Nästan varje religion kommer med hänvisningar om vad du får och inte får – eller snarare bör och inte bör – äta. Det går idag att härleda många av de förhållningsregler inför mat som vi i det sekulära samhället har till religiösa lagar. Och människor över hela världen väljer att äta eller undvika vissa typer av livsmedel som inte går ihop med deras religiösa övertygelse. Kraften som denna dietpraxis för med sig stöds utav en religiös dogmatik och spär på utövandet av ens tradition.

Men det kan också vara att den som förhåller sig till dessa matregler enbart gör det ur kulturella åtaganden, därmed finns det kanske inget gudomligt straff om du skulle bryta mot matreglerna. Mer än att du inte längre markerar ditt kulturella arv.

För visst finns det inget straff om vi lättar på våra mathänvisningar. Och visst kan en utgå från att inte följa dogmatiskt kost inte får några konsekvenser för efterlivet. Eller? Parallellen om att det är utifrån respekt (alt rädsla) för att bli dömd i efterlivet som riktlinjer för kost spelar roll känns inte relevant.

Jag själv väljer att inte fläsk som en identitetsmarkör. En påminnelse till mig själv om en del av mitt arv. Och skulle jag vilja hårdra det ännu längre borde jag äta kosher fullt ut. Men hur lätt är det och hur bemöts det?

I facebookgruppen ”Förbjud Halal/Kosher-slakt i Sverige” som har strax över 10 000 medlemmar skriver en användare att ”En stor anledning till att aldrig köpa något som är halalcertifierat är att det finansierar terrorism! ”. Detta är ett vanligt förekommande argument för den som varken gillar halal eller muslimer.

I själva verket Halal-certifierar flera stora företag sina varor. Förmodligen inte för att stödja terrorism utan för att öka sin omsättning. Smart. En behöver inte heller vara Einstein för att förstå att det är efterfrågan som styr marknaden. Ändå kommenteras detta av en annan användare som i samma tråd skriver: ” Det som är mest skrämmande är folks ovetande av detta… att deras pengar när dom köper halal går till t ex ISIS…” Jag låter den meningen gå okommenterad. Självklart bör köttätande ifrågasättas, men inte på religionsfrihetens premisser.

Både kosher- och halalslakt har länge varit ett ämne som även lekmännen kommenterar och menar sig besitta kunskap om. Så kanske det är ibland. Men min främsta känsla är dock att det är ett ”lätt-att-tycka-till-om” ämne. För visst är det lätt att ha åsikter om det som är annorlunda. Snarare hellre än att se över ens egen köttkonsumtion.

I Sverige förbjuds kosherslakt på 30-talet. Beslutet, enligt vissa, grundade sig i den ökande medvetenheten för djurskyddsfrågor. Andra menar att det beror på att de gigantiska antisemitiska strömningarna i Europa. Jag tror på det sistnämnda.

Än idag är kosher och numera även halalslakt förbjuden i Sverige och flera andra länder. Medan i USA, Frankrike och England är det tillåtet och skyddas av lagen om religionsfrihet. Det är hög tid att vi även här i Sverige ser över lagen om kosher- och halalslakt – för när minoriteter ges mindre utrymme i världen – bör vi gå före med att utöka rättigheterna inom lagen för religionsfrihet.

I ett Europa där nationalistiska partier får allt mer röster är en av frågorna de går till val på just halal och kosherslakt. Det franska Front Nationals Marine Le Pen har sagt att hon skulle förbjuda halal- och annan ritualslakt som görs utan bedövning om hon blev vald.

Även UKIP har manifesterat att de vill förbjuda all typ av ritualslakt utan bedövning. I Sverige vill företrädare för Sverigedemokraterna förbjuda skolmatsalar att servera halalcertifierad mat med motivering att det gör en till muslim. Men de vill också begränsa kosher och halalcertifierade produkter i Sverige.

Möjligheten till halal och kosherslaktat kött i Sverige är viktigt. Det är att uppmärksamma den religionsfrihet vi har i Sverige. För det motsatta är att inskränka rätten till judar och muslimers egen kultur.