”Livsmod” var  helgens välbehövliga tema när Seglora Smedja 11-13 november bjöd in till årets Befriande Teologiskt Forum. Några dagar dessförinnan hade världen fått bevittna valet av en presidentkandidat i USA som röstats fram  utifrån att ha  kampanjat  om intolerans, rasism och sexism. Utifrån en kampanj som öppet hotat  att devalvera människovärdet och som oförblommerat skisserat en politik som utgår från en  övertygelse att människors värde varierar beroende på omständigheter som har att göra med ekonomisk status, religion, ras, kultur, härkomst, nationalitet och medborgarskap. Ett absolut människovärde växlas om  till ett  marknadsvärde varierande av växlingskurs med  extremt dålig kurs på t ex mexikanare.

Donald Trump tenderar att vilja sköta  USA  som ett storföretag – som kan  behöva omstruktureras och behöva avskeda en massa onödigt folk i syfte att  bli mer vinstgivande och konkurrenskraftigt -snarare än ett land befolkat av människor med olika förutsättningar och behov som kräver rättvis fördelningspolitik för att leva och överleva på den enda jord som är människan given.

Som en röd tråd genom hela Befriande Teologiskt Forum gick vittnesmål om människovärdet och där vittnesmål om hopp och tillit  var ämnade att ge inspiration och livsmod  att hålla hoppet om en framtid med fred, jämlikhet och rättvisa för jordens folk vid liv.

Professor Jayne Svenungsson inledningstalade fredag kväll  i Stockholms Stadsmissions Sankt Pauls kyrka utifrån ”Det trotsiga hoppet. Religion, bildning och värnande av det mänskliga”  med utgångspunkt i gammaltestamentlig tid då profeter  talade om moralisk omvändelse. Om  ett hopp som kan gestaltas i två olika varianter som båda behövs. Det spektakulära hoppet om en ny himmel och en ny jord och det lågmälda hoppet i form av tålmodiga processer.  Jayne Svenungsson varnade för farliga stereotyper som funnits genom historien fram till idag och kan kännas igen i talet om ”de vilda barbarerna utanför Europa som kommer att förgöra oss.”

Lördag förflyttade vi oss till Storkyrkan där Ulrika Knutsson och Maja Hagerman talade utifrån ”Mylla för mod – historien och nödvändigheten att värna människovärdet.”

Om de modiga föregångskvinnorna i Fogelstadgruppen på 1920-talet med bl a Elin Wägner berättade Ulrika Knutsson.  Om ”Statens institut för rasbiologi” från 1922 och dess förste chef Herman Lundborg, hans mätmetoder av olika skallar och ansikten och hans uppfattning om ”rasblandning som ett hot mot folkhälsan” berättade Maja Hagerman.

Kändes smått surrealistiskt att veta hur samtidigt – inte långt från Storkyrkan där vi befann oss  – nazistiska Nordiska motståndsrörelsen fått tillstånd att demonstrera och hur hundratals personer med fanor med Tors runa  marscherade från Kungsträdgården till Mynttorget.

”En visselblåsares berättelse: Att värna det mänskliga genom avslöjandet av orättfärdighet.” Så löd rubriken när Anders Kompass vittnade om vikten att vara trovärdig och sann mot sig själv.  ”Jag sprang inte min väg. Jag deserterade inte”  förkunnade fd FN anställde Anders Kompass som fick betala ett högt pris för att han såg som sin mänskliga plikt att blåsa i visselpipan när han fick kännedom om misstankar att barn i Centralafrikanska republiken  utsattes för sexuella övergrepp av  franska fredsbevarande FN soldater som var satta att skydda barnen.  Sanningen segrade till slut och Anders Kompass friades  och frikändes.  Anders Kompass har lämnat FN och känner sinnesfrid.

Susanne Wigorts Yngvesson talade utifrån bl a Pär Lagerqvists text från 1939 ”Den befriade människan ”,  ”Jag sitter och håller en liten sten i handen”,  Om den lilla världen i den stora och vice versa. Om ”gratia” nåden som är gratis. Om Zvi Kolitz text ”Jossel Rakovers samtal med Gud”  under sista timmarna av sitt liv i Warszawaghettot  – övergiven av Gud fortsätter Jossel Rakover  att tro på Gud.  Befriande Teologiskt Forum inramades  också av Susanne Yngvessons psalmtext Ljusets rustning –  en nyskriven  psalm som vi premiärsjöng  i Nacka kyrka.
”Gå ut i hela världen.  Se livet som det är.  Gå ut ur hus och kyrka, till människorna där. Se Gud i murars sprickor. I utsatthet, misär. Gud lever bland de minsta . Du hittar honom där .”

Om ”Maryammoskén i Köpenhamn – institutionaliseringen av muslimsk feminism ”  berättade den kvinnliga 42-åriga  imamen och 4-barnsmamman Sherin Khankan som tillsammans med ytterligare en kvinnlig imam  – Saliha Marie Fetteh – i februari i år öppnade den första kvinnliga moskén i Skandinavien,  där  kvinnor håller fredagsbön för enbart kvinnor,  men där män också är välkomna på alla andra tider.  Om något gav livsmod så var det Sherin Khankans vittnesmål och förkunnelse om sitt liv som kvinnlig imam i vårt grannland.

Själavård grundad i muslimsk tro som följer Korantolkningar som  ger muslimska kvinnor rätt till gratis skilsmässa  är en av fyra  hörnstenar  i Maryammoskén. Tidigare tvingades  muslimska kvinnor  åka utomlands och betala dyra pengar för en skilsmässa.  Övriga tre hörnstenar är att polygami inte är tillåtet, att båda föräldrar har rätt till barnen och att fysiskt och psykiskt våld upphäver ett äktenskap.

Vidsynthet ser Sherin Khankan som den viktigaste förmågan i en imams själavårdsarbete .  God utbildning är också oerhört  viktigt. Sherin Khankan har en magisterexamen i religionssociologi och filosofi, är specialiserad på sufism  och  utbildad i kognitiv psykoterapi.  Sherin Khankan påminner  om att inget finns i Koranen som motsätter sig kvinnliga imamer och att två av Muhammeds många fruar – Aisha och Umm Salama – ledde fredagsbön i moskén. Det behövs därför inte någon reformation säger Sherin Khankan utan bara att återvända till en  ursprungstradition.

Hon fick medhåll av professor Mohammad Fazlhashemi som påpekade att till och med en mycket konservativ iransk imam har deklarerat att  inget finns i Koranen som motsätter sig kvinnor som imamer.
Ord ger  upphov till olika  tolkningar  och blir därför lätt  orsak till konflikter och maktkamp.  Toner och  ljud i form av  musik  däremot  är ordlöst  tilltal och utgör därför  fredlig kommunikation  människor emellan.
”Vi vill utmana normerna och använda musiken som ett fredligt vapen för att visa på likheter, skapa relationer mellan olika kulturer och förståelse i den internationella debatten över gränserna. Vårt språk är musiken. Det är så viktigt, speciellt nu i dessa tider. ” Så beskriver sig Världens Band  – en musikgrupp bestående av 14 personer från 7 länder och 3 kontinenter  i ett enda band – som gav oss en hisnande upplevelse på lördagskvällen.

Om vaksamhet, väntan och förväntan handlade  därefter Helle Kleins angelägna  predikan i söndagsgudstjänsten  i Nacka kyrka. ”Håll er vakna, människovärdet står på spel, säger Jesus till oss idag.  Och det står sannerligen på spel i dag – i flyktingkrisens tid, i murbyggeriets tid, i det auktoritära sanningssägandets tid och i fördomarnas tid. ”