Det är ingen hemlighet att det pågår en konflikt i Visby stift. Det har stått i öppen dager, inte minst sedan det mycket kontroversiella Domkapitelsbeslutet att ge kragen åter till en präst som haft sex med väldigt unga personer inom ramen för kyrkans verksamhet. Men sällan har den konflikten varit så ensidigt beskriven som i en 16 000 tecken lång textskriven av Sofia Lilly Jönsson, publicerad av tidningen Dagen idag.

Texten är vinjetterad som ”dokument” och beskrivs av Dagen med termer som ”granskning” och ”reportage”. Man har intervjuat över 20 personer och gått igenom ett antal offentliga dokument, men även privata brev och sms. Texten är en enda anklagelseakt mot en av konfliktens kontrahenter, nämligen Visbys domprost Mats Hermansson.

Även Inger Harlevi som deltagit i beslutet att anlita Hermansson till uppdraget som domprost, får en släng av sleven. Om henne kan vi läsa att ”det är obegripligt att hon finns kvar i politiken efter allt som hon har gjort.” Det väcker naturligtvis nyfikenhet hos en icke insatt fastlandsbo, men trots textens omfång får vi inte mer information än att hon för fyra år sedan anklagats för att ha varit jävig i rollen som kulturpolitiker. En snabb googling visar att inga avgångskrav rests ens från oppositionen, och att den av Jönsson citerade ledarskribenten var som mest försiktigt kritisk.

Vi får även veta att sagda Harlevi tränger sig in på ett möte, ”skriker och gråter”. Medan biskop Sven-Bernhard Fast svarar henne ”med sin lugna stämma”. Det kunde kvalificerat som en osedvanligt litterär gestaltning av ett möte som Jönsson rimligen inte själv deltagit på. Men sedd utifrån texten som helhet blir det också retorik: Lugn man, hysterisk kvinna. Vem avgjorde ens att biskopen talat med ”lugn stämma”, och på vems sida i Visbykonflikten stod vederbörande som berättade detta för journalisten? Texten ger inga svar.

I en konflikt finns alltid parter med intresse av att förmedla just sin del av berättelsen. Och det har de givits utrymme till. Många citat från sparkade eller omplacerade medarbetare. Desto färre från den som berörs av dem. Inga där domprost Mats Hermansson själv konfronteras med vad som sägs om honom.

På Twitter säger tidningen Dagen att de har talat med Hermansson. Det märks inte i texten, där han ingenstans bemöter de anklagelser som riktas mot honom. Mycket av det som framkommer är allvarliga anklagelser, och läsarna förtjänar att få en helhetsbild att ta ställning till. Istället får Hermansson och Harlevi bemöta några utvalda påståenden ur texten i en separat artikel på 2400 tecken, som inte ens ligger länkad i direkt anslutning till huvudtexten. Det är ett minimum av journalistisk hyfs, och knappast något som väger upp den ensidiga bild som presenteras.

Man påminns om såväl tidningens egen debattprofil (som måste sägas ligga långt från Mats Hermanssons) och den aktuella journalistens egna tidigare ställningstaganden. Det ligger därmed nära till hands att uppfatta denna sex sidor långa text som en främst ideologiskt driven uthängning. Något som varken tidning eller skribent har gjort några ansträngningar att ta höjd för.

Saklighet och neutralitet är den granskande journalistikens elementa, de grundläggande beståndsdelarna för ett trovärdigt och informativt berättande. Dagens publicering är svår att ta på allvar. En anmälan till Pressombudsmannen skulle inte förvåna. Tidningen låter dessutom sin ledarskribent Elisabeth Sandlund skriva ledartext som behandlar denna hårt skruvade granskning som absolut sanning. Det hela är en ur journalistisk synpunkt beklämmande läsning.