Språket bör, samtidigt som det är relevant, vara vackert. Riktiga ord – de må vara enkla, festliga eller fantasifulla – blir till hållbar text med inre liv. Något som litanian, med sitt ursprung från 400-talet, är ett exempel på än i dag, skriver Annika Sjöqvist Platzer.

Har jag varit med om denna försenade tågresa eller bara har upplevt att jag har varit det. Och stannade tåget verkligen i Katrineholm – fast det inte skulle det enligt tidtabellen, undrar Annika Sjöqvist Platzer. När Trafikverkets generaldirektör talar om ”den upplevda verkligheten” till skillnad från det statistiskt säkerställda börjar hon undra.

Språket kan pladdra, det kan sluta sig för oss och det kan vara som en glatt yta där ingenting fäster vid. Annika Sjöqvist Platzer beskriver det vardagliga mötet med främmande språk, av vilka somliga till och med talas på svenska.

Höstens debatt om svart och vitt – främst manifesterad genom Makode Lindes ”Afromantics” eller ”Tårtgate” som det kom att kallas och Stina Wirséns film ”Liten Skär och alla små brokiga” – får mig att tänka vidare kring vad som idag formar min, vår, bild av den andre, skriver journalisten Annika Sjöqvist Platzer.