Ska vi vara optimister eller pessimister inför det nya året? Vi kan faktiskt välja perspektiv själva. Det går att trovärdigt argumentera för båda hållningarna.

På den negativa sidan kan vi t ex peka på valet av Trump, Duterte, Putin, al-Assad, Erdogan – en blandning av oförutsägbara populister och ”kraftkarlar”, för vilka det inte är självklart att hålla sig till lagar och demokratiska spelregler. Sannolikt bör även Brexit räknas dit, liksom givetvis Israels fortsatta vägran att följa internationella lagar.

På liknande sätt har USA ansett sig kunna agera militärt i hela 138 länder under 2016 med Special Operations Forces. Detta trots att Obama konstaterar, att han blivit den första presidenten som hela tiden varit i krig under sina två perioder. ”Det är inte bra för vår militär, det är inte bra för vår demokrati.” Av åtta utkämpade konflikter har resultatet blivit  noll segrar, två nederlag och sex oavgjorda – allt enligt SOF:s egen  underrättelsetjänst.

Den militära maktens väg till lycka och välstånd har än en gång visat sig destruktiv. Egendomligt då att svenska partier tävlar om att visa sig duktigast i kraven på mer pengar till militär och rustningar. Som vanligt vinner Jan Björklund den tävlingen. Låt oss hoppas att Magdalena Andersson bjuder tillräckligt motstånd med stöd av Margot Wallström m fl. Peter Hultqvist är ingen bra bundsförvant i det motståndet; tänker för militärt trots att han i sin ungdom var vapenvägrare.

Positivt är i varje fall, att Sverige nu sitter i säkerhetsrådet, detta sagt utan tro på att mirakel därmed kommer att ske. Kanske kan det få positiva verkningar på hemmaplan också, så att politik för avspänning blir viktigare än rustningar för dyra pengar.

Sant är att vi kan ta del av nedslående rapporter om skrämmande svält bland barn i sköra länder som t ex Sydsudan: 2-åringar som är för svaga för att gå, vart femte barn lider av undernäring, och för en 15-årig flicka är risken att dö i barnsäng större än chansen att fullborda skolgången.

Samtidigt lyckades världen att med råge leva upp till millenniemålet att till 2015 halvera extrem fattigdom jämfört med 1990. Målet nåddes redan 2010, mest tack vare Indien och Kina. Det betyder att det i dag är 130 000 färre extremt fattiga än i går! Dock ingen rubrik om detta i vare sig morgon- eller kvällspress. Barnadödligheten har nästan halverats, medan läskunnigheten och vaccinationerna har ökat. Och målet till 2030 är att ”avskaffa fattigdomen i alla dess former överallt”. Vilken utmaning!

Om vi går till frågan om klimatet, har rapporterna börjat ändra karaktär. Det är sant, att istäcket  Arktis krymper, och en ismassa stor som Gotland + Öland är på väg att brytas loss i Antarktis, men det är inte kört, även om det ännu kan gå illa trots alla positiva tecken. Nu ökar investeringarna i förnyelsebar energi dramatiskt helt enkelt därför att det är mer lönsamt. Blir det paradoxalt nog den anpassningsbara kapitalismen som räddar världen från värmeslag, den som i så hög grad bidragit till det nuvarande hotet?

World Economic Forum konstaterar, att priset för solkraft har sjunkit snabbare än förutsett och fortsätter att sjunka. I 30 länder är det redan billigare än kol, och allra billigast är vindkraft. I nuläget subventioneras kol fyra gånger mer (nästan $500 miljarder 2014) än förnyelsebar energi ($125 miljarder). En halv miljon solpaneler installerades i fjol varje dag! Trump lär inte kunna väcka liv i den nedlagda kolgruvorna.

Framtiden ligger i det förnybara, i den cirkulära ekonomin. Det gäller ”bara” att ställa om samhällsutvecklingen. Det kommer inte att saknas motstånd, och strukturerna är tröga, men med en tillräckligt stark folklig mobilisering kommer politikerna att våga ta långsiktiga beslut. Det gäller ju deras och våra barns och barnbarns framtid.