”1.Himmelen brinner! Mörkret försvinner! Här vid Guds sida vi vandrar i ljus. Hatet besegras! Hoppet kan stegras! Livsträdets blommor vill smycka vart hus.
2. Eldarna falnar, drömmarna svalnar, mil efter mil över asfalt och sten.Tomt ekar skratten. Rädslan och natten växer inom oss i lågornas sken.
3. Gränser som korsas, skeppen som lossas, hastar vi fram genom städernas ljud.Främling i hamnen omsluts i famnen, rösterna viskar och ber till sin Gud.
4. Dagen är nära! Kom du min kära! Människa kom till Guds skapelses hus! Ta mig i handen, stegen i sanden leder oss fram emot räddningens ljus.
I ljusets rustning du klär oss. Natten går mot sitt slut. Med svärdet som änglarnas stjärnbloss och skölden som hoppet håll ut!”
Så premiärsjöng vi Susanne Wigorts Yngvessons nyskrivna psalmtext på Seglora Smedjas fördjupningssöndag i Nacka kyrka 17 april. Temat var ”Att möta terror med ljusets rustning – teologi som motkraft mot rädslans kultur.”
Med inspirerande exempel från konst, judisk mystik, litteratur, och musik bidrog söndagens stjärnteam till att klä oss – dagens kristna- i ljusets rustning som sköld mot de mörkrets krafter som idag liksom för 2000 år sedan hotat människan och då Paulus manade de första kristna att ”lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning ” (Rom 13:12).
Helle Klein höll en lysande predikan om Paulus som likt den envisa martallen i Karin Boyes dikt trotsar naturen och en motspänstig verklighet för att förkunna evangelium.
Susanne Wigorts Yngvesson tog avstamp i terrorattackerna i Paris och Bryssel och tog i sitt inspirerande föredrag hjälp av bla Pär Lagerkvist ”Den befriade människan” och William Blake för att belysa det lilla i det stora och det stora i det lilla. ”Att se en värld i en sten.”
[…] Ta på dig ljusets rustning […]