Tvärtemot vad stiftsjurist och biskop hävdar så kan Visby domkapitel ompröva beslutet att påkraga den präst som utnyttjat unga kvinnor sexuellt. Prästen ångrar inte sitt agerande och det måste vägas in i beslutet, skriver Ylva Liljeholm.

Tidskriften Horisont är ett gotländskt mediefenomen. Några unga journalister bestämmer sig, i tidningsdödens tidevarv, att starta ett oberoende och politiskt obundet månadsmagasin med grävande reportage, fördjupade artiklar och bildreportage från Gotland. Gotland har 57 000 invånare. Trots denna pyttelilla potentiella kundkrets ger man sig hän, och än så länge är Horisont tillräckligt framgångsrikt för att finnas kvar. Det finns ett sug efter kvalitetsjournalistik även utanför storstäderna.

Första numret av Horisont kom ut i mars 2014. Vid samma tid inkom en ansökan till domkapitlet i Visby stift. En präst som 2008 lämnade in sin krage efter att det framkommit att han haft långvariga sexuella relationer med minst två flickor i den ungdomsgrupp han var ansvarig för ville nu ha tillbaka sin krage.

Jag har i två tidigare krönikor skrivit om detta ärende och varit mycket kritisk till domkapitlets beslut och den ”utredning” som gjorts. Det är inte bara jag som är kritisk för den delen. Jag skulle gissa att en förkrossande majoritet av de som har satt sig in i ärendet ställer sig frågande till domkapitlets beslut. En och annan röst hörs om att förlåtelse är viktigt. Det tycker jag med men det är ett irrelevant argument. Alla protester mot beslutet bottnar i en enda sak. Mannens (o)lämplighet som präst. Och flickornas rätt till upprättelse.

För den som ändå tvivlar finns majnumret av Horisont att läsa. Ett 23-sidigt reportage där tre flickor som varit utsatta för prästen har intervjuats, liksom biskop Sven-Bernhard Fast och den påkragade prästen själv (efter att numret kom ut har ytterligare två flickor vittnat om att de varit utsatta) Artikeln återger flickornas berättelser om en långvarig manipulation från prästens sida som slutade i grova sexuella övergrepp. En av flickorna vittnar också om andra typer av maktmissbruk och ett våldtäktsförsök flera år efter 2008. Mannen höll kontakt med flickorna långt efter det att han lämnat in sin krage, ja så sent som samma dag då han fick kragen åter.

I den långa intervjun med mannen märks inte en tillstymmelse till ånger eller insikt om hur flickorna drabbats av hans agerande. Istället framträder en bild av en man som tycker mycket synd om sig själv. Som är missförstådd och utsatt för lögner. Han ”känner inte igen sig själv”. En av flickorna, i artikeln kallad Linnea, bekräftar detta. ”Inte en enda gång har han bett om ursäkt för vad han gjorde mot mig, inte en enda gång. Så det är inte en människa som ångrar det han gjort”.

I fyra år har mannen haft kontakt med biskop Fast i denna fråga och har uppfattat honom som sin själasörjare. Biskop Fast bekräftar regelbunden kontakt men menar att det mer handlat om att få mannen att hitta rätt hjälp för att möjligen kunna komma tillbaka som präst. Den ”utredning” som inleddes när mannen kom in med sin ansökan visade att mannen var lämplig att återfå sin krage och med den som underlag fattades den 16 januari detta obegripliga beslut.

Biskop Fast har fått utstå mycket kritik och många hårda ord sedan dess. Till största del har han valt att inte bemöta eller besvara kritiken utan håller tyst, eller hänvisar till sekretessen. Horisont-intervjun är ett undantag, och även om den inte gör beslutet mer begripligt, tvärtom, så öppnar den ändå nya möjligheter att rätta till det som blivit så fel.

Biskop Fast menar där att om nya uppgifter kommit fram så ska dessa naturligtvis anmälas till behörig instans. Han syftar då antagligen på Växjö domkapitel som har det juridiska ansvaret eftersom prästen numera tillhör Växjö stift.

Men det finns en annan möjlighet som är att föredra. Inte minst för att här ges en möjlighet för biskopen själv att agera. När det nu framkommit så många nya fakta och att beslutsunderlaget Domkapitlet hade att tillgå uppenbarligen var bristfälligt så finns det möjlighet att enligt Kyrkoordningens 58 kap 18 §, första stycket ompröva beslutet.

”Ett ärende prövas på nytt om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl för det.”

Kyrkans Överklagandenämnd är den instans som skall ta ställning till och göra eventuell omprövning. Domkapitlet och biskopen har alltså möjlighet att få beslutet omprövat – just med hänvisning till de nya fakta som kommit fram (och som hade kommit fram med en gång om ”utredningen” kontaktat tjejerna).

Skulle biskopen och domkapitlet ta mod till sig och konstatera att de under handläggningen blivit direkt eller indirekt vilseledda, kan de alltså begära omprövning.

Är det inte just detta som har skett? Flickornas berättelse och prästens agerande i alla år efter det att han lämnat in sin krage måste helt enkel vara nya fakta för både biskop och domkapitel. Att de skulle haft kännedom om prästens agerande efter 2008 och ändå fattat beslut om att ge honom kragen tillbaka kan bara inte vara möjligt.