I känslan av att inte vara som andra finns också en identitet som föder kraft och mod. Som kväkare kan man också vara bekväm med sin särart och bejaka den. Så kan man utgöra en kraft för fredsbyggande, skriver Julia Ryberg.

Tiden bedrar oss. I vardagens lunk räknas den i timmar och sekunder. Men i mötet med andra, i tillbedjan, i händelserna vi minns har tiden en helt annan karaktär, skriver Julia Ryberg.

Hur kan sinnesron infinna sig, mitt i vetskapen om världens smärta, i medvetenheten om allt som egentligen borde göras? Men fastän till och med packningen som behövs för sinnesroutflykten har tillkommit på sätt som är skadliga för andra, så finns det ändå alltid vägar att ta ansvar och finna inre jämvikt, skriver Julia Ryberg.

När en vän får det sista cancerbeskedet ställs tillvarons utsatthet på sin spets, också för Julia Ryberg. I förlusten förenas vi i den utsatthet som vi alla delar. När Jesus lämnade ut sig fullkomligt påminde han också lärjungarna och oss som går efter att lämna ut sig i tjänande, skriver Julia.

Kan också de nattsvarta stundernas ondska bli källor för ny godhet att födas ur? Julia Ryberg berättar hur kväkaren Emilia Fogelklou fann ett sätt att söka ljuset, ett sätt som står i skarp kontrast till vårt tänkande om offer och förövare, skuld och oskuld. Mitt i mörkret lyser vägen framåt.

Ibland relaterar vi för mycket till historiska fakta istället för den större sanning som händelserna förmedlar: Något inträffade som förändrade människors liv på djupet, skriver Julia Ryberg.

Julia Ryberg skulle spela fiol till påsklunchen men med planerna blev det inte mycket bevänt. Påsken bjöd ändå en lektion i hur livet kan verka också genom det oväntade.

Det är lätt att återge vad andra har sagt. Men kväkartraditionen sätter den egna, personliga erfarenheten i första rummet. Bara när vi själva har inventerat våra liv och åsikter i ljuset från det egna mötet med Gud kan vi på allvar bygga gemenskap och kollektivt fredsarbete, skriver Julia Ryberg.

”Stackars Jesus, bara man ville dyrka honom lite mindre och höra på honom lite mer”, skrev Emilia Fogelklou. Särskilt för barn som tänker mer bokstavligt kan det vara bättre att fokusera mer på trons budskap än på religionens berättelser.

Ett ickevåldsligt förhållningssätt handlar om att skapa fredliga möten i vardagens alla situationer. Men hur ser det äkta mötet ut när vi möter tiggare, telefonförsäljare, missionerande fundamentalister? Det behövs fredsbyggande alternativ till detta eviga ”nej”.

Beths ljusa ögonblick blir allt färre och är därför hjärtskärande kostbara. Inte med den bästa viljan i världen kan avvecklingen hejdas. Men det som ser ut att vara avveckling av en nations förstånd kan hejdas, skriver Julia Ryberg utifrån sitt möte med sin Alzheimersjuka svägerska i USA, ett USA där vapenlobbyn vill ha fler vapen som bot mot skolskjutningarna.

Kyrkoåret följs inte inom kväkarrörelsen. I mina föräldrars barndomshem firades varken jul eller påsk. Alla dagar är heliga och hela livet är ett sakrament, skriver kväkaren Julia Ryberg.

Julia Ryberg, verksam i Kväkarrörelsen – Vännernas samfund – i Sverige, Europa och Mellanöstern, skriver ett öppet brev till Barack Obama med anledning av den åter uppblossade konflikten mellan Israel och Palestina, och det lidande som den medför.