Den 4 september 2016  helgonförklarade Vatikanen Moder Teresa som vigde hela sitt liv åt Calcuttas fattigaste, sjuka och döende människor.  Som katolsk kvinna har jag dock en undran. Skulle samma Moder Teresa blivit helgonförklarad om hon samtidigt dvs parallellt med sitt självuppoffrande arbete  även hade gjort sig känd  som förespråkare för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa?

Jag tänker så här.  I  USA finns  ordenssystrar som tillhör Leadership Conference of Women Religious (LCWR) och som är världsberömda för att bl a arbeta bland USA fattigaste och marginaliserade människor. Dessa systrar blev även  kända för att stödja Obama Care och dess  positiva syn på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa i bjärt kontrast till USAs biskopskonferens som starkt opponerade sig mot  Obama Care  av samma skäl.  Istället för att höjas till skyarna av Vatikanen har dessa barmhärtighetens systrar förföljts och baktalats av Vatikanens Troskongregation.

Påven Johannes Paulus II –  världsberömd bl a  för sitt motstånd mot allt vad kvinnors jämställdhet heter – fann i Moder Teresa ett ödmjukt och tjänande kvinnoideal som han gärna ville att världen skulle dela med honom. För Johannes Paulus II blev Moder Teresa en själsfrände i att frälsa världen från artificiella preventivmedel och motarbeta all laglig möjlighet för kvinnor att få abort.  1979 fick Moder Teresa Nobels Fredspris. I sitt nobeltal i Oslo förkunnade Moder Teresa inför en hel värld att  ”det värsta brott som kan begås är kvinnor som gör abort.”  Detta samtidigt som hon reste runt i världen och kampanjade för Vatikanens förbud mot preventivmedel!

Med andra ord kan jag sluta undra och konstatera att det inte är barmhärtighet och självuppoffrande välgörenhetsarbete bland världens fattiga och sjuka som i sig är tillräckligt och avgörande för Vatikanens upphöjelse. Det avgörande är att samtidigt ha ”rätt” vatikanska värderingar när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

I katolskt konservativa Latinamerika har  vatikanska värderingar sedan länge haft  förödande verkan. I t ex El Salvador är abort totalförbjudet sedan 1998 och överträdelse kan ge mellan 2-8 år fängelse.  Nu  föreligger dessutom ett förslag från oppositionspartiet Nationalist Republican Alliance (Arena) om att ytterligare skärpa lagstiftningen. Abort bör straffrättsligt  jämställas med ”särskilt grova och brutala mord” och ge samma straff  dvs mellan 30-50 års fängelse. 

Hand i hand med vatikanska  värderingar kring preventivmedel och abort går vatikanska preferenser för konservativt högerstyrda regimer.  Om vi håller oss kvar i El Salvador så blev där ärkebiskop Oscar Romero 1980  brutalt mördad medan han  celebrerade en själamässa i ett  sjukhuskapell – Divina Providencia – i  San Salvador.  Det var ett mord med högerextremistiska  implikationer som omedelbart gjorde Romero till martyr och  Monseñor i folkets ögon.  Men inte i Vatikanens ögon.

Kyrkans hierarki  i El Salvador samarbetade med rika markägarfamiljer och militära myndigheter.  Romero hade gjort sig känd för sin kamp mot våld,  för rättvisa och mänskliga rättigheter.  I hela Latinamerika satt invånare i varenda by och lyssnade i sina radioapparater på Romeros söndagspredikningar. Året innan Romero mördades var han i Rom och sökte stöd hos Johannes Paulus II, men denne vände dövörat till.   

Man vet inte namnet på Romeros mördare, men man vet att mördaren  tillhörde  högerextremistgruppen kring militärledaren Roberto D’Aubuisson.  I detta sammanhang kan det var värt att notera att det var just Roberto D’Aubuisson som 1981 bildade Arenapartiet dvs samma parti som nu vill skärpa abortlagstiftningen i  El Salvador!

Oscar Romero är  36 år efter sin martyrdöd ännu ej helgonförklarad. Men förra året bröts dödläget  – mycket tack vare påve Franciskus – och Romero är nu sedan 2015 saligförklarad.    

Moder Teresa avled 1997.  Genom att  Johannes Paulus II påbörade saligförklararingsprocessen en aning fortare än lovligt  kunde han redan 2003 saligförklara henne och 19 år efter sin död, är nu alltså moder Teresa helgonförklarad

I turbofart gick det också att helgonförklara Francosympatisören den helige Josemaría Escrivá – präst och grundare av Opus Dei – som avled 1975,  saligförklarades 17 år efter sin död 1992 och var ”färdigt”  helgon 27 år efter sin död  2002.   

Att jämföras med den slowmotion som rör allt  runt Oscar Romero. 

Kan det vara så här?  Hur snabbt en person blir  helgonförklarad efter sin död kan i mångt och mycket ses som en fingervisning för vilka värderingar Vatikanen önskar bör vara vägledande för världen.

Att det sker ett mirakel i relation till en avliden tilltänkt helgonkandidat är grundförutsättningen för kanonisering.  Jag tänker att ett mirakel i sig är att mirakel tycks inträffa  snabbast ju högre korrelation  det har  till vissa specifika och särskilt omhuldade vatikanska värderingar.