2005 enades bortåt 200 palestinska civilsamhällesorganisationer om att lansera en internationell kampanj för Boycott Divestment Sanctions riktade mot Israel. Syftet var trefaldigt:
- Slut på ockupationen och nedmontering av muren
- Fullständiga och jämlika villkor för Israels arabiska medborgare
- Rätt för palestinska flyktingar att återvända i enlighet med FN-resolutionen 194
Bakgrunden var, att Israel systematiskt nonchalerat alla uttalanden och resolutioner, där det internationella samfundet – såväl regeringar som FN-organ – fördömt Israels ockupation och ockupationspolitik. Om inte ord har någon verkan – kan siffror och ekonomi tala ett tydligare språk och därigenom få någon effekt? Kan de hjälpa Israel och dess regering att lämna brottets bana och börja följa internationell konventioner och lagar, som de formellt har ställt sig bakom?
BDS-kampanjen lanserades i förhoppningen om att Palestinas sydafrikanska ögonblick äntligen hade kommit, och den har också fått stöd från sydafrikanskt håll, bl a Desmond Tutu. Kairos Palestina – ett teologiskt dokument av palestinier, som kom att påverka debatten i många kyrkor världen runt, verkade i samma riktning. Ändå var gensvaret på BDS-kampanjen måttligt de första åren, ja, så svagt att t o m israeliska sympatisörer tenderade att avskriva kampanjen som misslyckad. Numera har vinden vänt:
Stora internationella företag som Veolia och G4S drar sig tillbaka från Israel för att inte förlora anbud i andra länder. Betydande kyrkor som metodisterna och presbyterianerna i USA har beslutat att göra sig av med aktier i företag som tjänar på ockupationen. Vissa europeiska banker och pensionsfonder placerar inte längre sina medel i israeliska banker med relationer till bosättningarna på ockuperad mark. Kulturella och akademiska bojkotter är kanske de allra vanligaste. Så beslöt t ex den i Israel storsäljande Henning Mankell, att hans böcker inte längre fick ges ut där.
EU-domstolen har förklarat, att bosättarprodukter inte omfattas av de gynnsamma handelsvillkor som Israel fått av EU. Av den orsaken har EU krävt, att det tydligt ska framgå, om någon produkt tillkommit i en bosättning. Misstankar finns, att flera företag sökt runda villkoret genom att ompaketera produkterna inne i Israel.
Att den israeliska regeringen oroas av denna utveckling är naturligt. Redan 2011stiftades en lag, som gjorde det möjligt att åtala personer och organisationer som stöder BDS. Lagen har aldrig använts men har tystat debatten i Israel, vilket nog var själva poängen. Det är uppenbart, att BDS ses som det hittills största politiska hotet mot Israel, som mobiliserat sina ambassader och satsat ett par hundra miljoner för att på olika sätt bekämpa BDS. Som vanligt ingår anklagelser om antisemitism i arsenalen, men ropet ”vargen kommer” har vid det här laget förlorat mycket av sin trovärdighet.
För kampanjens tillskyndare är detta en stor framgång. Äntligen har de hittat en svag punkt i Israels hittills ogenomträngliga pansar. Sorgligt är däremot att flera regeringar – Kanada, Frankrike, Storbritannien – tillgriper åtgärder för att kväsa bojkottinitiativ.
I höstas dömdes 12 personer i Frankrike för att de burit tröjor med texten ”Länge leve Palestina. Bojkotta Israel” och delat ut broschyrer med budskapet ”Att köpa israeliska produkter innebär att legitimera brott i Gaza”. Triumferande förklarade chefsjuristen för den judiska paraplyorganisationen CRIF: ”BDS är ILLEGALT i Frankrike.”
På amerikanska colleges har propalestinska lärare och studenter utsatts för (hot om) avsked p g a kritik av Israel. I ett fall tvingades universitetet att betala nästan en miljon dollar till en avskedad lärare. 2014 registrerades över 150 fall av censur, bestraffning och andra svårigheter för propalestinska aktivister, och nästan lika många det första halvåret 2015. Miljardärer som Sheldon Adelson och Haim Saban har donerat tiotals miljoner dollar till en fond för att bekämpa BDS på campuses, och åtminstone fem stater har antagit lagar mot BDS-rörelsen.
I Storbritannien har regeringen aviserat en lag, som ska förbjuda kommunala och offentliga organ att bojkotta oetiska företag som är inblandade i vapenhandel, fossila bränslen, tobaksprodukter eller israeliska bosättningar på Västbanken. De som bryter mot lagen kommer att drabbas av hårda straff enligt ministrar.
Israels agerande förvånar inte, men hur västerländska regeringar kan låna sig till tydligt odemokratiska åtgärder för att förhindra en politisk debatt – det är obegripligt. Med goda skäl kritiseras regeringarna i Polen, Ryssland och Ungern för att med odemokratiska medel kväsa politisk kritik. När regeringar i Väst kriminaliserar fredlig aktivism mot Israels snart 50-åriga ockupation – då tiger medierna. Oavsett inställningen till BDS borde de slå larm. Det handlar ju faktiskt om det kanske största hotet mot yttrandefriheten vi sett på senare år i vår del av världen.
Bernt Jonsson
Hej Bernt,
Jag håller med dig om betydelsen av BDS-kampanjen och Israels försök att illegalisera
den. Men på en punkt måste jag korrigera dig. Henning Mankell var förvisso en stor Palestinavän, och deltog i såväl palestinska litteraturfestivaler som i Ship to Gaza. Han uppträdde aldrig i Israel, men det är inte korrekt att hans böcker inte får publiceras där. Hennings uppfattning var att det var bättre att de israeler som ville kunde läsa det han skrev.
Vänligen
Dan Israel
Det enda man behöver veta om den rasistiska, våldsbenägna och från de kristna kyrkornas sida ersättningsteologiska BDS-rörelsen är detta: ”Vårt mål är en palestinsk stat vid sidan av en palestinsk stat”.
Omar Barghouti, ledaren av rörelsen, som svar på en fråga om vad som händer med den judiska staten Israel när BDS får som den vill, 4 mars 2009 i Ottawa.
Inte lätt att diskutera Palestinafrågan utan vänsterideologiska skygglappar. Om man nu kräver att de araber som lämnade sin jord 1948 nu skall få komma tillbaka och ta denna i besittning igen måste man ju också kräva att fördrivna tyskar skall återfå sin förlorade jord i öster eller de finnar som fördrevs från Fjärrkarelen skall få återvända. Några sådana krav har aldrig rests. Miljoner kristna, judar och andra folkgrupper har på senare tid fördrivits från sin hembygd utan några större protester från skribenterna på Dagens Seglora. Faktum är att det ligger inte i arabernas intresse att utplåna Israel vars t. ex. sjukvård är av världsklass och utnyttjas i stor utsträckning av landets ”fiender”. Slutligen en fråga: får man köpa apelsiner och grapefrukt från Jaffa nu när dessa finns i fruktdiskarna?
Tack Dan för att du korrigerade mitt minnesfel. Min enda kommentar till PL:s och Markus Stettiners inlägg är, att ni inte kritiserar min artikel, vars ämne var västregeringars farliga svek mot yttrandefriheten. Poängen med denna är ju skyddet för en stor frihet att framföra även misshagliga åsikter och att plädera för både politiskt och personligt agerande, så länge som detta inte hotar grundläggande demokratiska värden. Den som står upp för yttrandefriheten bör i stort sett kunna instämma i min varning för att denna hotas av lagstiftning mot BDS.