Mitri Raheb, palestinsk präst och kyrkoherde i Betlehem och Gideon Levy, israelisk journalist verksam på dagstidningen Haaretz, har tilldelats 2015 års Olof Palme pris. Lördag 30 januari var jag i Storkyrkan och lyssnade då de båda talade  med domprost Hans Ulfvebrand som samtalsledare.

Mitri Raheb och Gideon Levy har av sina svenska kritiker beskyllts för att vara icke-representativa extremister ”som inte önskar fredlig samhällsutveckling i Israel.”  Exakt, tänkte jag när jag satt där. Jag lyssnar på ”två icke-representativa extremister” vilket ju precis skulle kunna sägas utgöra en definition på  visselblåsare, en  kanske modern beteckning för profet? Och när har visselblåsare alternativt profeter ansetts representativa eller varit populära ?   Impopularitet i sin samtid är visselblåsarens och profetens signum.

Så tack Lisa Abramowicz, generalsekreterare  för Svensk Israel-Information, Ulf Öfverberg, ordförande Samfundet Sverige-Israel, Stockholm och Ulf Cahn Förenade Israel-insamlingen, för att ni bekräftar definitionen I annat forum även här.

Vreden mot visselblåsare och profeter ligger just i att sådana sätter ord på något som är förbjudet att tala om t ex att  ”fredlig samhällsutveckling”  hittills ännu aldrig varit utmärkande i relationen Israel-Palestina.  För 2700 år sedan uttryckte dåtidens visselblåsare  profeten Hosea  sin samtids missförhållanden i Israel  genom att  beskriva det avfälliga och ogudaktiga Israel  som ”Guds  otrogna hustru.” Vår tids moderne visselblåsare, Mitri Raheb, beskriver relationen mellan dagens Israel och Palestina som mellan ”en förövare som våldtagit en kvinna och ständigt våldtar henne på nytt.”

Likt Gamla Testamentets profeter som satte sig upp mot kungar och förtryckare  sätter sig  idag Gideon Levy upp mot ”kung” Netanyahu och hans orättfärdiga välde. Jag tyckte mig i Storkyrkan höra samma rättvisepatos hos Gideon Levy som det som genljuder hos profeten Amos i Gamla Testamentet. ”Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.”

Mitri Raheb och Gideon Levy har fel, påstår deras kritiker i Sverige, underförstått massorna i Israel har rätt.  Men profeter har historien igenom visat hur massorna haft fel och hur profeter fått rätt. Gideon Levy beskriver hur mycket energi som används för att motarbeta honom.  ”Varför om jag bara är en ensam galning?”   Det jag tyckte mig höra var att det som bär Gideon Levy är en total förvissning om att han förkunnar ett budskap om rättvisa och rättfärdighet som hans eget folk inte vill höra, utan skyddar sig mot genom att utnämna honom till en ”judisk självhatare.”

”Rättvisa är det främsta målet. Därefter kommer fred som bonus” förklarar Levy som beskriver sin omvändelseprocess från att,  i likhet med  majoriteten israeler, varit hjärntvättad i att dehumanisera palestinier som följaktligen inte behöver mänskliga rättigheter. I samband med sina tjänsteresor i ockuperade områden där Gideon Levy med egna ögon upplevt palestiniernas förtryck och förnedring blir han omvänd och känner idag en djup moralisk övertygelse att den politik regeringen Netanyahu bedriver är oetisk.  I Israel sägs ”Se hur palestinier dödar, men att ställa frågan VARFÖR är en illegitim fråga i dagens Israel.” Gideon Levy menar att Israel lyckats med sitt ursprungsprojekt att omöjliggöra en tvåstatslösning genom att aldrig upphöra med sin bosättarpolitik.

Eller som Avraham Burg, fd talman i det israeliska parlamentet Knesset, skrev på DN Debatt 2012  ”Bosättarna på Västbanken är Israels verkliga fiender.”

”Tillsammans bringar de (Mitri Raheb och Gideon Levy) med sin gärning en strimma av hopp till en konflikt som alltför länge plågat och plågar miljontals människor och påverkar världsfreden” står med rätta som motivation till 2015 års Olof Palme pristagare.