Jag tänker på Olle Ljungström. Jag kommer inte ifrån det.

Olle Ljungström inpå huden

Görel Byström Janarv

Jag tänker på Olle Ljungström. Jag kommer inte ifrån det.

Vi hade samtalat några gånger om rum och ting som är livstydande. Precis som jag gjort med 99 andra som berättat för mig om rum och ting som bär helighet och skapar gudsmöten för dem. Hans berättelse och alla de andras blev boken Guide till Gud, allt fångat otroligt fint i bild av Pål Sommelius.

Under drygt ett år reste vi kors och tvärs över landet och skapade en slags alternativ kartbok över hur och var människor möter Gud – eller snarare hur de skapar rum för gudsmöten. Darshan berättar om den heliga degen i gurdwaran, Maliwan om sitt butiksaltare, Kennedy om om korstecken på  fotbollsplanen, Rodney om minikyrkan han byggt på tomten. Berättelser om bilar, badrum och bönhus. Ja, alla dessa vittnesbörd om andligt liv en bra bit från allfarvägarna – men äkta och naket om det som bär oss. 

Olle3

Just den här dagen skulle Pål ta bilder av Olle Ljungströms korssamling. Men väl där har Olle ändrat sig. Han har något annat han vill visa – och drar upp t-shirten och visar tatueringen han låtit göra på magen. Där står det Gud. Varken mer eller mindre. Ingen konstfärdigt utförd tatuering precis, snarare en gjord utan andra ambitioner än att påminna bäraren om vad som bär när allt annat brister. Som om den var ristad i stor nöd.

Hans berättelse lyser starkt, mörkt och inpå huden.

Här är den.

Det började med att jag fick ett krucifix av en vän.

Sedan har korssamlingen växt.

Idag har jag också buddhor och ikoner.

Och en stor bibelspråkstavla med

”Gud är kärleken” och maffig ram.

Jag har svårt att formulera i ord vad

de betyder för mig,

Men om det finns en miljondels chans att Gud finns

så är det lika bra att gardera sig.

I perioder när jag varit deprimerad

och sedan en dag kan äta frukost med någon igen

som jag tycker om och kan skratta,

då är det som en outtalad bön till Gud;

Låt det här leva!

Skjut i mig lite kraft!

Ett kors bär jag alltid med mig,

för det är inristat på min vänsterarm.

Vi var sju kompisar

som bestämde oss för att

det skulle bli vår symbol.

Och ristade in det med skalpell

och blandade blod.

En helt ny tatuering har jag precis nedanför naveln.

Där står det helt enkelt GUD.

Så nu är jag märkt för livet.

Kommentarsfältet är stängt.