!” Då tar man tag i saken och går ur. Då tröttnar man helt.

Det får konsekvenser. Flera. Bland annat att en del kyrkoarbetare väljer att ligga lågt inför valet. Låter bli att arrangera Fest-I-Val med ballonger och korv, eller struntar i annonser och utskick. De som bryr sig brukar ändå dyka upp. De som inte bryr sig, ska vi inte störa! Men i flera församlingar tycker man fortfarande att det är väldigt viktigt att informera, och anser att om folk bara visste hur mycket deras röst kan göra skillnad, då skulle folk rösta.

Det är ju det som är grejen med kyrkovalet. Att varje röst (eftersom de totalt sett inte är särskilt många) spelar stor roll, att varje kryss vid ett namn kan göra skillnad, att de som röstar verkligen påverkar utgången. Och här ser vissa nomineringsgrupper sin chans att påverka. För alla medlemmar får rösta: hon som tycker att kyrkan inte har nån betydelse, han som minns en kul konfirmandtid, de som är rädda för främlingar. Varje röst räknas. Din också.

Men det räcker inte. För du är förmodligen en av de redan frälsta, en av de som bryr sig och en av de som röstar. Du tillhör minoriteten: välkommen! Men låt oss under det kommande året tillsammans fundera över hur vi kan kommunicera att kyrkovalet faktiskt får konsekvenser för Svenska kyrkans framtid! Hur många kyrkobyggnader ska vi sälja? Hur många diakoner behöver vi anställa? Hur mycket budgeterade resurser ska vi lägga på de som fallit mellan stolarna, och inte fångats upp av samhällets skyddsnät?

Min pappa sa till mitt arga tonårs-jag: ”Du får gärna klaga, men bara på saker du försöker förändra”. Då tar jag väl ett wienerbröd, tittar på klockan och minns varför jag sitter och lyssnar på budgetgenomgången: För att göra Guds rike synligt.