Milgrams omtalade och omdiskuterade socialpsykologiska lydnadsexperiment under början av 1960 – talet, kan ifrågasättas både etiskt och metodiskt samt utifrån att endast män deltog i studien, men oavsett detta är experimentet, som en socialpsykologisk varningsklocka högaktuellt.

Milgram ville undersöka, i relation till andra världskrigets facit av fasansfull brutalitet och avhumaniseringsprocesser ─ vad det var som fick människor att utföra denna typ av inhumana handlingar med förödande konsekvenser? Hur kunde människor som ansågs som socialt välanpassade och friska utföra morbida handlingar? Var det personer som retrospektivt kan definieras som onda och sjuka eller är vi alla i utsatta situationer förmögna att skada andra?

Milgrams vetenskapliga metod blev som sagt starkt ifrågasatt eftersom deltagarna i experimentet inte informerades om syftet och att experimentet iscensattes av skådespelare.

Med hjälp av fejkad lottning bestämdes vem i experimentet som skulle få rollen som elev eller lärare; dvs ─ en överordnad eller underordnad position. Läraren gav eleven ett flertal frågor och om läraren ansåg att svaret var felaktigt så bestraffades eleven med elektriska stötar.

Det är intressant och belysande att redan i ett initalt skede valde majoriteten av deltagarna att fullfölja studien trots elstötarna som bestraffning. I experimentet utdelades i själva verket inga stötar men informationen om el kunde ha fått deltagarna att avstå av risken att få elektricitet i kroppen.Metoden kan alltså ifrågasättas men resultatet likväl fungera som ett pedagogiskt varnande diskussionsunderlag över människans benägenhet och sociala förmåga att lyda order.

Milgrams huvudfråga var om människor utförde skadliga och dödliga handlingar om de beordrades av auktoriteter? Dessvärre blev svaret på frågan ett tveklöst ja. Av de 40 män som deltog gick 65 procent av dem så långt att de var beredda att ge 450 volt av elektriska stötar, vilket är dödligt för en människa. Majoriteten av deltagarna var alltså redo att döda en människa om ordern kom från en auktoritet som i den här studien gestaltades av en man i vit rock.

Det finns givetvis olika grader av makt i olika sociala situationer men Milgrams och andra socialpsykologiska studier visar att människan är beredd att underordna sig makt och auktoriteter i olika former och skepnader. Om vi exempelvis illustrerar faktum med fokus på flyktingströmmarna, och att EU- basen Donald Tusk kan säga i direktsändning: ”Kom inte hit” så finns det socialpsykologiska skäl att bli djupt oroad och börja ställa grundläggande frågor om vad människan är kapabel till.

Människans benägenhet att lyda order och överskrida sina etiska och humana gränser kan få vem som helst bli offer eller bödel, i utsatta situationer. Om detta riktas mot redan stigmatiserade och utsatta individer och grupper, har redan andra världskriget bevisat att konsekvenserna är fullständigt oacceptabla. Det finns alltså uppenbara skäl att föra in socialpsykologiska förklaringar och perspektiv, i analysen av samtida allehanda maktpositioner. ”Jag lydde bara order”, är aldrig ett godtagbart försvarsargument, för att fysiskt, psykiskt och socialt skada och avhumanisera människor. Historien borde redan ha lärt oss det, utan socialpsykologiska experiments påminnelser.

Cecilia Persson