I stolsfickan på tåget bjuder SJ denna månad på en spaning av dagens religiositet. Tidningen Kupé målar en på många sätt träffsäkert bild, där ord som balans i livet, empati, att leva hälsosamt, skapelsen och det egna jaget lyfts fram som sådant människor tror på. Samt Vetenskapen.

Upplysningstidens vetenskapsideal lever kvar som religionens motståndare, menar man. Tröttheten faller över mig. Samma gamla klyscha, tro och vetande på två sidor mot varandra: Guds existens går inte att bevisa, då passar religion inte in i en värld där vetenskap finns…? Nej, det finns större problem med frågan tro-vetande än bara sanningsanspråk.

På konferensen Samhälle och Existens som hölls i Malmö nyligen var tro och vetande ett bland många ämnen som rör de existentiella frågornas möjlighet i samhället och livet idag. I seminarier, föreläsningar och panelsamtal möttes politik, kultur, media och teologi.

I seminariet Religion som konstart likställdes inte religion och konst, men väl dess språk och uttryckssätt. För, ponera att vi lät naturvetenskapen diktera alla sanningar för oss, och lät naturens lagar visa oss vägen – då skulle den starke slå ut den svage och varken demokrati eller alla människors lika värde finnas inbyggt. Då skulle kunskap begränsas till den värld som kan målas i svart eller vitt. Det hierarkiska, främlingsfientliga och enkelspåriga skulle ges tolkningsföreträde.

Vi behöver det språk där styrka och svaghet lever sida vid sida runt omkring oss, och i var och en av oss. Det sköra och vackra tillsammans med smärta, sorg och svek. Det språk som kan hantera motsägelsefullhet, härbärgera olikheter och uttrycka värderingar i ett levande samtal. Konstens och trons språk.

Tro är inte vetenskap. Hur skulle vi kunna studera den inre världen med verktyg från den yttre världen? Hur skulle vi kunna tala om kärlek och längtan om inte konstens språk fanns? Hur skulle vi kunna tala om glädje och förundran, om inte leken fanns? Hur skulle vi kunna finna hopp om inte kreativiteten och skapandet fanns? När vi ska formulera människosyn, samhällssyn och vision för framtiden, då behöver vi det språk som kan omfatta livet i alla dess färger.

I en radiokrönika från i söndags pratar Göran Rosenberg om trosunderskott. De värderingar som får oss att fatta bra beslut kommer ur vår tro; det som är våra erfarenheter av att vara människa, inställningar till livet, till gott och ont, rätt och fel, människovärde osv. När vi ska ta ställning i viktiga frågor som vem vi ska rösta på, vem vi ska ta i hand, vad vi behöver ta avstånd ifrån – då behöver vi kunskap, men kanske än mer kontakt med trons värld och trons språk. Det som gör att vi tar hand om varandra och vår skapelse, det har att göra med det vi tror på.
Detta kan du inte förstå med ditt förnuft. Du måste spricka upp. (1200-tals poeten Rumi, citerad av skådespelaren Etienne Glaser i konferensen Samhälle och Existens avslutande reflektion.)