Orkar vi ta emot den känslomässiga chock en välgjord film om övergrepp kan ge? Många värjer sig, men då missar vi filmskaparens ärende, skriver Ylva Liljeholm.

Det finns en stor risk att vi i framtiden får nöja oss med de bredare kommersiella filmerna, medan art house får stå tillbaka, skriver Ylva Liljeholm.

Tusentals elever har fått se ”Schindlers list” som skolbio för att få en förståelse för andra världskriget och förintelsen. ”12 years a slave” skulle kunna fungera på samma sätt som avstamp för diskussioner om människovärde och ondskans strukturer skriver Ylva Lindholm.

Tvåsamhetens invanda mönster skildras träffsäkert i en filmtrilogi av Linklater. Där finns både attraktionen och avståndet. Där studeras bräckligheten i den romantiska kärleken. Men kärlek, och vänskap, kan se ut på betydligt flera sätt än vi vant oss vid att se på film, skriver Ylva Liljeholm.

Mia Engberg är i all tysthet en av våra modigaste regissörer, skriver Ylva Liljeholm.

Filmen Såret i ditt hjärta handlar om mobbning och är gjord av elever som är vana vid att bli misstrodda. Vi måste på allvar börja diskutera vilken slags skola vi ska ha i Sverige. Alla kan prestera och finna något de vill göra, men då måste vi börja med att tro på dem, skriver Ylva Liljeholm.

”Monica Z” är en ny svensk film med manus av Peter Birro om den folkkära sångerskan Monica Zetterlund. Privat präglades hennes tillvaro ofta av kriser och alkoholproblem, men filmen blir bara kitschig, fantasilös och endimensionellt amatörpsykologisk när den ska utforska de svårare delarna av hennes liv, skriver Ylva Liljeholm.

Ylva är ett av namnen som är gångbara i film- och kultursverige. Men det går bra med nästan vilket typiskt svenskklingande namn som helst, visar Ylva Liljeholm. I en stor genomgång av filmsverige är den dominansen närmast total.

Barns känsloliv kan liknas vid filmens klippning, anser den irländska filmaren Mark Cousins. Men hur mycket kan man generalisera om barn och hur de fungerar, undrar Ylva Liljeholm.

Världen blir en bättre plats om den är jämställd. Men mäns röster behövs också i kampen för jämställdheten, inte minst i filmens värld, skriver Ylva Liljeholm.

Verkligheten speglas ibland allra bäst genom fiktionen och många av både 00-talets och de senaste årens spelfilmer låter klassperspektivet ta plats i sina historier, skriver Ylva Liljeholm.

Pojken Abdullah ger hopp om framtiden. Han vet intuitivt det pappan och Iqbal inte har förstått – att ett jämlikt och jämställt samhälle också är positivt för mannen. ”Den gröna cykeln” kommer säkert att uppfattas som provocerande av ett antal konservativa män. Men om de tittar lite noggrannare och med öppna sinnen kommer de att märka att det inte är männen som står på de anklagades bänk utan systemet i sig, skriver Ylva Liljeholm som fortsätter att reflektera över den Saudiarabiska filmen ”Den gröna cykeln”.

”Den gröna cykeln” är en saudiarabisk film som blottlägger den kvinnoförtryckande kulturen och de mekanismer som får kvinnor att vända sig mot varandra istället för att stå enade i kampen mot patriarkatet. -Se den.

Debutanter och oberoende filmare göre sig icke besvär, det är filminstitutets nya hållning i reglerna för produktionsstöd till svensk film. Upprördheten är stor bland filmarna, skriver Ylva Liljeholm.

Människors förmågor tas inte tillvara och värderas inte efter vad de faktiskt gör. Vi slösar med arbetskraft och människovärde precis som med så mycket annat här på jorden, skriver Ylva Liljeholm.

I filmen Amour skildrar Michael Haneke åldrandet och döden utifrån den tvetydiga kärlekens perspektiv, och inte utifrån ensamheten. Vilken rätt har vi att leka Gud med andras liv och död, frågar filmskribenten Ylva Liljeholm, och vilket ansvar har vi gentemot den som lider i livets slut?